Nu är glada julen slut slut... eller?

Ok, mitt nyårslöfte om att bli otroligt mycket bättre på att blogga har väl, eh... inte riktigt börjat så bra kanske. Men skam den som ger sig, bättre ett blogg inlägg lite sent än inget alls.

Vardagen har återvänt här i alla fall. Ingen kräks mer, tack och lov, och i söndags åkte julpyntet ner och granen ut och lika skönt var det. Konstigt det där, med hur mysigt det kan kännas med ljus, rött och gran före jul, och lika dammigt och "plottrigt" det plötsligt känns det på nyårsdagen. Häck väck! Känslan av att det är "förra årets" jul som hänger sig kvar är stor, och tillsist ids jag knappt titta på en elljusstake av ren leda.

Fast sedan blir det lite mörkt när allt är nerpackat, det måste ju erkännas, även om man vänjer tillbaka sig fort.

Och så tänker jag: "Inga mer barr". Ha ha ha. Inga mer barr!??? Herregud, jag har dammsugit barr över halva, förlåt hela, huset i två dagar nu! Här utspelar sig skräckfilmen "Revenge of the dead Christmas tree" i jag-vet-inte-hur många delar. Man skulle ju kunna tänka sig barr på mattan där granen stod, absolut. Och i hallen där granen bars ut, stendöd, jag är med på det också... Men i badrummet på övervåningen? I garderoben och i diskmaskinen!??

Jag misstänker att vi kommer att hitta barr fram till påsk. Minst. Revenge, som sagt.

Hur vet man att det är höst?

Jo det är väldigt enkelt; Fru Dahlstrand drabbas nämligen av sin årliga inredningsnoja.

Det slår faktiskt väldigt sällan fel. Så fort affärerna börjar fyllas av tjocktröjor, filtar, värmeljus och stövlar, så drabbas jag av akut göra-om-hemma-feber. Jag vet inte varför, men kanske är det det att man inte är inne (och vi inte ens är så mycket hemma, eftersom så stor del av tiden tillbringas i Sverige) om sommaren, men då känns alltid hus och hem väldigt ointressant och "lagom". Inga problem, vi tar oss väl en margherita och grillar lite rejäl biff på den. Typ.

Men så är då inte fallet någonstans runt månadsskiftet september/oktober. Då är det plösligt väldigt lite som är bra; soffkuddarna är för somriga, sofftyget för smutsigt, väggarna för vita, lakanen för trista, lamporna för få, värmeljusen för våriga, bordstabletterna för ljusa osv osv osv. Då är det också väldigt dåligt att vara odesperat hemmafru, för var tillbringar sin mesta tid som sådan, jo nämligen hemma!

Så där knallar jag runt och noterar. Noterar och smyger in på diverse favoritbutiker och suktar. Och suckar. Om det inte var för att jag egentligen tror att det jag drabbats av är höstens första förkylning, så skulle jag vara övertygad om att jag blir sjuk av habegär.

Den här hösten är det dessutom extra illa, för sedan typ nyår, har jag sugit på en rokad-flyttnings-karamell; Kronprinsen till kontoret, Lillgrisen till Loppans rum, Loppan till Kronprinsens rum, kontoret till Lillgrisens rum, bort med lekrummet som ingen leker i  -Och sim salabim har man skaffat sig ett tv-spelsrum/gästrum! Ett tag funderade jag på att flytta tvättstugan till köket och köket till vårt sovrum. Men det lät som lite överkurs ;-).

Hur enkelt som helst alltså... Fast alla dessa beslut, allt detta arbete; Vem ska ha en ny säng, Lillgrisen eller Loppan (Lillgrisen tar sig numera med lätthet ur sin spjälsäng och Loppan önskar sig en "full size" säng, så frågan är om hon ska få en större säng och Lillgrisen ta över hennes gamla, eller han få en ny? Decisions, decisions.)? Lillgrisen ska väl kanske inte ha ett rosa rum heller, men vad ska han ha för färg och tema? Loppan vill inte ha ett marin-inspirerat rum heller, hon vill ha lila väggar (över min döda kropp och utspillda färgburk) och om vi flyttar alla leksaker så har vi inga möbler för ett tv-rum, varken soffa eller tv...

Tja, det hör ju vem som helst att det här slänger man ihop på en helg, hur lätt som helst. Eller en  fem, sex veckor. Lagom till Påsk lär det i alla fall vara klart.

Tror jag.

Nostalgi... eller ett bevis på att det är dags att städa lite oftare

Idag fick jag för mig att rensa en av ett par kistor som vi har stående i vår matsal. När sådana lustar kommer över mig har jag lärt mig att det bara är att sätta igång, för de försvinner ofta(st) precis lika fort som de uppstod - för att inte återkomma inom överskådlig framtid.

Och skulle jag någon gång, mot förmodan, hävdat att ovanstående är elakt förtal, så blev jag kanske lätt överbevisad om sanningshalten idag.

Kistan, som inte är vansinnigt stor till att börja med, har nämligen varit till bredden fylld av... tja, det var väl just det som var frågan. Överst låg i alla fall diverse halvfärdiga pysselprojekt tillhörande dottern. Pillepetiga grejer som är så bra och fiffiga födelsedagspresenter att ge bort till pyssliga småtjejer man går på kalas till. Jag vet, för jag har nog gett bort lika många som vi fått. Problemet med dem är dock nästan alltid de samma; 1) Barnen tröttnar innan de är färdiga 2) De kräver minst lika stor insats av föräldern, som också tröttnar, som av barnet och inte minst 3) De innehåller alltid en massa småplock, som klistermärken, kritor, glitter, special pennor och papper etc som alla ramlar ut, försvinner eller beter sig allmänt osamarbetsvilligt.

I alla fall. Dessa pyssel-lik viste jag låg i kistan, och det var väl främst de som jag tänkte få bortrensade. men under dem låg en helt annan köckenmödding; gamla tidningar, ritpapper med halvfärdiga teckningar, döda tuschpennor, halva kritor, akrylfärger, utspillt glitter, halvfärdiga målarböcker, urrivna recept, bruksanvisningar till spel... Och alla gratulationskort vi fick när Mathilda föddes och döptes! Fråga mig inte hur de hamnat där, men det hade de. Tillsammans med bandet som man får runt armen på BB, både mitt och Mathildas, samt diverse foton.

Mathilda fyllde alltså sju, ja sju, år härom veckan och ungefär så länge sedan har det väl då varit sedan den stackars kistan blev städad. Hrm. Det är nästan så att jag skäms, men istället tänker jag vända på det hela och vara stolt över att den istället numera är städad och respektabel även om folk som man inte känner skulle få för sig att öppna den. Det känns mycket bättre och mer motiverande än att sitta och skämmas!

Men vilken trip down memory lane jag fick! Så mycket fina kort vi fick, så mycket kärlek och välönskningar vi fick ta emot! Och så liten hon en gång var. Och så naturligtvis vad fort tiden går! Var tar dagarna vägen, var det inte igår hon var så liten!?? Den allra mest älskade lilltjejen i världen som har blivit så stor!

Plötsligt förstår jag väldigt väl när mamma alltid sa att hon fortfarande såg mig när jag var fyra, när hon tittade på mig, och inte alls kunde förstå att jag var vuxen.

Det är ju precis så det är.

Barnfritt

Jag har fortfarande inte haft tid att blogga, för idag har jag ägnat mig åt "nöjet" rensa garderob,slänga skit och bara spara sånt som jag verkligen använder-projekt. Ack så trist, men rätt trevligt att kunna gå in i garderoben igen. Alltid nåt.

Något bildbevis kan jag tyvärr inte prestera, för herr Dahlstrand har tagit med sig kameran och rymt till Charleston, SC tillsammans med svärmor och barnen. Där har de varit på stranden och badat mest hela dagen har jag fått mig rapporterat.

Det var helt klart en win-win*; Farmor fick se lite mer av amerikat än bara Charlotte, barnen fick bada i havet och mamman fick njuta av två dagar tomt hus. Hallelujha! Vem behöver åka på semester när det är så skönt att vara hemma själv!?

Nu väntar Husfruarna i New York . Life is good...


* Herr Dahlstrands vinnande kanske var det minsta känns det som nu när jag tänker efter, för han har ju fått packa i och ur bilen och  köra hela vägen. Men han har sluppit vara på jobbet och istället varit med sina barn och hunnit umgåtts med sin mamma, så det har väl inte helt gått någon nöd på honom... Hoppas jag.

Svårtytt

Det här ska visst bli både buskigt, grönt och blommigt när det är klart. Tur att det finns botaniska böcker, är allt jag har att säga, för jag fick väl inte riiiiktiiiigt någon visuell bild av vår planerade landscaping av det här.

Men så är jag ju inte trädgårdsarkitekt heller, så det blir säkert bra när det blir färdigt.

Vårblommor

Oj vad sugen jag blev på att planetera krokusar (och kanske snödroppar!?) i rabatten till nästa år. Frågan är om det funkar här i södern, eller om de omjämna, och framförallt relativt höga, vintertemperaturer vi har skulle göra att jag fick krokusrabatt lagom till jul?

Nån som vet eller har försökt?

Skit i hörnen

Om man har målare som hemma som håller på att grejar uppe vid taket i olika rum, kan det hända att man till sin förskräckelse får se att man har en massa spindelväv i hörnen.

Det är sant. Det kan faktiskt hända.

Klara tecken på att man håller på att bli gammal

Vår diskmaskin, ni vet, den som vi inte tyckte diskade rent. Den diskar numera mycket renare och vet ni varför!? Jo för att vi har slutat skölja av disken så nogrant.

Man har väl aldrig hört på maken. Här har jag gått ett helt liv och fått mig noga inpräntat att man måste skölja av matrester innan man sätter in tallriken i maskinen och så visar det sig att det är liksom sååå yesterday att jag känner mig lastgammal och för länge sedan passerad bäst-före-datumet. Nej med denna nya käcka maskin är det inte bara så att man kan sätta in kladiga tallrikar (nu pratar vi kladd, inte lämna kvar ett berg av köttfärssås med spagetti), man bör sätta in dem kladdiga. Jo för annars har maksinen ingenstans att göra av sitt eupereffektiva diskmedel och så vispar det bara runt sig i maskinen och fastnar lite överallt.

Whatta 'ya know. Man lär så länge man lever. Och diskar.

Jag vill måla hela världen, lilla mamma

Jag vet inte hur slugt det är att sätta igång jättemålarprojekt en månad före jul, en vecka före den stora kalkondagen och före julgranshuggningen (jag älskar den amerikanska idén att ta in granen långt före jul, njuta av det och så slänga ut eländet på nyårsdagen och bli av med barreländet) men nu är i alla fall 2/3 gjort. Efter helgen ska 3 rum av 3 vara klara.

Och ser jag inte en målarpensel till på ett tag efter det så gör det ingenting. Jag drömmer till och med i grönt på nätterna. Undrar vad Freud skulle ha att säga om det?

det är inte lätt att vara servicerep

De tjuriga sevicerepsen häromdagen, ni vet. Inte bara var de lite tjuriga, men de hade noll koll. Vi har en kinkig diskmaskin och dagen efter det att jag beställt service på den, så ramlade då gallret till fläkten av. Jag ringer för att fråga om det går att lägga till fläkten till diskmaskins-servicen, men får till svar att det går inte alls, det är olika personer-olika avdelningar-går absolut inte-aldrig-nej. Ok, vad vet jag, jag fann mig i mitt öde. Diskmaskinsgubben skulle komma idag mellan 13 och 17 och fläktgubben skulle komma på måndag mellan 8 och 17.

Halv 12 idag ringer fläktgubben och meddelar att han tänker komma. "För att laga diskmaskinen"? frågar jag. Nej för att laga fläkten. Eftersom vi skulle få den reparerad idag mellan 8 och 17. Jag frågar misstänksamt om han har någon servicerapport för en diskmaskin också, men det hade han inte. Efter att vi något förvirrat försökt reda ut varför han kommer idag och inte på måndag och framförallt vad som hänt med diskmaskinsgubben, så ringer han sin firma och återkommer.

Väl på plats har han sett till att han också fick ta hand om diskmaskinen (de hade tänkt skicka en annan gubbe till den på eftermiddagen), eftersom "det verkar onödigt att någon annan ska behöva åka hit när jag ändå är här". Duuuuhhh, no s-t Sherlock, det är ju det jag sagt hela tiden.

Så nu får jag båda fixade på samma dag, och vem som tänker komma och laga fläkten på måndag bryr jag mig int ett dugg om, så det så.

Det händer grejer också

I det förra inlägget kunde man ju lätt få för sig att vi har gamla maskiner som bara går sönder. Det har vi inte. Eller bor i ett gammalt hus. Det gör vi inte heller. Med familjen Dahlstrands mått mätt så är vi praktiskt taget nyinflyttade. Två år, tja, för oss som är väldigt bra på att typ aldrig få tummen ur, så är det inte lång stund alls. Som igår typ.

Men nu händer det i alla fall grejer, nyinflyttade som vi är:
Sovrummet (master bedroom) är nymålat
Bänkbelysning till köket är under montering och har jag tur är det klart efter helgen.
Nya bänskskivor är beställda till vårt badrum och gästtoaletten, med nytt skålhandfat till det sistnämnda.
Väggfärgerna till gästtoan och vårt badrum är valda
Väggfärg är så gått som valda till matsal och anliggande bibliotek. Så gott som betyder att färgen i matrummet är perfekt och färgen till det andra rummet är perfekt om man bara låter bli att börja analysera den och tänka tankar som "uppkräkt ärtsoppa". Då är den inte så bra. Men den är bra, den är ljust olivgrön. Eller så är den verkligen äckelgröngul ....
Övriga husets färgskala är under överläggning och funderande. Tidigt planeringsstadie får man kanske säga. Eller ute på remiss hos herr Dahlstrand.

Så här mycket har vi som sagt inte gjort på två år, men sent ska syndaren vakna. Vi har ju precis flyttat in, gu´bevars.

Hm

Om man har garanti på någonting, till exempel en köksfläkt, och denna köksfläktfår för sig att tappa skyddshöljet på tårna på en av ren skräck när den en dag blir dammad - Om man då har garanti och ringer till tillverkaren för att få ett nytt galler eftersom det ser så trist ut i köket med ett stort svart hål ovanför spisen, och man säger till denna tillverkare att "jag har en 2-års garanti på den här köksfläkten och jag skulle gärna vilja få den lagad". Varför måste då servicerepresentanten alltid med bekymrad röst svara att "Jag ser här att du har en garanti. Den går ut i januari." varpå man snällt håller med, eftersom man ju gärna vill ha ett nytt galler och hellre förr än senare, att ja, den går ut i januari, men nu är det november varefter representaten då fortsätter "Jaa den går ut i januari" lååååång seg tystnad, för att sedan glatt avsluta med "Men nu är det ju november, så inga problem."!?

WTF?

Och det hände när jag ringde för vår torktumlare, när jag ringde för vår diskmaskin. Olika företag, olika reps, samma konstaterande. I don't get it. Om vi är överens om att det är november och min garanti är giltig, måste vi då gå igenom den lilla charaden där de låssas att den inte är det? Sitter de och stirrar på någon sorts garantiförsäljning där på sin skärm? Eller har de helt enkelt ingen aning om vad det är för månad och år?

Imse vimse spindel

Vi har haft en väldans, och då menar jag väldans, massa spindlar i och runt vårt hus den här hösten. Framförallt i garaget. Tydligen är det spindelår i år, vad nu det betyder, annat än att de usliga spindlarna tydligen bestämt sig för att uppgradera sitt boende från naturen till - vårt hus.

Jag tycker inte om spindlar (Ok, jag tycker inte om några kryp och mest illa av allt tycker jag om kackerlackor. Men i brist, tack och lov, på sådana är spindlar äckligt nog.) och jag tycker framförallt inte om stora spindlar som kryper runt i mitt vardagsrum och väver spindelnät överallt i alla hörn de kommer åt, så snatr man vänder ryggen till. Passar förvisso bra så här i Halloween-tid, jag vet, och spindlarna är inte farliga, har jag fått mig bevisat. Men spindlar som spindlar liksom. Ääääcckliiigt. Punkt slut.

I alla fall. Jag tycker inte bara att spindlar borde utrotas från allt vad i närhet av mänskligheten heter (utom i närheten av dumma människor som får för sig att tälta i skogen typ. Spindlar får bo i skogen, det går bra, jag har väl en gnutta Buddism i mig), jag är sjåpig också. Jag tycker inte om att befatta mig med spindlar. Alls. Jag vill inte mosa dem i papper och slänga (tänk om de inte riktigt dör där inne i pappret och kryper ut och biter mig. Kan hända, snäll spindel eller inte.), jag vill inte jaga runt dem på en bit kartong eller nåt, för att släppa ut dem i trädgården (Jag är väl inte dum heller, då kommer de ju bara in igen.) och jag vill framför allt inte ta dem i handen och göra vad det nu är herr Dahlstrand gör. Oh no. Jag vill helst av allt låtsas om att de inte finns, men eftersom det bara leder till att de idkar seriös spindelbäbistillverkning i hörnen, så har jag ju insett att det inte funkar, och dessutom får jag tvångstankar att Sven ska äta upp dem. Så jag gör det näst bästa - Nämligen sätter ett glas eller nåt över dem och väntar på att herr Dahlstrand kommer hem och tar hand om dem. Problemlösning på högsta nivå.

Eller jag gjorde så. Tills jag en dag kom på en ännu bättre lösning, som dessutom skulle eliminera slalom mellan spindelglas på golvet, och bäst av allt, herr Dahlstrands suckar om "sjåp och patetiska kvinna". En bra kvinna reder sig på egen hand, liksom: Jag kom på att jag kan dammsuga upp spindelmonstren! Schlurp säger det bara och no more spindel och jag har kunnat hålla behörigt avstånd. Så smart!

Tyckte jag ända tills idag. Idag kom jag på att jag ju faktiskt inte vet om spindlar dör av att åka in i en dammsugare och nu är det snart dags att byta dammsugarpåse... Tänk om jag tar ut påsen och ut kryper elva miljarder matrestgödda , arga, spindlar i enad attack!!? Har någon nånsin hört talas om ifall spindlar kan lida av astma? I såna fall kan man ju hoppas att allt damm tagit kål på dem där inne, men jag är osäker. Wikipedia nämner ingenting om saken och det bär mig emot att ta med mig dammsugaren och leta upp någon spindelspecialistzolog som kan hjälpa mig. Det känns liksom lite överdrivet på nåt vis, jag vet inte.

Det bär mig nästan lika mycket emot att krypa till korset och erkänna min sjåpighet, men jag får helt enkelt sätta mig ner och vänta på att herr Dahlstrand ska komma hem och kan byta påse...

Äsch då.

Klutta på lite då

Jag har målat. Man skulle kunna tro, med tanke på hur länge sedan det var jag uppdaterade, att jag målat ett mycket stort rum. Det har jag inte, jag har målat en ganska liten garderob. Ett förråd. Tak, väggar men inte minsta lister eller karmar.

Så ok, jag måste ju ha gjort något annat också. Kanske, men mest har jag varit besatt av färg och målerier. Fast lite fegt och lagom så där, för jag vågar inte riktigt börja "provmåla" och det måste man ju, om man ska veta hur färgen ser ut på väggen. Istället går jag runt och håller upp mina små färgprover mot väggar och gardiner i olika ljus, hmm:ar, nickar och låssas att jag har nån aning om hur en hel vägg skulle se ut. Så går jag och målar min vita garderob igen. Jag känner mig i desperat behov av en inredningsarkitekt med samma smak som jag!


Jag tror att herr Dahlstrand har skrämt mig lite. Herr Dahlstrand tycker nämligen om våra benvita väggar - samma väggar som jag tycker är kala, ohemtrevliga och omysiga - Han gillar det enhetliga och rena och har inte alls mycket förståelse för min färgbesatthet. Så jag är rädd att jag aldrig ska kunna bestämma mig för någon färg, och så får jag bo i ett hus fullt av en massa olika färgfläckar överallt, varpå herr Dahlstrand kommer att säga "Det här var ju inte direkt snyggare än vitt, nu bor vi i ett lapptäcksfärgat hem istället" och så får jag skämmas. Och det är ju inte riktigt det jag är ute efter.

