söndag 16 maj 2010

Att simma eller inte simma, det är frågan

I vårt grannskap finns ett sk swim team, vilket, om jag förstått det rätt, är en sorts korpen-serie under ett par sommarmånader med olika lag från olika grannskap som tävlar mot varandra i just simning.

Lagen består av barn och alla får vara med, så länge man kan simma, eller ta sig i vilket fall, en bassänglängd, på egen hand. De tränar och så är det, tror jag, tävlingar en eller par gånger i veckan så småningom. Både "hemma" och "borta".

I går kväll hade en av våra grannar BBQ och bland gästerna var ett annat grannpar, som är superinvolverade a la vi-var-de-som-startade-swim teamet. Eftersom Loppan nu ägnat hela året åt att simma och dessutom leker rätt mycket med deras son, föll det sig rätt naturligt att just simning kom upp.

Det hela lät ju himla roligt och framför allt nyttigt för fröken Loppa, eftersom det skulle bli en bra intensivkurs i simning, som nog skulle ge henne den skjuts hon liksom behöver för att verkligen börja simma ordentligt och framförallt längre (jag tänker kommande simborgarmärken här). Hon simmar både crawl, ryggsim och faktiskt lite fjäril, hjälpligt, men jag vet inte hur lång hon orkar.

Men, här kommer men:en: Det är träning varje dag, måndag till fredag. Och föräldrarna förväntas vara aktiva volontärer och ställa upp och hjälpa till framför allt på tävlingar.

Varje dag. Varje dag med Sven i poolen bland tretusen galna skrikande, springande barn. Det känns inte lockande. Tack och lov har snälla grannen erbjudit Mathilda att få åka med dem på träningarna, så det kanske inte är det största hindret egentligen. Det är väl kanske mer att varje dag simträning betyder också aldrig lekträffar så länge skolan håller på och varje vardags-eftermiddag uppbokad fram tills vi åker till Sverige. Mycket lite utrymme för spontanitet, men stort utrymme för både motion och utveckling för loppisen.

Å ena sidan, å andra sidan... Jag känner mig ambivalen, men frågan är om det är för min egen del, eller för Mathildas?

Nåja, vi får väl gå på kick-off  träffen i morgon och se vad vi tycker i alla fall.

6 kommentarer:

eastcoastmom sa...

Men varje dag, i den här åldern? Här finns swim team på YMCA och det är try-outs för att komma med, tror det finns från 6-7 år. Träning 2 gånger i veckan i denna ålder, plus en massa tävlingar.

Jag tror simning är en jättebra sport, man måste ha diciplin och lära sig ha tråkigt. För hur kul är det att harva fram å tillbaka i en bassäng?

Det finns ingen mellanväg, att man kan simma tre gånger i veckan?

Desiree sa...

Jag fattar inte varför de där idrottsträningarna för barn här ska vara så himla intesiva. Det är ju inte så att de ska bli elitidrottare eller nästa OS hopp. Våra vänner här har också helt fullt upp med sina två barn som går på alla möjliga träningar. Det hade väl ändå räckt med simträning 1-2 gånger i veckan? Jag hade nog själv känt att jag inte hade orkat och haft tid att skjutsa, vara där och involvera mig varje dag. Men du får väl fundera på det lite till och känna efter.

Kram

Desiree sa...

Fattar inte riktigt hur man hinner som mamma här i USA med flera barn, diverse träningar för de olika barnen, hus, hem, matlagning, trädgård, skolarbete, läxor och allt annat. Hur hinner man?
Kram!

Anette sa...

Hej Jenny! Brukar läsa din blogg men har nog inte kommenterat förut... Tänkte jag hoppar in med en kommentar här eftersom min dotter ska börja i ett liknande swimteam i sommar (precis som du ivrigt påhejad av en superinvolverad granne!) De börjar på Memorial Day och har träningar 3kvällar i veckan tills skolan slutar, sedan är det träningar klockan 7 på morgonen varje veckodag och tre kvällar.(de använder en pool i en vattenpark, så de kan bara vara där när parken är stängd, därav den tidiga träningstiden. Som tur är har jag en väldigt morgonpigg dotter!)
Men man måste inte gå på varenda träning, det är upp till dig själv. Och man måste inte vara med och tävla heller om man inte vill. Jag ser det som du, en intensivkurs i simning hela sommaren och en chans att börja simma ordentligt.
Ser fram emot att höra hur det går för fröken Loppa!
Tack för en trevlig blogg! :)

Jenny sa...

eastcoastmom: Nej jag förstår inte heller varför det ska simmas så infernaliskt ofta, men det är lika för hela teamet, oavsett om du är 6 eller 18... Jag antar att de flesta verkar se det som en sorts kombinerad intensiv-simskola och dels lagsport eller vad man ska kalla det. Eftersom det bara är i 6 veckor så känns det ok, men jag hade ALDRIG haft min sju-åring i simskola fem dagar i veckan i en termin tex. Så länge hon tycker att det är kul, så kör vi. Jag tänker inte pressa henne och vill hon missa en träning nån gång, så får hon. Men som du säger, det är nog lite danande också, ha ha. Kram!

Desiree: Nej det är heltokigt med så mycket träning. Men det är ju under en begränsad tid i alla fall, tack och lov. Och som jag sa i svaret ovan, så länge Mathilda själv tycker att det är kul så är det ju inga problem.
Du har helt rätt att det är en otroligt massa aktiviteter som ens barn ska hålla på med, men jag antar att det är likadans numera i Sverige, eller? Det jag alltid funderar över är hur mammor som JOBBAR får ihop det, för jag tycker att det kan vara stressigt nog, och då utgår jag i alla fall alltid från hemmet och ska inte ta mig från jobbet etc först. Jag fattar inte alls hur arbetande mammor orkar, all cred i världen åt dem! Kram!

Anette: Kul att höra ifrån dig, välkommen hit :-)! Simträning klockan 7 på morgonen, det hade jag aldrig i livet grejat :-)!! OCH på kvällen - Jag tror att ert swim team slår vårt, ha ha! Vi har ju i alla fall tack och lov vår egen pool inom området, så vi slipper anpassa oss på det sättet. Håller er simning på hela sommaren, vår är TACK OCH LOV slut i slutet av juni. Kram!

Anette sa...

Ja vi får se hur många träningar i veckan vi pallar med...vem vet hur morgonpigga vi kommer att vara när det är sommarlov! Det håller på från Memorial Day till 1 augusti, så det är rätt länge.
6 veckor låter ju faktiskt mer lagom. Kul att det gick bra första gången för Mathilda!