torsdag 22 september 2005

Orkaner, orkaner, orkaner

Man ska verkligen aldrig ropa hej förrän... Här satt jag och tänkte att nu är nog orkan-säsongen över, och det kan ju aldrig bli värre än "Katrina". Och så kommer jordens monsterorkan RAKT på Houston! Där fick jag så att jag teg minsann. Så nu packar vi ihop oss, försöker säkra vårt hus så mycket vi bara kan, fundera ut vad vi ska ha med oss (Och det är INTE enkelt att försöka få plats med allt som har affektionsvärde, resväskor, barnvagnar och oss själva i en endaste bil. Jag visste väl att vi skulle ha köpt en SUV ;-)) och evakuerar oss till Dallas. Nog för att det kommer att regna där också, men förhoppningsvis riskerar vi inte att blåsa bort i alla fall.

Tyvärr är det inte bara vi som kommit på detta; Bortsett från alla som är beordrade att evakuera, så har även de flesta vi känner också bestämt sig för att lämna stan, så det är väl vi och en dryg miljon till människor som ska ut och åka. Köerna ut ur stan är på över sex timmar, så vi ska bege oss iväg här mitt i natten om ett par timmar och hoppas på att det ska gå lite enklare, men det verkar inte så lovande. Det kan ju bli en intressant bilresa på en evighet med två barn i bilen. Håhå, bara vi kommer fram innan fredag så ;-).

Hur länge vi blir borta beror på hur illa stormen kommer på Houston och hur mycket skador det är runt vårt område. Och förstås, den värsta tanken av allt, OM vi har nåt hem att komma hem till. Men så illa ska det nog inte bli, peppar peppar, det tror nog inte ens jag, den obotligaste pessimisten av alla. Däremot vet vi ju inte hur länge det kommer att vara strömavbrott och om det har ramlat in träd och grejer i huset, så vi får helt enkelt avvakta och se. Sån tur att datorn ska med och att det finns internetuppkoppling på hotellet...

Inga kommentarer: