Först och främst en försenad grattishälsning till Nelsonskans Amanda, som fyllde två år i lördags! Tänk att jag följt den "internetbebisen" i över två år och tänk att Mathilda snart fyller två! Tiden går så fort, så fort!
Det är ju inte varje dag man lyckas pricka in en Sverige-resa på fyra dagar OCH en snöstorm på samma gång. Men ibland går det ;-). Det är både mysigt och lite läskigt, mest eftersom jag ju inte kör bil så där vansinnigt ofta i vinterväglag, och därför tycker att det är väldigt snöigt och halkigt (ok, det ÄR snöigt och halkigt, det är inte bara jag som tycker det, men jag tycker lite extra så där). Men peppar, peppar, än så länge har det gått bra och det är bara imorgon kvar och sedan åker jag hem till den 20-gradiga och definitivt osnöiga H-ston och då kommer jag att längta lite efter snö. Man blir aldrig nöjd hur man än gör...
Det andra jag lyckades pricka in, vilket nästan är snäppet bättre än snö, och dessutom går att skriva så mycket mer om ;-), var en svensk melodifestivalomgång! Det var jätte, jättelänge sedan jag var hemma och tittade på nån sån, och eftersom de tillhör mina favoritprogram alla kategorier, så var jag extra glad att jag lyckades klämma in det med (och ännu bättre blev det av det faktum att jag både kunde titta på melodifestival OCH äta semla. Samtidigt!!). Vann rätt låt? Tja, det gjorde den väl, fast den var (så här efter bara ett par genomlyssningar) inte på långa vägar lika bra som "Min kärlek". Men hon hade ju snygga bröst ;-) (vi ska faktiskt vara extra glada att de inte trillade ut. Det hade inte gjort låten bättre, snarare tvärt om.) Men vad hade människan på sig!??? Ett gammalt duschdraperi? Porrgardiner? Och så hade hon mage över att vara stolt (enligt kvällsblaskorna) över kreationen och det faktum att hon hade jeans under! Jeans, men hallå, det var väl ändå lite onödligt för det var då inte en enda kotte som kunde se...
Sen får jag väl erkänna att jag tyckte om Nordman-låten också, även om jag hellre skulle lyssna på den på radio än att behöva sitta och titta på Håkan Hemlin. Och så är det ingen melodifestival-låt, den låter aaallldeeellleees för lite schlager, så det så! Jag tycker dessutom att det hade varit på sin plats med lite headbangande, öldrickande tonårspojkar framför scenen, det kändes liksom som en sån "bit". Var var de nånstans? Det var väl han den där Af Sillén (ett riktigt äkta gammalt adligt namn, låter det inte som, men vem vet) eller vad han nu heter som hade gjort sig av med dem.
Alcazar... Tja, lite fart var det ju i den också, och den tog sig faktiskt ju mer man lyssnade på den. Men om de nu skulle gå och vinna hella alltet, så måste Andreas skaffa sig en längre jacka/tröja, för det stack fram en massa kall (och lite gulligt mullig) mage som var väldigt distraherande. Men det var en bra schlagerdänga tyckte jag. De enda som jag var riktigt riktigt glada över att de inte vann, var de som sjöng "Inviseble people" (se, jag tyckte så illa om dem att jag inte ens kommer ihåg vad de hette). Flåshurtiga, fjantiga och ... usch.
Det var allt från Jenny-den-perfekta-som-självklart-hade-gjort-allting-mycket-bättre-själv-och-framför- allt-inte-aaaaalllllssss-har-nån-mullig-mage. Hm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar