Jo vi (eller ja, dottern då.) simmar. Det blev ändå så tillsist, där mamman inte riktigt kunde motivera sin egen bekvämlighet mot Loppans (förhoppningsvis) vinst.
Faktiskt, trot eller ej, men gårdagens första träningspass avlöpte så väl att den lilla simmande Loppan kom hem strålande nöjd, himlande lite extra med ögonen, på det där jag-tror-att-jag-är-fjorton-och-inte-sju-sättet, och konstaterande att hon var "totally pooped", dvs utmattad (inte nerbajsad, tack och lov) men att det hade varit jätte roligt!
Och jösses vad de får kämpa, det var typ "Hej jag är coach vad-hon-nu-hette och hoppa i poolen nu" och sedan körde de för fulla bananer i 45 minuter. På sätt och vis önskar jag lite att jag också hade gått på swim team när jag var liten, för attans vad nyttigt och lärorikt det verkar vara ändå. Kanske hade jag till och med kunnat crawla och inte envisats med att simma bröstsim a la svensk simskola som en wanna be svan som är rädd för att drunkna, med halsen envist sträckt upp ur vattnet.
Så, skam den som ger sig, jag förstår fortfarande inte varför det ska tränas varje dag, men ska det det så ska det, det kan vi ju inte riktigt ändra på, men we're in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar