Amerikanarna och deras pappersiver

Att börja skolan här är verkligen ingenting som man tar lite lätt på och gör på en höft som förälder (alltså sätter sitt barn i skolan, inte börjar själv då); Inte nog med att skolan skulle ha en mindre skog av papper när man skrev in barnet - läkar- och vaccinationsintyg, adressinformationer etc + nej minsann, de två första dagarna av skola (uppdeleade på en vecka då) har det kommit hem en telefonkatalog av informationspapper som samtliga, mer eller mindre, krävt någon form av åtgärd.

Jag har skrivit under att jag läst igenom skolans lagregelbok, johominsann med paragrafer och allt, där jag nu lovat att min dotter inte ska ha tunna linnen med axelband (eller barnen får inte klä sig så att de visar mer hud än nödvändigt... eh, nödvändigt enligt VEM? I Afganistan är det inte nödvändigt att som kvinna visa en halv centimeter runt ögonen, om ens det. Jag vägrar att klä Mathilda i burka!!), att hon inte ska pussas i skolan offentligt, samt sitta ner i skolbussen. Jag har gett alla detaljer om vår sjukförsäkring, emergency contact person, tillstånd om att hon får: a) åka med på studiebesök b) ta en huvudvärkstablett om hon behöver c) bli fotograferad av skolan d)äta allt de serverar i skolan, dvs att hon inte har några allergier e) stå med i skolkatalogen f) vara med i hem-och-skolaföreningen (ok, det är mer jag än hon men ändå, det krävdes typ tre papper för).

Tack och lov att jag bara har ett barn i skolan än så länge, jag har inte mer plats i klutterhögen för fler papper.