Livet i Ankeborg

I förrgår kväll tittade jag på det så omtalade "Svenska Hollywoodfruar", med bl.a. Anna Anka, om nu någon kan ha missat henne och programmet (ingen jättestor förlust i sig). Det var, eh, intressant.

Efter att ha hört och sett dessa damer, och främst då Anna, under en timme så tänkte jag - eftersom jag alltid måste ge folk a benefit of a doubt, att hon nog var väldigt "edited", dvs att programmet visste vad de ville ge för bild och därför klipps allting ihop för att passa in på att hon ska vara "lyxig, puckad och glamorös". Jag undrade om hon tex sa vissa saker med ironi, och så fick producenterna det att se ut som om hon var allvarlig. Typ. Det är ju inte direkt första gången man klipper och vinklar i reality tv.

Men så läste jag uttalanden från henne igår, där hon kvackade ur sig både det ena och det andra, så dumt att det nästan inte går att återberätta och då var det ju kanske bara att inse att hon nog inte riktigt har alla lysen på uppe på vinden. Eller ja, det kanske hon har för hon har ju uppenbarligen fått det liv hon önskade och det har säkert krävt viss planering, men hennes liv tillbringas i alla fall inte på den planet som jag bor på.

Två saker som slog min under programmet starkare än någonting annat, var att ingen av de tre kvinnorna, som alla hade barn, pratade svenska med sina barn. Nada. Nothing. Lite ledsamt tycker då jag, som jobbar så hårt med tvåspråkigheten. Det andra var att då framförallt Anna, som var den som hade små barn, inte verkade tillbringa någon tid tillsammans med sina barn. Med all tid i världen och massor av resurser att verkligen kunna ägna sig åt barnen, använder hon istället alla sina pengar ät att köpa bort dem. I don't get it, men jag tror å andra sidan inte att hon är unik. Tyvärr.

Tyvärr så tror jag att det är mycket i Annas liv som, sorgligt nog, inte är unikt för henne. Paul Anka är varken den första, eller sista, äldre man som "köper" sig en ung, vacker fru. Jag vet inte hur det funkar, kanske kan man blanda ihop kärlek till pengar och ett liv i lyx men kärlek till en person och kanske är det lite av båda. Jag vet inte och för att hålla sig på annan nivå än Annas, så tycker jag också att det är "none of my business" varför och hur de är gifta. Jag kan inte heller ha synpunkter på att hon köper dyra kläder, flyger privatplan och mycket annat. Det hör väl till, på nåt sätt.

Det man kan och bör ha synpunkter på, är att hon gör sig till någon sorts taleskvinna för amerikaner, hemmafruar och kvinnor i största allmänhet. Det är hon inte kvalificerad till, det har hon visat med all önskvärd tydlighet. Det hade ju varit en sak om hon sa det hon sa, som sin sanning, som sina upplevelser. Men eftersom hon inte lever i verkligheten, utan på den mycket glest befolkade planeten Hålldamsurnus så blir det mycket sorgligt -och fel- när hon säger saker som "Här i Amerika..." och "Alla amerikanska män...". Hon bor inte i Amerika och hon är inte gift med en en amerikansk man. Hon bor i Ankeborg, och är gift med Kalle Ankas kusin, Paul.

Samtidigt som man kan bli upprörd och tokig på dumma människors dumma uttalanden, så är de inte värda att ödsla tid på (trots att jag gjort just det här. Duh.). Anna och hennes likar kommer antagligen inte att ändra sig, men tack och lov verkar det som om resterande mänsklighet förstår att de är alldeles fnattiga (och Knattiga och Tjattiga ;-)). Hon behöver inte bemötas, därför att hon förgör sig själv och sin trovärdighet alldeles på egen hand, ungefär varje gång hon öppnar munnen. Att titta på henne och hennes liv blir därför lite som att gå på zoo och titta på aporna; De är lustiga och roande att se på, men inte någon gång får de en att önska att man själv vore en apa.