Så ok, jag måste ju ha gjort något annat också. Kanske, men mest har jag varit besatt av färg och målerier. Fast lite fegt och lagom så där, för jag vågar inte riktigt börja "provmåla" och det måste man ju, om man ska veta hur färgen ser ut på väggen. Istället går jag runt och håller upp mina små färgprover mot väggar och gardiner i olika ljus, hmm:ar, nickar och låssas att jag har nån aning om hur en hel vägg skulle se ut. Så går jag och målar min vita garderob igen. Jag känner mig i desperat behov av en inredningsarkitekt med samma smak som jag!
Jag tror att herr Dahlstrand har skrämt mig lite. Herr Dahlstrand tycker nämligen om våra benvita väggar - samma väggar som jag tycker är kala, ohemtrevliga och omysiga - Han gillar det enhetliga och rena och har inte alls mycket förståelse för min färgbesatthet. Så jag är rädd att jag aldrig ska kunna bestämma mig för någon färg, och så får jag bo i ett hus fullt av en massa olika färgfläckar överallt, varpå herr Dahlstrand kommer att säga "Det här var ju inte direkt snyggare än vitt, nu bor vi i ett lapptäcksfärgat hem istället" och så får jag skämmas. Och det är ju inte riktigt det jag är ute efter.
Men hur illa kan det bli egentligen? Färg är ju som hår; Det är inte för evigt. Jag tror jag får gå och klutta på lite färg här och var och se vad jag gillar. Skulle jag sedan aldrig hitta någon färg jag gillar så får jag väl måla över alla kluttar med det vackra, rena benvita (urk) och sedan för alltid tiga still om interiörmålning, i evighet, amen.
Tss... Så fånigt. På´t bara. Every day do something that scares you. Just idag är jag lite rädd för olivgrönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar