Den där doktorn tror jag var lite väl optimistisk. Armen är inte direkt pigg och kry än, och nu har dessutom VÄNSTER arm börjat göra ont också, antagligen för att den fått göra allt bäbisbärande och jobb när högerarmen skulle vila. Men så KUL och praktiskt. Not. Och nog gnällt. Är det inte bättre på måndag går jag tillbaka till den optimistiska doktorn och kräver min högerarm och -hand tillbaka. Och därmed basta. Antingen det, eller jättestora, starka piller. För det förstår väl alla, att ju större piller dessto mer verkan...
Har ni förresten tänkt på hur mycket man skriver för hand? Det har jag, eftersom jag blir påmind av att jag inte kan, mest hela tiden. Allt ifrån inköpslista till mataffären, papper till barnens skola, papper hos doktorn, formulär hit och dit, födelsedagskort, telefonnummer man får osv. Det är bra mycket mer än jag trodde, även i dagens "papperslösa" ha ha ha, samhälle. Jag kan ju använda Blackberryn till en del, men emellanåt är det bara att bita i det handikappade sura äpplet och helt enkelt meddela att "jag kan inte." Jag tycker inte om att inte kunna själv, den känslan är nästan värre än själva handikappet med handen.
Häck väck våt fläck med alla inflamerade nerver. Man kan ju alltid hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar