torsdag 24 mars 2005

Back in Business

En ond arm, en bångstyring ISP, ett tjurigt dagboksland och ytterligare en (lång)resa till Sverige (det kändes ganska hemtamt att komma hemtrillande så där en gång i månaden och med bara två veckors mellanrum sista gången;-)) inklusive en semester i Frankrike hos min mamma senare så är vi "back to normal" igen. Armen är bra (förstår inte vad det är med den, den verkar ha nånting emot graviditeter, för det var ända sedan jag var gravid med Mathilda som den strejkade förra gången), filöverföringar och annat fungerar ÄNTLIGEN och väskorna är uppackade än en gång. Nu får det nog vara färdigrest på ett tag känns det som, hur roligt det än är att komma iväg, ibland kan det bara bli lite för mycket av det goda. Nu känns det bara skönt att vara hemma och skrota in sig igen.

Mathilda har påsklov, vilket gör att det blir väldigt mycket Mathilda hela dagarna. Hon är inne i världens underbaraste ålder just nu, men alldeles oavsett hur mycket man älskar henne och förundras över hennes (oerhörda, om man frågar mamma och pappa) intelligens, så får mamma Dahlstrand små lätta överdoseringar av sin dotter efter 12 timmars intensivt umgänge. Då är det tur att pappa Dahlstrand finns och kommer hem och tar med sig dottern till parken för att åka "slide" (rushkana verkade vara alldeles för svårt att säga, så det har blivit den engelska varianten). Då kan mamma Dahlstrand plötsligt höra vad hon försöker tänka och ibörjan känns det alldeles otroligt ovan, det nästan ekar runt i huvudet för där är så tomt och så SWOOOOOSH blir det traffikstockning, när alla vuxentankar ramlar tillbaka ner i det svarta hålet som varit ockuperat av "mammmaaaaaa" (måste läsas extra utdraget, för det är så det låter) en hel eftermiddag. Eller ja, vuxentankar och vuxentankar, det är ju inte såå himla avancerade tankar alltid heller, det mesta är ju ganska triviala saker som "vad ska vi nu ha till middag", "får inte glömma att ringa...", "måste sätta en maskin blåtvätt" och "ååååh vad jag är trött". Framför allt det sistnämnda tar väldigt stor plats i det svarta hålet, jetlaggen från europaresan börjar väl lägga sig så smått, men det har ändå blivit mycket tidiga kvällar och många tidiga mornar. Och när man vaknar vid 4 och sedan inte kan somna om (kalla det graviditetshormoner eller vad det än må vara, men numera är det så att vaknar jag till ordentligt tidigt, så KAN jag inte somna om, det är hopplöst), ja då är man rätt mör vid tre-tiden på eftermiddagen. I fall nu nån undrade ;-).

Det var väldigt länge sedan det blev en Mathilda-uppdatering, så det kommer det en liten snabbis av här:
Nya ord sprutar ur prinsessan i massor och nästan allt är nu i två-, i enstaka fall till och med tre-ordsmeningar. Jag försökte räkna efter häromdagen hur många ord hon kan (läste nånstans att två-åringen ska kunna ungefär 60 ord), men det måste vara betydligt fler än det, för det känns som om det kommer ungefär ett par nya ord om dagen. Hon blandar svenska och engelska i en alldeles salig blandning, och även om vi väl försöker rätta henne och säga ordet på svenska, när hon säger nåt på engelska, så är vi väl inte helt konsekventa. Av nån lustig anledning är det som att vissa ord kommer bara ut på engelska, medan andra ord säger hon bara på svenska. Exempelvis så är hon väldigt fascinerad av månen och stjärnorna, och det är då "måne" och "stars". Vi säger stjärna, och hon säger envist star. Kanske är det knepigt det här med stj-ljud, men det kommer väl vad det lider. Det är mycket "Tidda" (Mathilda) hit och dit också, "Tiddas kaka" och "Tidda bada" etc. Och hon har även fått häng på våra förnamn, det är "pappa Kas" och "Mamma Nehny" (Det går inte att skriva "Jenny" som hon uttalar det, det låter som om hon vore lite lät efterbliven när hon säger det, men det är hemskt gulligt :-)) och "Pappa kas göt" (Pappas gröt) etc. Hon är också fått kläm på de flesta kroppsdelarna av det störra slaget, som armar, fötter, ben etc och alla delar av ansiktet. Räknar gör hon gärna och då framför allt "four" ;-). Hon har förstummat oss över att räkna till fem på engelska, men jag misstänker starkt att det var mer härm än välutvecklat siffersinne, för hon har ju (förståligt nog, ungen är ju inte ens två!) absolut inte mycket koll på vad tex två av någonting är. Fast det låter ju gulligt ;-). En del av det hon säger är hyffsat förståligt även för ett otränat öra, men många ord kräver viss mamm- och pappvana. Ett litet axplock:
"pippup" (ketchup)
"pappis" (nappis, dvs napp)
"ehbluuu" (blodpudding, som blev favoritmaten nr 1 när vi var i Sverige)
"nusse" (snutte, dvs snuttefilten)
"backa" (öppna)
"käm" (kräm, dvs hudkräm, solkräm eller liknande. Mathilda är MYCKET förtjust i att smörja med krämer och vill gärna göra själv)
"mononer" (makaroner
"wuwha" (duscha)
"waffe" (kaffe, också det något som Mathilda tycker är mycket gott)


I övrigt är hon faktiskt förtjusande trevlig att umgås med för det mesta. Hon är nyfiken på det mesta och nästan, nästan alltid på gott humör. Om man inte räknar med de mer eller mindre små utbrott, eller ska jag säga moln, som skymmer solen ett par minuter dagligen. Framför allt är det när Mathilda vill nånting som inte den elaka mamman eller pappan vill, då bryter hon teatraliskt samman och gråter stora krokodiltårar i en hög på golvet. Men det går lätt att avleda henne på nånting annat och då torkar tårarna på nolltid. Och hon pratar och kommenterar allt; Alltifrån att mamma tar på sig skorna, till att hon sätter sig i vagnen, till att hon får vatten, ska kommenteras och få bekräftat. Och det går inte riktigt att bara "hmm:a" till svar, eller säga "just det", nej då fortsätter hon att upprepa samma sak tills dess man bekräftar att "ja, det är mammas skor" och "nu sitter Mathilda i sin vagn". Fullt förståligt, men det är också lätt vansinnesdrivande. Därav det emellanåt alltområdande svarta hålet i mamma Dahlstrands hjärna...

Inga kommentarer: