Här skrev jag ett ganska långt inlägg som jag själv tyckte var ganska fyndigt och så tryckte jag "publish post" och insåg i samma ögonblick att herr Dahlstrand var inloggad på gmail istället för mig, och så försvann hela alltet istället.
Det får bli mer i morgon istället.
Visar inlägg med etikett vilket mästerverk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vilket mästerverk. Visa alla inlägg
måndag 8 februari 2010
fredag 12 juni 2009
Generalrepetition
I kväll genomled herr Dahlstrand och jag Mathildas balett-generalrepetition. Jag vet att man som förälder antagligen antas älska allt ens barn gör av kreativ natur, men helt ärligt. I´m not so sure about that.
Två timmar och 43 (ja, du läste rätt, FYRTIOTRE!!) små käcka dansnummer senare och visst, det är jättegulligt att titta på när den egna avkomman tar förvirrade steppsteg och krockar med den lika förvirrade kamraten bredvid. "För hon är ju så söt och det är ju så rörande att se vad de lärt sig.", men det är faktiskt inte lika kul att titta på 41 nummer (Loppan är med i två. Ett i början och ett i slutet. Givetvis. Det var ju inte så slugt att man skulle kunnat gå hem liksom. Ack nej.) med andras barn i mer eller mindre förvirrade stadier. Faktiskt. Är det. Tyvärr. Skittrist.
Dessutom skulle man ju kunnat tänkt sig att barnen lärt sig mer under ett års värt av hundratals balett-dollares, än att göra plié och arabesque (Ok, jag vet hur det ser ut, men fråga mig inte hur det stavas). - 6-åringar kan faktiskt röra på sig, har jag i alla fall hört, och behöver inte stå och göra typ "tå,häl,tå,häl".
Dessutom är det en aura av totalkaosöver hela föreställningen, eftersom barnen inte får vara bakom scenen hela tiden, utan måste eskorteras dit x antal nummer innan det är deras tur, samt hämtas tillbaka efter sitt nummer. Alltså springer det föräldrar fram och tillbaka, in och ut, som små tettingar i gångar och rader. Jättekoncentration och vackert blir det av det.
Dessutom har vi sån makalös tur att vi får se eländet en gång till på söndag. "På riktigt". Jag tror att skillnaden mellan i dag och då består i att de då får ha på sig de hudfärgade strumpbyxor som hör till den hysterisk knall-turkosa balettustyrseln (givetvis med tillhörande knall-turkosa fjädersak att ha på sniskan på huvudet), vilket de inte fick idag eftersom de kan gå sönder. Det känns som lite mycket att hoppas på att ett par strumpbyxor kommer att förändra läget, så jag antar att det bara är att bita ihop, ta en valium och gilla det samma da capo.
Fast söt som socker är hon förstås, vår förvirrade ballerina.
Två timmar och 43 (ja, du läste rätt, FYRTIOTRE!!) små käcka dansnummer senare och visst, det är jättegulligt att titta på när den egna avkomman tar förvirrade steppsteg och krockar med den lika förvirrade kamraten bredvid. "För hon är ju så söt och det är ju så rörande att se vad de lärt sig.", men det är faktiskt inte lika kul att titta på 41 nummer (Loppan är med i två. Ett i början och ett i slutet. Givetvis. Det var ju inte så slugt att man skulle kunnat gå hem liksom. Ack nej.) med andras barn i mer eller mindre förvirrade stadier. Faktiskt. Är det. Tyvärr. Skittrist.
Dessutom skulle man ju kunnat tänkt sig att barnen lärt sig mer under ett års värt av hundratals balett-dollares, än att göra plié och arabesque (Ok, jag vet hur det ser ut, men fråga mig inte hur det stavas). - 6-åringar kan faktiskt röra på sig, har jag i alla fall hört, och behöver inte stå och göra typ "tå,häl,tå,häl".
Dessutom är det en aura av totalkaosöver hela föreställningen, eftersom barnen inte får vara bakom scenen hela tiden, utan måste eskorteras dit x antal nummer innan det är deras tur, samt hämtas tillbaka efter sitt nummer. Alltså springer det föräldrar fram och tillbaka, in och ut, som små tettingar i gångar och rader. Jättekoncentration och vackert blir det av det.
Dessutom har vi sån makalös tur att vi får se eländet en gång till på söndag. "På riktigt". Jag tror att skillnaden mellan i dag och då består i att de då får ha på sig de hudfärgade strumpbyxor som hör till den hysterisk knall-turkosa balettustyrseln (givetvis med tillhörande knall-turkosa fjädersak att ha på sniskan på huvudet), vilket de inte fick idag eftersom de kan gå sönder. Det känns som lite mycket att hoppas på att ett par strumpbyxor kommer att förändra läget, så jag antar att det bara är att bita ihop, ta en valium och gilla det samma da capo.
Fast söt som socker är hon förstås, vår förvirrade ballerina.
tisdag 24 februari 2009
Gissningstävling
Ovanstående föreställer (solklart, givetvis) en flicka från ett land i Asien; Vilket är landet, och hur vet man det?
Den som gissar rätt, vinner en teckning av Mathilda ;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)