Tror ni att nån har ringt från vår byggare om att komma och ta bort den där golvlisten? Nej. Innebär detta att vi fortfarande har 1) ett hål i väggen 2) ingen AC? Jo, men visst. Detta trots samtal både från AC-firman till byggaren, från mig och från herr Dahlstrand. Om jag inte blev så trött och less på allting så skulle jag bli arg.
Just nu är jag mest resignerad. Jag har kommit fram till att jag måste sakna en viktig del i min personlighet, nämligen auktoritet. Det är ingen som lyssnar på mig, eller lyssnar kanske de gör, men de struntar i vilket fall i vad jag säger.
Först hela den där luftkonditioneringshistorien - ingen verkar bry sig om att jag tycker att det här borde lagas och get it over and done with. Så igår fick jag ha jordens diskussion med min doktor om när stackars Gollum ska få komma ut. Jag kan komma med alla mina argument om katastrofsnitt och ångest över att nånting liknande ska hända igen etc - och han struntar helt i det och fortsätter att hävda (i princip) att det minsann inte gör nånting om förlossningen startar, det går så bra så och stackars Gollum ska minsan ligga kvar typ tills han möglar. Tillsist fick jag bli riktigt så där jobbigt tjatig och hävda att om det inte spelade så stor roll för dem med två dagar hit eller dit, så spelade det i alla fall roll för MIG och då kunde vi väl bestämma ett tidigare datum för snitt för MIN skull, om inte annat. Jo det kunde vi ju då, men jag riktigt kände hur fånig han (doktorn) tyckte att jag var. Oh well, so be it. Men tror sedan nån att de har ringt tillbaka och bekräftat tid - detta trots att doktorn lovade att han skulle ringa och omboka tiden på en gång? Nehej då. Jag är övertygad om att de gör det på pin kiv, om de håller på och drar ut på saker så här så kommer ju förlossningen förr eller senare att starta av sig självt, så kan de ignorera den jobbiga mamman och få som de vill. Nu är det ju visserligen 5 veckor, minus några dagar kvar, men som sagt, vi har ju bara diskuterat det här sedan jag flyttade hit, så med det här tempot så går det jättebra. Not.
Och stackars Elias säng, som beställdes i slutet av februari, hade 8 veckors leveranstid och, när de 8 veckorna gått, bara konstaterades inte kunde levereras alls för den var slut. Då hade jag ringt och bråkat (tyckte jag då i alla fall, tydligen var det inte alls det jag gjorde, jag bara ringde och viskade lite om att jag var så glad om de ignorerade mig.) med leverantören i över 2 veckor för att få veta när den skulle levereras - utan att någon någonsin gav mig ett svar eller ringde tillbaka. Tillbaka på ruta ett, prinsen ligger fortfarande på luftmadrass och jag har ingen aning om vad vi ska köpa för säng åt honom.
Så har vi en elektriker som aldrig ringer tillbaka. En målare som envisades med att måla på en dörr med roller, trots att jag påpekade åtskilliga gånger att dörren var sprutmålad och att det skulle se fult ut med en rollad del - vilket det också gjorde. Vår gamla bank som vi hade förra huslånet med som, trots att jag ringt dem åtskilliga gånger under TRE månader, har uppenbara problem med att betala tillbaka massor av tusentals dollar i överbetald fastighetsskatt till oss - trots att alla är överens om att de ska göra det. För att nämna några fler exempel på hur duktig jag är på att få resultat när jag måste ligga på folk.
Som sagt, gamla surdegar överallt och ingen auktoritet. Jag får väl trösta mig med att barnen i alla fall fortfarande lyssnar på mig. Åtminstone prinsessan. Lillprinsen lyssnar inte på någon överhuvudtaget, om han kan undvika. Nä. Jag ska väl gå och ringa byggaren, IGEN. Sedan ska jag leta upp nån självhjälpskurs nånstans på nätet om hur man får folk att lyssna på en och framför allt, får dem att göra som man vill.
No more mrs nice woman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar