Teknisk tillbakablick

Idag skriver Annika så bra om det här med Teknikens Under. Vad mycket grejer vi omger oss med idag, och tar för givet, som inte fanns för alls så länge sedan.

Jag minns mitt första möte med internet; Det var på vintern 1994 och jag pluggade i Washington DC och var hembjuden på middag hos en ny bekantskap. Efter maten, som (eftersom jag är lagom malagningsbesatt så mins jag till och med vad vi åt - Go figure) var mellanöstern-inspirerad, så tog värden med mig och den andra middagsgästen till sin dator för att visa oss "Something really cool."

Efter mycket pipande, visslande och digitalt "pratande" (Ni som hade stenåldersuppkoppling med modem en gång i tiden vet vad jag pratar om, alla de där ljuden som lät när datorn kopplade upp sig. Eller det kanske fortfarande låter, vad vet jag, bara att nu hör man det inte längre? Jaja, så långt sträcker sig inte mitt tekniska kunnande) så kom det upp en blå skärm med en massa vit text.

"We are now in cyberspace" sa killen.

"Que???" sa jag. Inte riktigt, eftersom jag inte är spansktalande, men det var definitivt så jag såg ut.

Allt jag hörde honom säga var space, varpå jag omdelbart associerade till rymden (Den associationen hängde kvar i ett par år till, pinsamt nog. Mer om det en annan gång) och förstod ännu mindre. Jag såg framför mig planeter, rymdskepp och NASA. Den tålmodigt bekantskapen förklarade väl så gott han kunde och jag förstod fortfarande inte ett dugg, men började tycka att det var pinsamt att vara så korkad, så jag försökte se ut som att jag var helt med på noterna. Vaddå datorer prata med varandra??? Vaddå nätverk??

Sedan skrev värden in en massa text, som han refererade till, om jag minns rätt, som Hyper Text Transfer Protocol, och så öppnades en annan blå sida, med vit text, och vips så var vi tydligen i Vita Huset! Här kunde man minsan skriva kommentarer och skicka iväg och så fick man ett brev tillbaka med nåt standardsvar.

Jag var nu om möjligt ännu mer förvirrad (Hur mycket jag än skäms för att erkänna det idag. Men det gör jag ändå.). När den lilla datorlektionen avslutades med ett besök på ytterligare en annan blå sida där en massa människor lagt upp länkar (eller vad det kan ha varit på den tiden) till porrbilder så var jag liksom färdig med det där internet-rymd-nätverket.

Jag var inte det minsta sugen på nakenbilder och jag hade inte mycket att meddela mig med President Clinton om, så jag förstod faktiskt inte vad jag skulle med den där cyberrymden till.

Intressant nog träffade jag aldrig den nya bekantskapen igen heller. Jag tror inte att det hade att göra med min brist på förståelse för teknikens under, men jag kan inte helt utesluta det heller.