Totalt opåverkade (tack och lov) av alla finanskriser och jobböveraskningar, har prinsessan haft "playdate" här hemma i förmiddags. Skolan var stängd för studiedag, så vad passade väl bättre än att röja loss.
Och röjts har det gjort med den äran. Det har lekts pirater,"hero-sisters" (fråga mig inte) och bibliotikarier (!? Men herregud barn små, hur tråkiga lekar får man komma på? "jaha vi har det boken här borta.... Den står under HgcL.... Tyst! Inte springa!"?? Haha, eller så är det bara jag som har dåliga erfarenheter av just bibliotikarier. Huvudsaken att de har roligt, och det hade de ju.), samt sprungits upp och ner och ut och in och runt runt runt; Tjejerna först och prinsen fem, tio steg efter. Alla mer eller mindre högljutt skrikande.
Efter fyra(!) portioner vardera av mac ´n cheese till lunch har kompisen nu blivit upphämtad och friden återställt sig. Det ser visserligen ut som ett bombnedslag där uppe i lekrummet, men det är i sin ordning. Det ska ju synas att man haft kul. Nu vilar vi upp oss en timme, och sedan åker vi på besök hos väninnan B och kompisarna L och G - Alltid trevligt att få röja loss hemma hos nån annan :-)!
tisdag 30 september 2008
måndag 29 september 2008
These are interesting times
Den vacklande amerikanska ekonomin har knackat på dörren även i vår hjältinnas lilla hus i västerled; närmare bestämt vårt. Den stora banken som maken jobbar för, har något hastigt och lustigt gått och sålt sig (bankprostitution?) till den ännu större banken i norra västerled. Vem kunde ha trott det får ett år sedan? Ok, säkert fanns det en massa analytiker och förstå-sig-på:are som kunde och som för länge sedan såg, vartåt det barkade, men jag kunde det då i alla fall inte.
Nu verkar det inte fullt så illa som det kanske kunde ha blivit och faktiskt har just "vår" (I nöd och lust var det ju.) lilla division av banken inte sålt sig, så för oss är det kanske just inte världsomvälvande just nu, men för den delen inte mindre kaotiskt i största allmänhet. Antagligen reder allt upp sig i slutändan och man lever i en ny, men icke desto mindre, verklighet. Change is good, sägs det ju, och det är det.
Bara det inte blir för mycket av det onda. Mindre bra att det föreslagna finans-krispaketet just röstades ned i kongressen. Mindre bra att börsen just nu gått ner nästan 500 points (som jag inte vet vad det heter på svenska) och bara verkar fortsätta nedåt. Mindre bra dag, helt enkelt tror jag man får konstatera. Fast för all del, inget ont som inte har nåt gott med sig. Om man vill köpa aktier så är de ju rätt billiga just nu. Till exempel.
Det finns alldeles för få husmorsbloggar på svenska om börskurser och ekonomi har jag upptäckt. Antagligen för att det finns alldeles för få svenska husmödrar, vare sig de är desperata eller inte. Om jag bara lyckas bli lite mer intresserad, och mer svängd i den sortens lingo, så kanske jag startar en. "Blöjor, barn och börsen"
Tills dess gör jag som loppan och lever på hoppet. Det får definitivt bli dagens sista klyscha.
Nu verkar det inte fullt så illa som det kanske kunde ha blivit och faktiskt har just "vår" (I nöd och lust var det ju.) lilla division av banken inte sålt sig, så för oss är det kanske just inte världsomvälvande just nu, men för den delen inte mindre kaotiskt i största allmänhet. Antagligen reder allt upp sig i slutändan och man lever i en ny, men icke desto mindre, verklighet. Change is good, sägs det ju, och det är det.
Bara det inte blir för mycket av det onda. Mindre bra att det föreslagna finans-krispaketet just röstades ned i kongressen. Mindre bra att börsen just nu gått ner nästan 500 points (som jag inte vet vad det heter på svenska) och bara verkar fortsätta nedåt. Mindre bra dag, helt enkelt tror jag man får konstatera. Fast för all del, inget ont som inte har nåt gott med sig. Om man vill köpa aktier så är de ju rätt billiga just nu. Till exempel.
Det finns alldeles för få husmorsbloggar på svenska om börskurser och ekonomi har jag upptäckt. Antagligen för att det finns alldeles för få svenska husmödrar, vare sig de är desperata eller inte. Om jag bara lyckas bli lite mer intresserad, och mer svängd i den sortens lingo, så kanske jag startar en. "Blöjor, barn och börsen"
Tills dess gör jag som loppan och lever på hoppet. Det får definitivt bli dagens sista klyscha.
lördag 27 september 2008
Rapport från trött lördag
Sven har, sedan vi kom tillbaka från Sverige, utvecklat den mindre roliga (o)vanan att vilja "kliva upp" vid halv fem, fem på morgonen. Nu kan han ju inte just ta sig så långt på sina egna knubbiga ben, men han kan vifta med dem. Och med armar och händer. Som han ju har lagom kontroll över. Samt grymta och stöna som en liten griskulting.
Efter att ha legat i en kvart nånting i morse och försökt ignorera det faktum att jag blev lätt misshandlad av en 4-månaders grisboxare (smock,smock, fnys, grymt, stön, grytmt, smock smock osv)och tänkt att "om jag låtsas att jag sover så får han säkert så tråkigt här i mörkret att han somnar om" - så fick jag ge upp och kliva upp åt honom, dvs med honom.
Lillgrisen må vara världens snällaste bäbis, utom när han vaknar "mitt i natten" då, men han har redan börjat uppvisa tydliga tecken på personlighet a la my way or the highway. Visserligen på ett ytterst förtjusande gosebäbissätt, men Oh boy, vad jag ser framemot 2-års trotset. Not.
Efter att ha legat i en kvart nånting i morse och försökt ignorera det faktum att jag blev lätt misshandlad av en 4-månaders grisboxare (smock,smock, fnys, grymt, stön, grytmt, smock smock osv)och tänkt att "om jag låtsas att jag sover så får han säkert så tråkigt här i mörkret att han somnar om" - så fick jag ge upp och kliva upp åt honom, dvs med honom.
Lillgrisen må vara världens snällaste bäbis, utom när han vaknar "mitt i natten" då, men han har redan börjat uppvisa tydliga tecken på personlighet a la my way or the highway. Visserligen på ett ytterst förtjusande gosebäbissätt, men Oh boy, vad jag ser framemot 2-års trotset. Not.
fredag 26 september 2008
Jag måste bara. Förlåt.
Det är elakt att göra narr av nervösa människor som faktiskt inte kan formulera sig. Men faktiskt, det här skulle vara ohejdat roligt, om det inte samtidigt vore så tragiskt att den här människan kan vara "min" nya president.
Påminner inte så lite om Ms. Teen South Carolina's fantastiska svar för nåt år sedan, om varför amerikaner är så kassa på Geografi. Den som vill, hittar den videon här.
Påminner inte så lite om Ms. Teen South Carolina's fantastiska svar för nåt år sedan, om varför amerikaner är så kassa på Geografi. Den som vill, hittar den videon här.
It's raining, it's pouring
Riktigt höstigt busväder är det ute, både blåst och vind. Lillgrisen sover i vagnen, prinsen tittar på barnprogram, vi har varit och handlat (sushi står och väntar på mig till lunch, mums), tvätten är tvättad, badrummen skurade, bröd står på jäsning inför kvällens fisksoppemiddag. Och klockan är bara tjugo i tolv. Då blir man rätt nöjd med sig själv, minsann.
Och då får man ta sig en kopp kaffe och slösurfa en kvart. Det får man.
Och då får man ta sig en kopp kaffe och slösurfa en kvart. Det får man.
torsdag 25 september 2008
Tacka vet jag bröstmjölk
I morse fick Sven för första gången smaka det här:
Då såg han ut så här
Han ser inte direkt ut att ha ärvt pappa Dahlstrands gröt-gen. Så synd.
onsdag 24 september 2008
Kängrubäbis
Minsta älskeprinsen var på 4-månaderskoll i går och fick sig fyra små elaka vaccinationssprutor (aldrig har jag sett en bäbis se så rent ut sagt förbannad och förorättad ut av denna behandling. Om jag inte hade tyckt så synd om honom hade det varit lite kul). Idag är han febrig, gnällig och mammas egna lilla Hansaplast.
Inte mycket blir det gjort direkt, men det är svårt att inte bära på nån som kryper ihop som en liten koalabjörn i famnen på en och håller armarna krampaktigt runt ens hals. Och inget ont som inte har nåt gott med sig, jag blir ju väldigt insatt i alla de här finanskris-turerna när jag tittar på tv med den lilla koalabjörnen sovande i famnen, och det är ju alltid, ehm... lärorikt och allmänbildande. Tro mig, jag försöker verkligen att förstå, men det är ju så svårt när ögonen bara vill trilla ihop hela tiden.
Och just det, lilla grisen börjar bli en riktigt stor gris; 7005 gr tung och 67,5 cm lång minsann. Huff.
Inte mycket blir det gjort direkt, men det är svårt att inte bära på nån som kryper ihop som en liten koalabjörn i famnen på en och håller armarna krampaktigt runt ens hals. Och inget ont som inte har nåt gott med sig, jag blir ju väldigt insatt i alla de här finanskris-turerna när jag tittar på tv med den lilla koalabjörnen sovande i famnen, och det är ju alltid, ehm... lärorikt och allmänbildande. Tro mig, jag försöker verkligen att förstå, men det är ju så svårt när ögonen bara vill trilla ihop hela tiden.
Och just det, lilla grisen börjar bli en riktigt stor gris; 7005 gr tung och 67,5 cm lång minsann. Huff.
Onsdagsrecept: Brownies
Brownies måste väl vara den amerikanska kusinen till den svenska kladdkakan antar jag. Löjligt enkla att baka och beroendeframkallande - särskilt om de är kladdiga och lite "chewy". Och det är de ju. Prinsessan tycker att man ska ha vispgrädde och jordgubbar till, som till kladdkaka antar jag igen, personligen tycker jag att det är gott, men överkurs.
200 gr semisweet choklad (jag använder lika ofta vanlig mjökchoklad, för att jag gillar det bättre och man tager vad man haver)
200 gr smör, skuret i bitar
3 stora ägg
450 gr socker
1/4 tsk salt
2 tsk vaniljessence
2,75 dl vetemjöl
Värm ugnen till 180 grader. Smöra en ugnssäker kvadratisk form, ca 20 cm.
Bryt chokladen i mindre bitar och smält i vattenbad tillsammans med smöret. Jag fuskar ibland och hivar in alltihop i micron och det funkar också bra, men gör nu som det står i receptet, för säkerhets skull och skäll inte på mig annars :-). När chokladen och smöret har smält rör man det slätt och ställer åt sidan för att svalna lite.
Vispa ihop ägg, socker, salt och vanilj i en bunke. Tillsätt chokladsmöret under vispning. Strö över mjölet och vispa/rör tills det precis har blandat sig. Häll smeten i den smorda formen och grädda ca 35-40 minuter, eller tills dess en provsticka i mitten är nästan ren. Jag gillar som sagt brownies kladdiga, så jag håller mig definitivt till den undre gräddningstiden.
Låt svalna och skär upp i ca 5 cm rutor. Använd gärna en plastkniv, så fastnar det inte så lätt på själva kniven. Brownies kan förvaras i en lufttät burk i rumstemperatur i upp till 3 dagar. Om det mot förmodan skulle finnas några kvar så länge...
Källa: Essentials of Baking, Williams-Sonoma
200 gr semisweet choklad (jag använder lika ofta vanlig mjökchoklad, för att jag gillar det bättre och man tager vad man haver)
200 gr smör, skuret i bitar
3 stora ägg
450 gr socker
1/4 tsk salt
2 tsk vaniljessence
2,75 dl vetemjöl
Värm ugnen till 180 grader. Smöra en ugnssäker kvadratisk form, ca 20 cm.
Bryt chokladen i mindre bitar och smält i vattenbad tillsammans med smöret. Jag fuskar ibland och hivar in alltihop i micron och det funkar också bra, men gör nu som det står i receptet, för säkerhets skull och skäll inte på mig annars :-). När chokladen och smöret har smält rör man det slätt och ställer åt sidan för att svalna lite.
Vispa ihop ägg, socker, salt och vanilj i en bunke. Tillsätt chokladsmöret under vispning. Strö över mjölet och vispa/rör tills det precis har blandat sig. Häll smeten i den smorda formen och grädda ca 35-40 minuter, eller tills dess en provsticka i mitten är nästan ren. Jag gillar som sagt brownies kladdiga, så jag håller mig definitivt till den undre gräddningstiden.
Låt svalna och skär upp i ca 5 cm rutor. Använd gärna en plastkniv, så fastnar det inte så lätt på själva kniven. Brownies kan förvaras i en lufttät burk i rumstemperatur i upp till 3 dagar. Om det mot förmodan skulle finnas några kvar så länge...
Källa: Essentials of Baking, Williams-Sonoma
tisdag 23 september 2008
Ode till hösten
Idag fick vi en första försmak av höst här i västerled - Närmre 12 grader (bara) i morse och det blev inte varmare än dryga 22 grader på hela dagen och luften var klar och torr. Helt enkelt fantastiskt lööööv(haha)li!
Hösten är min absoluta favoritårstid, framför allt tiden mellan Halloween och Jul - Jag tror att jag njuter av den varje dag nästan, det finns så mycket att pyssla och pula med och nästan allt pul är av det roligare slaget. Nu när julstädning känns lite omodernt och allt... Fast det är klart, som äkta hemmafru får jag nog ta på mig förklädet och gno lite extra ;-).
Vilken sorg jag kände de fyra år vi bodde i Houston, där det liksom bara var varmt hela tiden. Visserligen lite mindre varmt ju närmre jul man kommer, men dock varmt nog att vara förfärligt ohöstigt. Det är svårt att kura upp sig framför brasan och tända ljus när det är 32 grader ute och man går i flipflops.
Men nu går vi mot bättre tider: Löven håller så sakta på att göra sig redo för färgbyte, affärerna dignar av höst-/halloweenpynt och trots allt växthusklimat så ska det bara bli svalare och skönare. I dag köpte jag två krukor med djupröda krysantemum att ha vid dörren, för pelargoner känns så sommar (de får bo på baksidan istället), och Hello små söta fågelskrämsgubbar, höbalar och pumpor, here I come!
Hösten är min absoluta favoritårstid, framför allt tiden mellan Halloween och Jul - Jag tror att jag njuter av den varje dag nästan, det finns så mycket att pyssla och pula med och nästan allt pul är av det roligare slaget. Nu när julstädning känns lite omodernt och allt... Fast det är klart, som äkta hemmafru får jag nog ta på mig förklädet och gno lite extra ;-).
Vilken sorg jag kände de fyra år vi bodde i Houston, där det liksom bara var varmt hela tiden. Visserligen lite mindre varmt ju närmre jul man kommer, men dock varmt nog att vara förfärligt ohöstigt. Det är svårt att kura upp sig framför brasan och tända ljus när det är 32 grader ute och man går i flipflops.
Men nu går vi mot bättre tider: Löven håller så sakta på att göra sig redo för färgbyte, affärerna dignar av höst-/halloweenpynt och trots allt växthusklimat så ska det bara bli svalare och skönare. I dag köpte jag två krukor med djupröda krysantemum att ha vid dörren, för pelargoner känns så sommar (de får bo på baksidan istället), och Hello små söta fågelskrämsgubbar, höbalar och pumpor, here I come!
Trauma
Jag förstår inte hur det kunde hända, jag som alltid är så nogrann och ordentlig, men det gjorde det. Jag, som alltid har stenkoll, för att ingenting ska hända; Och så gör det det ändå, när man vänder ryggen till. Hastigt och lustigt och inte förrän efteråt insåg jag vad som hänt.
Jag missade säsongens första avsnitt (dubbelavsnitt till och med!) av Heroes. Som jag har väntat på sedan i December förra året. Vilken tur att det går i repris på lördag. Puh!
Jag missade säsongens första avsnitt (dubbelavsnitt till och med!) av Heroes. Som jag har väntat på sedan i December förra året. Vilken tur att det går i repris på lördag. Puh!
måndag 22 september 2008
Home sweet home
Så dimper man ner i verkligheten igen (mysigt, mysigt var det att komma hem och aldrig har väl gullebarnen kännts mer gulliga än när man inte sett dem på fem dagar! Och herr Dahlstrand förstås, inte att förglömma, även om han vanligtvis inte är fullt så uttröttande som barnen.) och hade tänkt skriva ett långt, intelligent (givetvis) inlägg om konsten, döden och situationen på finansmarknaden... Och så ligger vårt internet nere typ hela dagen och nu är jag för trött.
Aja. Lika bra det kanske.
Aja. Lika bra det kanske.
lördag 20 september 2008
Dags att vända västerut igen
Märkligt så fort fem dagar kan gå. Det har varit mycket sorg och känslor de här dagarna, men också en styrka i att vara nära familj och vänner vid ett sådant här tillfälle. Det var värt all jetlag och flängande många gånger om.
Nu längtar jag hem till världens bästa herr Dahlstrand och de "stora" barnen så att det värker i hjärtat! Jag är redo för alla "mammmaaaa" hundra gånger om - åtminstone i ett par dagar framöver...
Nu längtar jag hem till världens bästa herr Dahlstrand och de "stora" barnen så att det värker i hjärtat! Jag är redo för alla "mammmaaaa" hundra gånger om - åtminstone i ett par dagar framöver...
onsdag 17 september 2008
Resefunderingar
När man är ute och reser kan man roa sig med att fundera över saker och ting...
... Varför de sätter en mamma med en bäbis bredvid planets tjockaste tant - som dessutom inte kan gå, utan åker rullstol -på ett litet, litet plan. Har man anlag för lätt hysteri och är flygrädd kan man lätt börja tänka att man faktiskt inte har en sportmössa att komma ut om nånting skulle hända. Man skulle helt enkelt sitta fastklämd. Eller så var det så de tänkte, att så blir vi av med två jobbiga passagerare på en gång? ...
... Varför flygvärdinnor får spänna fast sig med supersäkerhetsbälte över axlarna, medan vi andra dödliga får nöja oss med midjebälte?. Så blev man av med alla jobbiga passagerare på en gång. Skulle man kunna tänka, om man hade lätt hysteriska tankar och var flygrädd...
... Varför transatlantiska flygningar envisas med att servera frukost, klockan halv sex på morgonen svensk tid, fast alla på planet har amerikansk tid och alltså förväntas äta frukost strax före midnatt, när man bara vill sova...
... Och hur det kommer sig att sagda passagerare alla glatt käkar fralla och yogurt mitt i natten utan att protestera? Måste vara tröstätning för att det är så tråkigt att flyga...
... Hur det kommer sig att det bara finns en gate på Arlanda som är öppen, så att man får sitta i 45 minuter i planet och vänta, 20 meter från gaten, på att gå av därför att det redan står ett plan vid "vår" gate. Klockan halv sju på morgonen är det tydligen rusningstraffik på flygplatser...
... Varför det verkar vara omöjligt att resa en gång över Atlanten utan att nån del av bagaget inte kommer fram. Den här gången är en barnbilstol på vifft i världen nånstan (som tur är har de faktiskt lånestolar på Arlanda!)...
Sånt kan man fundera över när man reser. Nu är vi framme tack och lov.
... Varför de sätter en mamma med en bäbis bredvid planets tjockaste tant - som dessutom inte kan gå, utan åker rullstol -på ett litet, litet plan. Har man anlag för lätt hysteri och är flygrädd kan man lätt börja tänka att man faktiskt inte har en sportmössa att komma ut om nånting skulle hända. Man skulle helt enkelt sitta fastklämd. Eller så var det så de tänkte, att så blir vi av med två jobbiga passagerare på en gång? ...
... Varför flygvärdinnor får spänna fast sig med supersäkerhetsbälte över axlarna, medan vi andra dödliga får nöja oss med midjebälte?. Så blev man av med alla jobbiga passagerare på en gång. Skulle man kunna tänka, om man hade lätt hysteriska tankar och var flygrädd...
... Varför transatlantiska flygningar envisas med att servera frukost, klockan halv sex på morgonen svensk tid, fast alla på planet har amerikansk tid och alltså förväntas äta frukost strax före midnatt, när man bara vill sova...
... Och hur det kommer sig att sagda passagerare alla glatt käkar fralla och yogurt mitt i natten utan att protestera? Måste vara tröstätning för att det är så tråkigt att flyga...
... Hur det kommer sig att det bara finns en gate på Arlanda som är öppen, så att man får sitta i 45 minuter i planet och vänta, 20 meter från gaten, på att gå av därför att det redan står ett plan vid "vår" gate. Klockan halv sju på morgonen är det tydligen rusningstraffik på flygplatser...
... Varför det verkar vara omöjligt att resa en gång över Atlanten utan att nån del av bagaget inte kommer fram. Den här gången är en barnbilstol på vifft i världen nånstan (som tur är har de faktiskt lånestolar på Arlanda!)...
Sånt kan man fundera över när man reser. Nu är vi framme tack och lov.
måndag 15 september 2008
Ready, set, go
Väskorna är (närapå) packade, julklappar till småkusinerna i Sverige inhandlade (om jan nu ska åka hem en extra gång, så är det ju lika bra att passa på att släpa med sig grejer som ändå ska hem), listor skrivna till herr Dahlstrand med detaljerad barn-info (herr Dahlstrand är mycket för listor, som den type A personality han nu är, till skillnad från sin fru, aka type Ö eller nåt, som tycker att man kan komma ihåg det mesta i huvudet och det man inte kommer ihåg, var det inte så viktigt med...). Kort sagt, det mesta är klart.
I morgon bär det av mot hösten I Sverige. I fem hela dagar. Min syster tyckte jag skulle ta med tjocka fleeceoverallen till Sven. Huga. Är det verkligen så kallt??
I morgon bär det av mot hösten I Sverige. I fem hela dagar. Min syster tyckte jag skulle ta med tjocka fleeceoverallen till Sven. Huga. Är det verkligen så kallt??
söndag 14 september 2008
Gräsklipparintresse
Elias sitter just nu som klistrad framför TVn och tittar på... This Old House - ett husrenoveringsprogram, a la Sommartorpet typ. Anledningen? De grejar med trädgården och kör gräsklippare. En stor. Grön.
Det var väl soklart att det programmet vänder sig till 3-åriga pojkar av alla åldrar...
Det var väl soklart att det programmet vänder sig till 3-åriga pojkar av alla åldrar...
Let's talk Politics for a while
Som kvinna borde jag nog hurra och fira. En kvinna kan vara på väg in i Vita Huset! Ett nytt delmål påväg mot jämställdhet! Men jag är ledsen, jag vill inte att Sarah Palin ska komma ens i närheten av Vita Huset; Inte på turist-rundvandring, inte på middag och absolut inte som Vice President. Hon verkar besitta exakt alla egenskaper som skrämmer livet ur mig med den kristna högern här. Dvs, hon kan göra och bete sig ungefär hur som helst, så länge hon är emot abort, homosexullas lika rättigheter och rätten till yttrandefrihet för de som tycker annorlunda än henne (eller heter det hon?).
Hon SER otäckt kall ut och hon verkar vara nära besläktad med den otäckaste mannen i amerikansk politik, Karl Rove. För den som inte har något emot att läsa på engelska (och även om man har det, bör man försöka ;-)), är här en väldigt talande artikel från New York Times.
Hon SER otäckt kall ut och hon verkar vara nära besläktad med den otäckaste mannen i amerikansk politik, Karl Rove. För den som inte har något emot att läsa på engelska (och även om man har det, bör man försöka ;-)), är här en väldigt talande artikel från New York Times.
fredag 12 september 2008
Weather junkie
Modern teknologi:
Jag sitter i sängen, barn och make sover, med datorn i knät och tittar på KPRC, den lokala tv-stationen vi alltid tittade på i Houston, och följer deras sändningar live på nätet om Ike.
Snart är jag nog den ända som tittar på dem, för just nu är 350.000 utan ström där nere, och det är märkligt intressant att kunna följa detta på lagom behörigt avstånd och utan oro för hus och hem.
Jag vet i alla fall vad jag ska göra i natt. The weather junkie has spoken.
Jag sitter i sängen, barn och make sover, med datorn i knät och tittar på KPRC, den lokala tv-stationen vi alltid tittade på i Houston, och följer deras sändningar live på nätet om Ike.
Snart är jag nog den ända som tittar på dem, för just nu är 350.000 utan ström där nere, och det är märkligt intressant att kunna följa detta på lagom behörigt avstånd och utan oro för hus och hem.
Jag vet i alla fall vad jag ska göra i natt. The weather junkie has spoken.
På fredag ska man städa, det gör varenda tant...
... Och pojkens snälla mamma, hon gjorde likadant.
Måttligt kul är det, men eftersom min magiska städande inte har uppenbarat sig, trots att jag gnuggat på i stort sett varenda flaska (samt juicepacks, colaburkar och en eller anna senapsflaska för säkerhetsskull) i huset i flera dagar, var jag ju tvungen. Det var bara att ta mig samman och göra det: Städa hela huset.
Mitt förhållande till städning kan delas in i två delar: Tycker om och avskyr. Jag tycker om (nåja, allting är relativt. Det finns ju andra saker jag hellre gör, men om man nu måste städa) att städa i köket; torka diskbänkar, spisen etc. Och jag tycker om att städa badrum. På båda ställen ser det så fint och prydligt ut när man är färdigt och dessutom är det äckligt om man inte gör det. Så dessa två är jag rätt bra på. Men resten; dammsugning, damning och för att inte tala om att torka lister, dörrar, lysknappar etc - tja de gör jag, ehm, mindre sällan. Med ett undantag, jag dammsuger vårt kök och tv-rum två gånger i veckan, minst. Med två barn blir det så äckligt så att det inte går att gå där annars. Men med resten av huset är det sämre. Dammsuga heltäckningsmattor borde gå under bland det tristaste som finns i livet. Det syns ju inte att man städat! Jo, ok mattan ser lite fin och liksom randig ut - i tre minuter. Sen går man på det och det syns inte ett spår av vad som just hänt.
Jag är inte dummare än att jag bara kan tänka mig vad som göms i heltäckningsmattor, och jag skulle nog aldrig välja detta själv om jag fått välja (även fast det är ganska mojsigt om fötterna när man kliver upp. Det har sina fördelar), men det förtränger jag allt som oftast.
Men nu är det gjort och jag känner mig som en god husmor. Bara det är värt en fredagsmojito. Tycker jag. Hur städar ni?
Måttligt kul är det, men eftersom min magiska städande inte har uppenbarat sig, trots att jag gnuggat på i stort sett varenda flaska (samt juicepacks, colaburkar och en eller anna senapsflaska för säkerhetsskull) i huset i flera dagar, var jag ju tvungen. Det var bara att ta mig samman och göra det: Städa hela huset.
Mitt förhållande till städning kan delas in i två delar: Tycker om och avskyr. Jag tycker om (nåja, allting är relativt. Det finns ju andra saker jag hellre gör, men om man nu måste städa) att städa i köket; torka diskbänkar, spisen etc. Och jag tycker om att städa badrum. På båda ställen ser det så fint och prydligt ut när man är färdigt och dessutom är det äckligt om man inte gör det. Så dessa två är jag rätt bra på. Men resten; dammsugning, damning och för att inte tala om att torka lister, dörrar, lysknappar etc - tja de gör jag, ehm, mindre sällan. Med ett undantag, jag dammsuger vårt kök och tv-rum två gånger i veckan, minst. Med två barn blir det så äckligt så att det inte går att gå där annars. Men med resten av huset är det sämre. Dammsuga heltäckningsmattor borde gå under bland det tristaste som finns i livet. Det syns ju inte att man städat! Jo, ok mattan ser lite fin och liksom randig ut - i tre minuter. Sen går man på det och det syns inte ett spår av vad som just hänt.
Jag är inte dummare än att jag bara kan tänka mig vad som göms i heltäckningsmattor, och jag skulle nog aldrig välja detta själv om jag fått välja (även fast det är ganska mojsigt om fötterna när man kliver upp. Det har sina fördelar), men det förtränger jag allt som oftast.
Men nu är det gjort och jag känner mig som en god husmor. Bara det är värt en fredagsmojito. Tycker jag. Hur städar ni?
torsdag 11 september 2008
Ike
Det är verkligen dagen för remembrance idag. Inte nog med att det är 11 september, nu är orkanen Ike dessutom på väg rakt mot Houston och jag får jordens flashback till orkanevakueringar...
Jag är orolig för våra vänner som är kvar där, men samtidigt är jag så lycklig över att slippa bekymra mig för orkaner. Ännu en anledning till att jag är glad över att ha lämnat Houston. As if I needed another one.
7 år sedan
Så mycket har hänt, det känns oftast som väldigt länge sedan. Men så idag, på ett ögonblick är jag där igen. Och tiden står still. Today is a day of remembrence. 
Bilden från Seth McCallister–AFP/Getty Images
onsdag 10 september 2008
Onsdagsrecept: Rårakor
Min mormor gjorde ofta rårakor. Inte raggmunkar, det tror jag hon tyckte var för onyttigt eller nåt. Hon var mycket för hälsosam mat och kruska -långt före sin tid! Än i dag tycker jag att raggmunkar, på mormors vis, är bland den godaste, och billigaste, vardagsmaten.
Tag ett par, tre stora potatisar och riv grovt
Blanda med ett ägg, 1 msk mjöl, salt och peppar
Stek i plättstora kakor till de är gyllenbruna
Servera med lingonsylt och stekt fläsk/bacon
Inte direkt matlagning på avancerad nivå, men åååh så gott och åh så mycket barndomsminnen!
Tag ett par, tre stora potatisar och riv grovt
Blanda med ett ägg, 1 msk mjöl, salt och peppar
Stek i plättstora kakor till de är gyllenbruna
Servera med lingonsylt och stekt fläsk/bacon
Inte direkt matlagning på avancerad nivå, men åååh så gott och åh så mycket barndomsminnen!
Välståndets baksida
Alla våra barn har tittat på Baby Einstein DVDs som bäbisar och alla tre har gillat det (Eller i Svens fall, precis börjat gilla det). Alla tre satt också i babysittern framför TVn. Alla utom Sven. Han kan nämligen inte se TV:n om han inte hänger uppe i luften.
Med Mathilda bodde vi i en (visserligen stor)två:a, och hade en liten 19" TV på ett litet bord från IKEA. Inga problem där. När Elias föddes hade vi flyttat till ett större hus i Houston och TVn hade vuxit till en 32" - på en lite större TV-bänk, men fortfarande inga problem. Nu bor vi i ett ännu större hus och Tvn är definitiv större (52") och framför allt plattare. Samt står väldigt högre upp (temporärt på en ful hylla i väntan på att hamna på väggen), så om man sitter på golvet och är 3 månader så ser man typ DVD spelaren, kanske, under.
Vad gör man då? Tja, kan inte TVn komma till bäbisen (och det kan den inte, den är tung), så får bäbisen komma till TVn; Man sätter 1 st bäbis i 1 st babysitter - på soffbordet.
Tänk vilka problem man "måste" brottas med...
Med Mathilda bodde vi i en (visserligen stor)två:a, och hade en liten 19" TV på ett litet bord från IKEA. Inga problem där. När Elias föddes hade vi flyttat till ett större hus i Houston och TVn hade vuxit till en 32" - på en lite större TV-bänk, men fortfarande inga problem. Nu bor vi i ett ännu större hus och Tvn är definitiv större (52") och framför allt plattare. Samt står väldigt högre upp (temporärt på en ful hylla i väntan på att hamna på väggen), så om man sitter på golvet och är 3 månader så ser man typ DVD spelaren, kanske, under.
Vad gör man då? Tja, kan inte TVn komma till bäbisen (och det kan den inte, den är tung), så får bäbisen komma till TVn; Man sätter 1 st bäbis i 1 st babysitter - på soffbordet.
Tänk vilka problem man "måste" brottas med...
tisdag 9 september 2008
Resa bort
Nästa vecka åker Sven och jag till Sverige på begravning i fem dagar och lämnar övriga familjen hemma. Det är en sorglig anledning till att åka hem, no doubt, men det skulle kännas förfärligt att inte få vara där, så det är inget alternativ att inte åka.
Och samtidigt, samtidigt, tycker en liten liten del av mig att det nästan känns som en liten semester att vara ensam med bara ett barn. Ett litet barn som inte säger "mamma, mamma, mamma" oavbrutet av hundra olika anledningar.
Den andra delen av mig saknar redan de stora barnen. Fem dagar är en lång tid för en hönsig mamma att vara borta. Alldeles oavsett hur trött hon kan bli på dem emellanåt.
Och samtidigt, samtidigt, tycker en liten liten del av mig att det nästan känns som en liten semester att vara ensam med bara ett barn. Ett litet barn som inte säger "mamma, mamma, mamma" oavbrutet av hundra olika anledningar.
Den andra delen av mig saknar redan de stora barnen. Fem dagar är en lång tid för en hönsig mamma att vara borta. Alldeles oavsett hur trött hon kan bli på dem emellanåt.
The wheels on the bus goes 'round and 'round
Efter att ha varit väldigt skeptisk mot att sätta min 5-åring på skolbussen ensam (Så liten, med en massa stora, elaka barn.) erkänner jag villigt att jag gjort en äkta "flip flop"; I löööööööv it! Skolbussen hämtar tvärs över gatan från oss och släpper av på vår garageuppfart. Jag kan titta ut genom fönstret och se när hon kommer hem, jag behöver inte släpa ut Sven... Jag kan lämna henne vid skolbussen i mysbyxor om så är. Ljuvligt!
Svar till signaturen "lat bäbismamma"
Svar till signaturen "lat bäbismamma"
måndag 8 september 2008
Ingen slipper här fram, här fram
Jag tänkte att jag skulle "jobba" som frivillig i prinsessans skola emellanåt, framför allt hjälpa till i klassen med olika saker, vilket fröken hade uttryckt önskan om att få hjälp med. "Skriv bara upp er på CMS (skoldistriktets) hemsida först, annars får ni inte voluntera (heter det så på svenska, vad konstigt det ser ut :-/)" sa hon.
Piece of cake, trodde jag. Idag hade jag så äntligen grävt mig igenom högarna med skolpapper och kommit ner till voluntärinformationen och tänkte lite snabbt och lätt skriva upp mig, för att få det gjort (ååååh, jag blir så stolt över mig själv när jag får nåt gjort lite snabbt. How nice.). Men det var visst inte bara att skriva upp sig så där, utan nej, här ska de göra bakgrundschecker och polisregisterkoll och allt vad det nu går. De skulle ha adresser från sju år tillbaka, de ville ha personnummer och skostorlek (nästan) och när jag äntligen fyllt i allting och skickar iväg det, ja vad händer då? Jo, då poppar det upp en TILL liten käck sida som meddelar att eftersom vi bott utanför North Carolina de senaste sju åren, så måste jag skriva ut, fylla i och faxa in ett "national background check"-formulär!
Och ok; Jag vet, jag vet, att världen är full av galna mördare och våldtäktsmän som alla vill åt små söta femåringar, så visst är det bra att man kollar upp folk. Men ändå, jag ansöker ju inte om att få ordna mysrum i skolan där bara jag och barnen ska få "mysa" ensamma - Jag vill bara sitta i klassrummet, med fröken närvarande, och träna läsning med barnen... Mor ror, far är en s-e-x-f-ö-r-b-r-y-t-a-r-e...
Piece of cake, trodde jag. Idag hade jag så äntligen grävt mig igenom högarna med skolpapper och kommit ner till voluntärinformationen och tänkte lite snabbt och lätt skriva upp mig, för att få det gjort (ååååh, jag blir så stolt över mig själv när jag får nåt gjort lite snabbt. How nice.). Men det var visst inte bara att skriva upp sig så där, utan nej, här ska de göra bakgrundschecker och polisregisterkoll och allt vad det nu går. De skulle ha adresser från sju år tillbaka, de ville ha personnummer och skostorlek (nästan) och när jag äntligen fyllt i allting och skickar iväg det, ja vad händer då? Jo, då poppar det upp en TILL liten käck sida som meddelar att eftersom vi bott utanför North Carolina de senaste sju åren, så måste jag skriva ut, fylla i och faxa in ett "national background check"-formulär!
Och ok; Jag vet, jag vet, att världen är full av galna mördare och våldtäktsmän som alla vill åt små söta femåringar, så visst är det bra att man kollar upp folk. Men ändå, jag ansöker ju inte om att få ordna mysrum i skolan där bara jag och barnen ska få "mysa" ensamma - Jag vill bara sitta i klassrummet, med fröken närvarande, och träna läsning med barnen... Mor ror, far är en s-e-x-f-ö-r-b-r-y-t-a-r-e...
lördag 6 september 2008
Myggbett
Stackars Elias verkar ha ärvt min extrema överkänslighet för myggor, eller snarare deras bett. Dels får han MASSOR av bett (precis som jag) och dessa bett blir sedan enorma, som han dessutom naturligtvis (som sin mor) kliar sönder. Och så slutar de aldrig klia - det håller på i dagar. Herr Dahlstrand och Mathilda får små bett som ser ut som små röda prickar. Dessa små prickar kliar sedan i en dag och sen är det bra med det.
Så icke för gullprinsen och hans mamma. Häromdagen fick han säkert över 10, 15 bett och jag tror att det blev så illa att han blev sjuk. Han har haft feber, av och till, i två dagar och eftersom han inte uppvisat några som helst andra symptom på sjukdom, så tror jag det varit en reaktion på myggbetten. Nån sorts mygg överdos. Nu är han i alla fall bättre och hädanefter är det en mamma som "besprutar" honom innan han sätter näsan utanför dörren. Så här års i alla fall.
Så icke för gullprinsen och hans mamma. Häromdagen fick han säkert över 10, 15 bett och jag tror att det blev så illa att han blev sjuk. Han har haft feber, av och till, i två dagar och eftersom han inte uppvisat några som helst andra symptom på sjukdom, så tror jag det varit en reaktion på myggbetten. Nån sorts mygg överdos. Nu är han i alla fall bättre och hädanefter är det en mamma som "besprutar" honom innan han sätter näsan utanför dörren. Så här års i alla fall.
torsdag 4 september 2008
Kom och köp...
... konserverad gröt.
Inte riktigt, men nästan. Och det värsta av allt är att jag köpte det (Skäms och rodnar, om jag kunde. Tyvärr syns aldrig rodnanden på mig, jag blir bara svettig. Eller så rodnar jag inte, utan har fått svallningar... Eller heter det vallningar? Ok, nog.).
Men ärligt, finns det inte gränser för hur lat en människa får bli? Om man inte ens orkar koka havregrynsgröt, då är det illa. Jag lovar härmed mig själv att aldrig köpa detta igen. Vill jag ha gröt, tänker jag laga gröt. Hemma. Och ja visst, denna gröten är kokt med mjölk (Och inte vilken mjölk som helst, utan RIKTIG mjölk, till skillnad mot... eh, tja, oriktig kanske??) och lite socker i och var jättegod - även kall. Med jordgubbssylt. Men återigen, jag kan koka gröt och ställa den i kylskåpet. Samma klister blir det. Vad är fel i det här landet när man på fullaste allvar faktiskt kan köpa Kall.Kokt.Gröt.
Och vad är det för fel på mig som ens kom på tanken att köpa det. Amningspsykos, jag skyller på det. Stenhårt.
Inte riktigt, men nästan. Och det värsta av allt är att jag köpte det (Skäms och rodnar, om jag kunde. Tyvärr syns aldrig rodnanden på mig, jag blir bara svettig. Eller så rodnar jag inte, utan har fått svallningar... Eller heter det vallningar? Ok, nog.).
Men ärligt, finns det inte gränser för hur lat en människa får bli? Om man inte ens orkar koka havregrynsgröt, då är det illa. Jag lovar härmed mig själv att aldrig köpa detta igen. Vill jag ha gröt, tänker jag laga gröt. Hemma. Och ja visst, denna gröten är kokt med mjölk (Och inte vilken mjölk som helst, utan RIKTIG mjölk, till skillnad mot... eh, tja, oriktig kanske??) och lite socker i och var jättegod - även kall. Med jordgubbssylt. Men återigen, jag kan koka gröt och ställa den i kylskåpet. Samma klister blir det. Vad är fel i det här landet när man på fullaste allvar faktiskt kan köpa Kall.Kokt.Gröt.
Och vad är det för fel på mig som ens kom på tanken att köpa det. Amningspsykos, jag skyller på det. Stenhårt.
En mamma i tiden - eller visst kan pojkar dansa balett
Varför kan inte pojkar dansa balett? Frågade lillprinsen för hundrade gången i går när det var dags för storasyster att gå på höstens första balettklass. Och mamman hade, för hundrade gången, inte något riktigt bra svar. För pojkar KAN ju dansa balett! Utan pojkar inga pas de deux, inga snurrande ballerinor i luften och ingen Svansjön. Så visst kan pojkar dansa balett, absolut. Men kan MIN pojke dansa balett, tja det var väl där skon klämmer.
I över ett år har prinsen frågat när han ska få dansa balett och i över ett år har vi (jag) väl mest försökt undvika frågan. Först var han ju för liten och sedan hoppades jag väl kanske att denna lust skulle gå över, samtidigt som storasyster som ju aldrig sett en endaste pojke i sina balettklasser, kort deklarerade att "pojkar dansar inte balett, det är för flickor." Och så har det fått bero.
Men igår då, när sonen stod där med stora ögon och ilsket deklarerade att "När jag blir stor blir jag en flicka och då får jag dansa balett" bestämde sig mamma Dahlstrand för att det faktiskt fick vara nog med könsstereotypning och mina egna idéer om vad pojkar "gör". So what om Elias vill danska balett, då får han väl göra det! Så jag gick inte till administrationen och frågade om pojkar fick dansa hos dem, vilket de förstås fick och tanten i receptionen meddelade att de faktiskt dessutom hade en liten pojke i Elias ålder som går på lördagar. Sagt och gjort, på lördag ska prinsen få "provdansa" en lektion för att se om han verkligen gillar det, och gör han det så får han börja.
Elias blev så glad jag berättade för honom att han också skulle få gå på balett! "Är det en flickbalett? Är jag en stor flicka?" undrade han, och på detta var ju svaret att ja, det är en flickbalett mest, för det att det inte finns så många pojkar som dansar balett, men att han definitivt fortfarande är en pojke och att det ska blir jättekul.
Pappa Dahlstrand tycker väl kanske inte att det är jättekul just, men han är en klok och förståndig pappa - fast han är man ;-), och han vill ju också att lillprinsen ska få göra vad han tycker är roligt. Han såg möjligtvis lite svettig ut när han hörde mig prata om trikåer i telefonen (Men nej, fullt så kul ska vi inte ha, det går bra med gymnastikbyxor för pojkar. Tack och lov, får väl även den liberala mamman erkänna.), men som han sa "Jag ska bara vänja mig lite... Och så ska han väl göra nånting annat än balett också (bedjande blick)? "
Självklart ska han det, mamma är ivrig på att sätta båda barnen i Tae kwan do (som ju Mathilda gjorde förra året) och så småningom tror jag att det är bra med någon lagsport... Förutom amerikansk fotboll kanske, för de verkar göra illa sig så mycket, för att inte tala om hjärnskakningar etc.
I valet mellan hjärnskador och rosa trikåer tar jag det sistnämnda any day. För att inte tala om vad jag ser fram emot att se sonen dansa Svansjön på Operan ;-).
I över ett år har prinsen frågat när han ska få dansa balett och i över ett år har vi (jag) väl mest försökt undvika frågan. Först var han ju för liten och sedan hoppades jag väl kanske att denna lust skulle gå över, samtidigt som storasyster som ju aldrig sett en endaste pojke i sina balettklasser, kort deklarerade att "pojkar dansar inte balett, det är för flickor." Och så har det fått bero.
Men igår då, när sonen stod där med stora ögon och ilsket deklarerade att "När jag blir stor blir jag en flicka och då får jag dansa balett" bestämde sig mamma Dahlstrand för att det faktiskt fick vara nog med könsstereotypning och mina egna idéer om vad pojkar "gör". So what om Elias vill danska balett, då får han väl göra det! Så jag gick inte till administrationen och frågade om pojkar fick dansa hos dem, vilket de förstås fick och tanten i receptionen meddelade att de faktiskt dessutom hade en liten pojke i Elias ålder som går på lördagar. Sagt och gjort, på lördag ska prinsen få "provdansa" en lektion för att se om han verkligen gillar det, och gör han det så får han börja.
Elias blev så glad jag berättade för honom att han också skulle få gå på balett! "Är det en flickbalett? Är jag en stor flicka?" undrade han, och på detta var ju svaret att ja, det är en flickbalett mest, för det att det inte finns så många pojkar som dansar balett, men att han definitivt fortfarande är en pojke och att det ska blir jättekul.
Pappa Dahlstrand tycker väl kanske inte att det är jättekul just, men han är en klok och förståndig pappa - fast han är man ;-), och han vill ju också att lillprinsen ska få göra vad han tycker är roligt. Han såg möjligtvis lite svettig ut när han hörde mig prata om trikåer i telefonen (Men nej, fullt så kul ska vi inte ha, det går bra med gymnastikbyxor för pojkar. Tack och lov, får väl även den liberala mamman erkänna.), men som han sa "Jag ska bara vänja mig lite... Och så ska han väl göra nånting annat än balett också (bedjande blick)? "
Självklart ska han det, mamma är ivrig på att sätta båda barnen i Tae kwan do (som ju Mathilda gjorde förra året) och så småningom tror jag att det är bra med någon lagsport... Förutom amerikansk fotboll kanske, för de verkar göra illa sig så mycket, för att inte tala om hjärnskakningar etc.
I valet mellan hjärnskador och rosa trikåer tar jag det sistnämnda any day. För att inte tala om vad jag ser fram emot att se sonen dansa Svansjön på Operan ;-).
onsdag 3 september 2008
Tidsfördriv
Om ens barn för första gången på över en månad råkar befinna sig i skolan ungefär samtidigt och man har en sovande, mätt bäbis. Då kan man roa sig med att hälla ut jordgubbs- och apelsinsmoothie över bord, väggar och heltäckningsmatta. Det är jätteroligt.
tisdag 2 september 2008
Amerikanarna och deras pappersiver
Att börja skolan här är verkligen ingenting som man tar lite lätt på och gör på en höft som förälder (alltså sätter sitt barn i skolan, inte börjar själv då); Inte nog med att skolan skulle ha en mindre skog av papper när man skrev in barnet - läkar- och vaccinationsintyg, adressinformationer etc + nej minsann, de två första dagarna av skola (uppdeleade på en vecka då) har det kommit hem en telefonkatalog av informationspapper som samtliga, mer eller mindre, krävt någon form av åtgärd.
Jag har skrivit under att jag läst igenom skolanslagregelbok, johominsann med paragrafer och allt, där jag nu lovat att min dotter inte ska ha tunna linnen med axelband (eller barnen får inte klä sig så att de visar mer hud än nödvändigt... eh, nödvändigt enligt VEM? I Afganistan är det inte nödvändigt att som kvinna visa en halv centimeter runt ögonen, om ens det. Jag vägrar att klä Mathilda i burka!!), att hon inte ska pussas i skolan offentligt, samt sitta ner i skolbussen. Jag har gett alla detaljer om vår sjukförsäkring, emergency contact person, tillstånd om att hon får: a) åka med på studiebesök b) ta en huvudvärkstablett om hon behöver c) bli fotograferad av skolan d)äta allt de serverar i skolan, dvs att hon inte har några allergier e) stå med i skolkatalogen f) vara med i hem-och-skolaföreningen (ok, det är mer jag än hon men ändå, det krävdes typ tre papper för).
Tack och lov att jag bara har ett barn i skolan än så länge, jag har inte mer plats i klutterhögen för fler papper.
Jag har skrivit under att jag läst igenom skolans
Tack och lov att jag bara har ett barn i skolan än så länge, jag har inte mer plats i klutterhögen för fler papper.
måndag 1 september 2008
En älskad farmor
Medan min värld var full av, i sammanhanget, banala orkaner och barnskrik, samt semestershoppingslycka, dog min farmor i morse. I en annan del av världen. Såna här dagar är världen alldeles för stor men samtidigt väldigt liten. Och vi väldigt långt borta och väldigt små. Vi ses i Nangilima, farmor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)