Men hur illa kan det bli egentligen? Färg är ju som hår; Det är inte för evigt. Jag tror jag får gå och klutta på lite färg här och var och se vad jag gillar. Skulle jag sedan aldrig hitta någon färg jag gillar så får jag väl måla över alla kluttar med det vackra, rena benvita (urk) och sedan för alltid tiga still om interiörmålning, i evighet, amen.

Tss... Så fånigt. På´t bara. Every day do something that scares you. Just idag är jag lite rädd för olivgrönt.

Hantverkarlusta

Jag måste måla någonstans. Jag känner det i hela kroppen, hur målaren inom mig vaknar och vill ut. I min sista lägenhet i Stockholm målade jag om hallen tre gånger tror jag. Alldeles glatt och frivilligt, bara för att det aldrig blev rätt färg.

Den stora frågan är alltså bara var och vilken färg -Och så var det det där med att tejpa överallt.

Kanske målaren i mig får sova ett tag till.

Energi

Lördagsmorgon. Solen skiner (fast det är rätt kyligt ute), barnen sov till halv åtta och ingen har kräkts sedan igår, så det måste ju bara bli en bra dag. Tänk vad en natts närapå ostörd sömn kan göra!

Idag ska jag tvätta (se gårdagens inlägg) och försöka lägga undan tvätten också, så att man faktiskt kan ta sig in i tvättstugan. Förstår inte att det kan vara så "trevligt" att lägga in tvätten i maskinen (och torktumlaren så småningom) och så förfärligt att behöva vika, stryka och lägga undan. Det får bli mitt helgmål; Alla kläder tvättade och alla kläder undanlagda i respektives lådor och garderober. Jag känner mig genast mycket mer effektiv och organiserad av denna föresats. Vem vet, denna effektivitet kanske till och med räcker till att dra av övervåningen med dammsugaren och damma lite!?

Överlever jag allt detta, så tror jag att det får bli lite brödbak också, det var ett tag sedan. Och så marinera kyckling till att grilla till middag.

Som sagt, det här blir en bra dag.

Simsalabim eller konsten att läsa en instruktionsbok

Läste hos Mz.Olsson om hur hon klurat ut att ställa om sin ugn från Fahrenheit till Celsius grader och tänkte att det var det slugaste jag hört på länge (även om jag faktiskt vant mig ganska bra vid Fahrenheit vid det här laget och inte har några problem med gradantal just, så känns det fortfarande aldrig riktigt rätt.).

Fram åkte installationsboken (sorgligt oläst får jag väl erkänna, men jag visste i alla fall var den låg. Alltid något.)
och Simsalabim-så-lätt-som-att-trycka-på-en-knapp! Så har jag också lärt mig att byta mellan svenska och amerikanska grader om och när jag vill!

Aldrig, aldrig, aldrig ska jag gå med på att det inte är lärorikt att läsa bloggar, så det så!

Helgens inköp

Jag glömde ju helt bort dem, med all snöhysteri och födelsedagar :-).
Här är i alla fall vår nya skänk (i matsalen) och fotpallsbord till biblioteket.

Möblera mera

Det blev en riktigt trevlig liten shoppingtur. Vi "som bara skulle titta" kom hem inte bara med en skänk till matsalen, utan också en fotpall/puff/bord (den är stor nog att kunna användas till det mesta) till biblioteket (eller ja, det rum där det står bokhyllor och fåtöljer som man kan sitta och läsa i. Om man inte har tre småbarn. Det bedrivs inte heller offentlig utlåning). Båda saker som vi länge velat köpa.

Herr Dahlstrand och jag är annars rätt bra på att gå runt och "tänka oss" saker väldigt länge, och tycka att ingenting är bra och var det bra så var det för dyrt, men så ibland plötsligt springer vi på det vi vill ha, a la "Titta vad jag har hittat, den är ju perfekt!" och då blir det som rean ketchupeffekten; Vi måste köpa det på studs. Och som sagt, reor är alltid trevliga :-)

Fotouppvisning får komma i morgon, för nu har jag en date med mitt "tandläkarknark" och min säng.

Shopping

Vi har blivit med nya soffkuddar.