Mathildas busschaufför på morgonen är en dam av den gamla skolan; På vårt stopp kliver det på 6 eller 7 pojkar och 3 flickor och varje morgon, ofelbart, får pojkarna stå och vänta, på rad, och låta flickorna gå på bussen först. Försöker någon liten pojke tränga sig fram eller kliva på först ryar hon åt honom så det hörs långväga ut ur bussen.
Och säga vad man vill om "damerna först", jag tycker det är lite gulligt och framför allt så "southern". Här i södern är det ju otroligt mycket uppförande och "manners" traditionellt, det finns väl ingen annanstans där begreppet "gentleman" har inpräntats i små pojkar så hårt. Det är "Sir och Ma´m", det är "barn ska vara tysta när vuxna pratar" och inga vuxna tilltalas med förnamn (utom familjen då givetvis, och till och med där tror jag att man ofta använder tant och farbror före förnamnet.). Det är "Mrs Dahlstrand" per automatik och är man lite mer bekant med barnen, som grannbarn etc, så är det "Miss Jenny", men aldrig aldrig bara Jenny. Det har tagit lite tid att lära sig acceptera. I början kände jag mig lite som om jag var med i Dallas, ni vet "Miss Ellie"-köret, men man vänjer sig faktiskt. Och det är bara att gilla läget och drilla de egna barnen i samma anda, för man vill ju inte ha grannskapets mest ouppfostrade barn heller direkt.
Och på sätt och vis tycker jag att det ligger någonting lite bra i det också, nämligen att man förutsätter att vuxna har auktoriteten och att man ska ha respekt för de som är äldre (och antar jag, visare, men därom kan ju de lärde tvista.). Nu jämställer jag inte auktoritet med auktoritär barnuppfostran, vill jag på en gång ha sagt. Jag tror inte på "spanking", dvs smisk, som generell bestraffning -någonting som också är förvånansvärt vanligt bland vänner och bekanta här, och jag tror definitivt på att behandla barn som de små individer de är. MEN, jag tror också på att det är bra att barn har respekt för vuxna. Emellanåt kan ju vuxna faktiskt ha rätt och emellanåt behöver barn lyda vuxna ;-).
Inga barn, tror jag, har heller någonsin mått dåligt av att lära sig säga "tack" och "Kan jag be att få". Att lära sig att inte prata i munnen på någon som redan pratar (vare sig han är vuxen eller liten. Det är oartigt oavsett.) och vänta på sin tur. Eller att låta damer gå före, vare sig damen är 5 eller 85 :-).
Med risk för att starta en liten läsarstorm, men är inte just uppförande och respekt för vuxna (må det vara föräldrar, lärare eller tanter på stan) något som på något vis tappats bort i Sverige, mer än här i alla fall? Givetvis massivt generaliserande, så tycker jag att det är otroligt stor skillnad.
6 kommentarer:
Absolut!! Håller med om vartenda ord:)
Jaaa, det har verkligen tappats bort här. Sorgligt är det - för någonstans tycker jag personligen att den där slappa mentaliteten där man inte behöver respektera någon eller något någonsin bara för att man "inte vill" ungefär - avspeglar sig i så otroligt mycket i samhället generellt. Det handlar så mycket bara om vad jag vill, vad jag kan, vad jag har lust med o s v - att respekten för sina medmänniskor nästan har gått förlorad alldeles.. Och det tror jag började där - när man inte längre behöver respektera de som är äldre. Varför ska man göra det då säger en del? Jo, enbart för att de ÄR äldre. Sedan skall inte äldre bete sig illa de heller, så klart.
Mz.Olsson: Tack för det! Kram!
Mamma J: Nej men det är precis så jag tycker också! Varför ska det vara fult att respektera äldre och varför ska vi ha sån enorm demokrati med barn? Givetvis ska man lyssna på barn, och respektera dem för vilka de är, men jag tror tyvärr inte att barn är jämställda med vuxna, vad gäller att få bestämma etc. Sedan är det ju inte konstigt att vi får problem i skolor etc, när lärarna har noll auktoritet och typ är rädda för barnen. Och får heller inte göra någonting ÅT stökiga barn, eller liknande (Och då menar jag inte att de slå dem) -För då kränker de barnen, detta hysteriskt irriterande modeord. Kram!
Jo, jag håller med dig. Ju längre tid jag bor utomlands desto mer inser jag det. Sverige behöver ta sig i kragen lite. Både när det gäller respekt och service. :)
Anna of Sweden: Precis så känner jag också, att mycket som man själv tycker är självklart (typ att man kallar fröken i skolan för antingen fröken eller "Ulla" eller vad hon nu heter), sätts i perspektiv när man varit borta ett tag från Sverige. På gott och ont givetvis, det finns en hel del att uppmärksamma hur underbart det är också, men just vad gäller respekt och lite hyfs, tycker jag Sverige lagt av sig rejält. Kram!
Jättebra skrivet, jag håller med om allt du säger. Jag har inga barn men ser och märker ju barnen omkring mig och hur annorlunda det är. Jag gillar det verkligen och tycker det är helt rätt.
Förresten, det där med spanking är intressant. Jag tänker precis som du där, tror inte alls på det och är helt emot det. Du som har barn, upplever du att spanking/inte spanking är nåt som man diskuterar föräldrar emellan eller är det mer tabu och nåt man håller för sig själv?
Jag pratade spanking en gång med en mamma och fick känslan att även amerikaner kan tycka det är känsligt och därför pratar man inte direkt om det med sina vänner, hur man gör/inte gör.
Tack för tipset om P.OP förresten, visste inte att de hade öppnat en amerikansk hemsida!
Skicka en kommentar