Manligt och kvinligt

Prinsessan, 4 år, har lekkamrat på besök:
Efter att fnissande öppnat dörren och sagt hej, sprang tjejerna iväg upp till lekrummet där de spenderade lång tid med att klä ut sig, flyga runt som älvor, klä av och på div små Barbiesar, Polly pockets etc och, när de sedan tröttnade på det, lyssna på barnvisor på bandspelaren och titta i böcker. Sedan kom de ner till köket för att rita, trä halsband eller för all del springa runt i trädgården med älvvingarna och "flyga" om det var utomhusväder. Småsyskon tolererades hjälpligt, om de inte förstörde leken. Då gräts det och fäldess stora krokodiltårar. Allt i övrigt, skedde med största demokrati och samförstånd.

Kronprinsen, 4 år, har lekkamrat på besök:
Så fort dörren öppnas så inleder båda pojkarna besöket med att typ avgrundsvråla varandra i ansiktet, samt på mindre än en minut hinna med att säga "poopy head" och ett par andra varianter på samma bajstema. Samt skratta hysteriskt. De leker sedan med trätågbanan i lekrummet, varvat med att spela in samma ovan nämnda vrål och bajssynonymer på bandspelaren - skrikskrattande, varefter de jagar varandra runt på övervåningen innan de blir fruktansvärt osams och smäller till varandra över en "laserpistol" eftersom en saknar batteri och inte låter. Då batteriet är utbytt jagar de varandra runt runt hela undervåningen -samtidigt som de vrålar och skriker bajssynonymer. På vägen knuffas lillebror omkull ett antal gånger, varpå båda envist förnekar någon som helst inblandning i detta. Lekträffen avslutas med att de viftar med rumporna mot varandra och skriker "You can smell my booty". Och skrattar hysteriskt.

Jag bryr mig inte om genusforskare och feminister; Det är skillnad på pojkar och flickor, alldeles oavsett hur lika uppfostran de får. Och helt ärligt, vad är det manliga släktet för en märklig ras...?

Vad är väl en resa till New York?

I morgon åker herr Dahlstrand på "off site" till New York City i tre dagar. Själv har jag tre småsnuviga barn och åker ingenstans alls. Dessutom är jag jätteförkyld själv.

Ibland är det lite synd om mig. Faktiskt.

Dagen efter

Tyvärr spöregnade det precis när vi skulle ut och jaga godis, så bilderna blev därefter, men lite regn har väl aldrig hindrat ett barn som vädrar i princip obegränsat med godis...


Årets pumpa, som av barnen döptes till Bibi Pumkinstein... Don't ask me why.


En mycket söt liten gris, förlåt hund, som dock fick finna sig i att varken knacka på dörrar eller få godis, utan mest satt bakom regnskyddet till vagnen.


En "Bratzkatt" iförd crocks... Det var antingen det eller gummistövlar, de fina silverskorna fick stanna hemma. Nästa år vill hon vara "något mer klassiskt. Som häxa" meddelade vår dotter, 6 going on 56...


Och insatspolisen gjorde sin plikt och jagade reda på allt godis. Vad är väl lite regn, när man har ett arbete att utföra?


Bratzkattens skörd. Någonting säger mig att vi har nog med godis att räcka fram till jul, och sen lite till.

Idag var en synnerligen grådisig höstdag och hela familjen var lite lagom sega och "dagen efter". Speciellt jag, som åkt på jordens dunderförkylning. Det är det jag alltid har sagt, man ska akta sig för att bli våt om fötterna...

Tjuvstart

för Halloweenfirandet var det ikväll med Fall Festival på kronprinsens skola. Lyckligtvis behövde den inkallade insatsstyrkan inte göra mycket annat än att se cool ut, äta korv och sockervadd, samt blåsa i visselpipa med jämna mellanrum (oklart varför). Den övriga församlingen innehöll nämnligen, tack och lov, varken terrorister eller andra grövre brottslingar, utan bestod mest av prinsessor, snälla superhjältar, häxor samt en förvirrad banan.

SVT World kommer till Nordamerika

Dyrt, men dock! För eventuella amerikanska läsare, finns mer information här!