Kräkkänsla

Senaste 36 timmarna har det kräkts i västerled. Den minsta, sötaste prinsessan har sett ännu mindre, och mycket mycket ynklig ut, där hon legat nedbäddad i soffan. Feberhet och ynkligt klagande “det kommer mamma, det kommer, nu kommer kräkset!” Och det gjorde det minsann. Igen och igen. Lillprinsen skickades i karantän på pappa Dahlstrands “jobbdagis” (en välsignad uppfinning som ger alla anställda rätt till 20 dagars “nöddagis” per år/barn.) och mamma Dahlstrand tvättade händerna så att skinnet knorvade sig. Två nätter, två vakna barn (eftersom lillprinsen dessutom bestämde sig för att bli lite nattförkyld och småhostig), otaliga kräkskålar och ett par tvättmaskiner senare är pinsessan nu på benen, sonen har ännu inte uppvisat några kräksymptomer och mamman har blivit sjuk. Av trötthet tror hon. Inte kräks. Livet som småbarnsmamma är glamoröst.