tisdag 21 februari 2012

Whohooo!

Ingen blev sjuk, alla var friska hela långa långhelgen (om man bortser från lillgrisen som ramlade i parken igår och skrapade/bet sig i läppen och därför har dubbla fläskläppar och ser ut som en mindre bedagad boxare.) och inget kräk! Happy Happy!

Så det blev en lugn och skön helg -  Vi väntade ivrigt på att eventuellt få lite snö på söndagen, men vi fick exakt noll komma noll snöflingor, bara en massa kallt regn. Det har varit en konstig vinter här, så där för varm så att man liksom går och väntar på att vintern ska börja. Och nu är det mitten av februari och små rosa träd har börjat blomma, mina tulpaner slår snat ut i rabatten och om en månad är det full vår.

Helgens mest egotrippade, roligaste, var i alla  fall min nya leksak:

Bilden lånad från nätet, den kunde ju inte ta kort på sig själv...


Men det är lite skumt med dagens teknologi - Eller så är det det faktum att jag verkligen börjar bli gammal, men att det går så fort frammåt. Alltså jag hade ju en smartphone redan, dryga två år gammal, och det var inget större fel på den. Tyckte jag, tills jag kontraktet alltså höll på att gå ut, så att det var dags att köpa en ny ändå. Och då inser man ju hur mycket bättre, snyggare, piffigare, smartare, coolare det blivit,  hur tekniken gått frammåt på två år!! Fast ovant, och eftersom jag är jordens största vanemänniska, så blir jag yberstressad, får huvudvärk och förvandlas till min mormor och typ börjar önska mig en telefon med snurrskiva.

Varför ska jag ändra på det som jag vant mig vid, som ju "fungerar så bra och bekvämt och det är så jobbigt med alla nymodigheter. Usch, det här fattar jag inte" och så sätter jag upp håret i knut, knyter på mig förklädet och kör till affären med min häst och vagn...

Men herregud människar, get a grip och allt det! Så eftersom jag inte känner mig så värst gammal till vardags och inte tänker konvertera till att bli Amish, så smäller jag till mig själv i huvudet, sätter mig i timmatal och fipplar, prövar och lär mig. Och sen kan jag, blir trygg, och känner åren rinna av mig igen.

Så farligt var det ju inte.

3 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Skönt att ni klarade er!
Och du, jag känner igen mig en del i det du säger om vanemöstner. jag är lite likadan. Kan känna att det är roligt att kära nytt, men just med vardagssaker som sin telefon blir man ofta lite irriterad innan man lärt sig hur saker och ting fungerar. :-)
KUL iallafall att du är nöjd!
Kram!

Camilla sa...

Ojoj, jag känner mig som värsta stenåldersmänniskan som inte ens har en smartphone. Å andra sidan så använder jag den väldigt lite så jag tror att det är anledningen till att jag drar mig för att köpa en ny. Men lite sugene är jag allt.

Ha det gott.

Jenny sa...

Saltis: Ja så är det nog! Det är kanske inte så mycket tekniken i sig, så oerfaren är jag ju inte att jag inte förstår, utan mer känslan som om man har flyttat till en ny stad, eller nytt "hood" där man vet att man måste ta sig till platser som man känner till, typ mataffären, men man hittar inte dit än, eller man hittar inte snabbaste vägen och blir osäker. Men skitkul när man väl lärt sig och känner igen sig :-)! Kram!

Camilla: Alltså, för mig har hela telefonkedjan, från första värsta stenåldersmobilen på 90-talet, tills idag varit en konstant fråga: "Vad ska jag med mobil/sms/kamera/surf etc etc till?" För att sedan konstatera att herregud, hur överlevde jag innan jag fick mobil/sms/kamera/surf etc :-). Man vänjer snabbt, på ont eller gott, att ha allting så tillgängligt. För att inte tala om Angry Birds och Wordfeud, herregud, hur överlever du människa ;-)? Kram!