lördag 30 september 2006

Tyst det är i huset

Kräkandet är slut och tack och lov så var det faktiskt bara prinsessan som verkade drabbas av det (kräkmagade mamma tackar och bockar), övriga familjen blev bara förkylda och i sammanhanget får det väl anses vara ganska bra. En dryg vecka senare är vi väl alla mer eller mindre på benen och back i business igen.

Vi har besök från Sverige, bästa A är här och vi njuter alla av att ha henne här. Barnen är överlyckliga, A läser böcker, målar med prinsessan, leker med lillprinsen och bara är alltid närvarande (till skillnad från mamma som visserligen alltid, eller åtminstone nästan alltid, är kroppsligt närvarande, men inte alltid “där”. Ok, men erkänn; Det är jättesvårt att läsa/skriva mail och samtidigt lyssna på en prinsessutläggning om dinosaurier, vulkaner och om det fanns prinsessdinosaurier… Jag försöker verkligen vara intresserad av vad mina barn säger, men dinosaurier ÄR så tråkiga, när man kan kan läsa dagböcker, nyheter eller allmänt skvaller. *dåliga mamma får lite dåligt samvete*). Mamman är lycklig för att hon slipper måla/kasta bollar lite mindre och framför allt får trevligt vardagssällskap och lite “skvaller” hemifrån.
Ännu bättre är att hela familjen idag skickats iväg till NASA, för att turista på Johnson Space Center och jag får ha ett tyst hus för mig själv. Jag listar kläder, bakar bröd, lyssnar på mina uppsamlade P1 podcastar som jag inte hunnit med, och bara har det skönt. Och konstigt nog redan längtar lite efter barnen… Tänk, aldrig blir man nöjd.

Inga kommentarer: