Halloweenfirandet, i förskott får man väl säga eftersom det egentligen inte är förrän i morgon, har fortlöpt helt enligt planerna, dvs Mathilda har fått godis, men ätit förvånansvärt lite och ändå varit glad och lillprinsen har inte ätit nåt godis alls, men varit lika glad för det. Det har bara funnits ett litet problem, och det var sagda lillprins kostym…
Mamma Dahlstrand, som emellanåt tycker att hon ska vara ekonomisk och förutseende smart (händer inte allt för ofta ska då oroade läsare lugnas med), inhandlade förra året en stycke humlekostym på Target, dagen efter Halloween på super rea. Mycket smart tänkte hon att den skulle passa lillprinsen i år, varande i storlek 1-2 år. Denna kostym lades sedan till handlingarna i en låda och kom inte fram förrän i fredags morse, eftersom mamman hela tiden tänkte att “lillprinsens kostym är ju fixad, han ska vara humla”. Då prins skulle bli humla uppdagades två, inte så små, problem:1) Mamma Dahlstrand hade, vid inköpandet, uppenbarligen drabbats av tillfälligt (ehm) hjärnsläpp och inbillat sig/önskedrömt att det just denna Halloween 2006, skulle vara kallt och fruset i Houston. Kostymen var långbent OCH långärmad. Med luva (var ska man annars ha humleantennerna??). I fodrad polyester plysh. I Houston så här års är det, om man har tur, svensk högsommarvärme med runt 25 grader, men lika gärna betydligt varmare och framför allt fuktigare. SÅ, vilken bra idé; Mamma går på trick or treat i flip flops med sin bortsmältande son instucken i fodrad huvud-till-fot VINTER humleoverall. Not.och framför allt,2) Den blivande lilla humlan, som förvisso är nästan lika bred som lång, men inte på nåt vis stor som en 2-åring, varken på bredden eller längden, fick nästan bokstavligen tryckas in i overallen (var han inte redan svettig så blev han det då. För att inte tala om mamma Dahlstrand.) -som visade sig sluta nånstans på underarmarna respektive smalbenen. Det gick förvånansvärt lätt att dra upp dragkedjan, konstigt nog, men slutresultatet var med som liten svart-gul randig prinskorv, tillika en mycket snabbt svettblöt sådan, än humla. Eftersom det var bråttom iväg till pappa Dahlstrands jobb-halloween parad, så fanns inte så mycket råd än att stoppa in humlekorven i bilen och åka iväg, men eftersom mamma Dahlstrand varken är barn- eller djurplågare, så paraderade lillprinsen runt som en något, ska man säga, uppknäppt humla. Han var söt som socker ändå, men så värst humleliknande var han då INTE. Den lilla humlan har sedan dess transformerats till cowboy, vilket han verkar precis lika nöjd över. Framför allt är han så otroligt mycket mindre svettig.
Storasyster alternerar mellan två kostymer; Prinsessan Jasmin (från Aladin) och sjörövare (eller som det heter på Mathilda-språk: jöjövaj. Ett mycket oklokt kostymval om man varken kan säga “r” eller “sje”-ljud…). Fast Jasmin var hon lite sur över, eftersom alla dumma vuxna utan barn som därför aldrig sett på Disney filmer 300 gånger på raken, envisades med att berömma henne för hennes “Anden i flaskan”-kostym (Genie in the bottle)… Mathilda tittade varje gång på dem med blandad oförståelse och förebråelse, och jag måste ju säga att jag förstår henne. Sjörövarkostymen har då inte kunnat missförstås - annat än när sjörövaren tar av sig alla sjörövartillbehör, så som hatt, lapp och krok, och bara är klädd i svart och mer ser ut som en inbrottstjuv. Men, men. I morgon, på den RIKTIGA trick or treat dagen, är det i alla fall Jasmin som gäller och det är mamma ganska glad över, eftersom det är lite mörkt ute och en mörkklädd sjörövare inte direkt syns så bra. Och vem har väl nånsin sett en sjörövare med en massa reflexer överallt!?? Nä, tänkte väl det. Nu ska vi väl visserligen hålla oss på trottoarerna, och inte ut bland nån traffik, eftersom vi ska upp till kompisen I i den välordnade (och därmed betydligt mer barnvänliga och framförallt Halloween-firande) förorten. Men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar