Söndagstidsfördriv

Så har vi firat morsdag här i västerled och det med ett ordentligt brak och bang. Det har nämligen åskat och dundrat så att det ibland kändes som om hela himelen höll på att ramla ner på oss, men Mathilda var hur facinerad som helst och sprang runt och talade om att "dä åska". Vilket det ju var.Men innan det stora åskvädret bröt ut, så åkte vi iväg till ett av våra favorittällen (not), nämligen det stora byggvaruhuset , där vi tänkte att vi lite snabbt och lustigt skulle hitta kakel/klinkers till vår förstutrapp (som vi ju bara tänkt göra i ordning i ett år så där, så nångång kan det ju vara bra att börja. Hm.). Det kan man ju tycka, så här i efterhand, var osedvanligt naivt och korkat tänkt av oss, eftersom ingenting någonsin har gått snabbt på det stället. Och, hur fantastisk händig och underbar herr Dahlstrand än är på alla sätt och vis, är han inte heller direkt känd för att spontanhandla någonting hantverksmässigt (Vilket är bra när man hantverkar, för det blir alltid ordentligt gjort. Till skillnad från om hans fru skulle göra det.). Så byggvaruhus + herr Dahlstrand + 2-årig loppa och gravid fru, inte världens bästa kombination. Men det tänkte vi inte riktigt på innan det var för sent.I alla fall så lyckades vi snabbt hitta kakel och klinkers avdelningen, bara det att vi inte förstod vilka sorter som var att rekommendera till uthomhustrappor (eller trappa och trappa, ett ynka litet trappsteg är det), så det första vi fick börja med var att försöka hitta någon som kunde hjälpa oss. Det, vet vi sedan tidigare, är alltid lättare sagt än gjort och herr Dahlstrand hann börja ryka lite lite ur öronen innan vi fick hjälp. Mathilda hann tröttna på att sitta i vagnen och ville springa runt och plocka ur alla möjliga grejer ur hyllorna och själv hann jag börja tröttna på hela projektet (och ja, jag är då den otåliga och impulsiva i familjen). Han som vi fick tag på hade nog tröttnat på sitt jobb, för inte var han särskilt hjälpsam över huvudtaget, han ville mest fortsätta pyssla med sitt.Vi lyckades i alla fall, kors i alla tak, väldigt fort ena oss om vilka klinkers vi ville ha, varpå jag är redo att slänga ner en hög i vagnen och komma därifrån snabbast möjligt. Icke så herr Dahlstrand. Nej, nej, nu ska vi räkna ut hur många plattor vi behöver och vilka av alla plattorna (de var liksom grå/röd/rosa i olika nyanser, alla plattor lite olika) vi ville ha. Jag bara himlade med ögonen lite i smyg, för egentligen vet ju jag också att han har rätt, men åh vad jag önskade att jag inte visste det ;-). Mathilda försökte ge sig på att bära murbrukspåsar och var därför dammigare än dammigast. Vi började muta henne med torkade aprikoset, för att hon skulle sitta i vagnen.20 minuter senare har "vi" (herr Dahlstrand med benäget bistånd av fröken Dahlstrand, som alla apriopser till trots, inte alls ville sitta i vagnen utan vara med och bära plattor. Förstås.) lagt ut en massa plattor på golvet och är nästan klara. Då öppnar jag min stora, dumma, "men åh det där var ju lite piffigt"-trut och säger "Titta där på deras lilla demonstrationsruta, där har de liksom lagt plattorna i mönster, lite olika storlekar och blandat. Det var ju väldigt snyggt." Tänkande i min lilla gravida, det-där-tar-någon-annan-hand-om-hjärna att "det där fixar herr Dahlstrand när vi kommer hem, han får såga och mäta lite. Nu har jag i alla fall pekat ut hur han ska göra." Jag såg på herr Dahlstrand i samma ögonblick som jag sagt det, att nä, det var dumt, han ville nog inte alls hålla på att mäta och såga. Däremot tyckte han också att det var snyggt, men han ville nu byta ut stora fyrkantiga rutor, mot små halva. Detta trots att jag lite försiktigt försökte säga att "Men kan du inte liksom... såga till det där hemma, älskling, du som är så händigt..." Nej det kunde han inte. Så nu började vi därför byta ut plattor. Mathilda var mest i vägen, dvs hon satte sig rakt på alla våra plattor och åt kex. Men hon var i alla fall glad. Vi hade nu varit i affären i närmare 45 minuter.DÅ, men först DÅ, kommer den ovilliga säljaren tillbaka och frågar, lite så där i förbigående när han går förbi, var vi ska kakla. På vår trapp, svarar vi, hurså? Ja nämen då skulle han ju inte rekommendera det kakel vi just har valt ut, för han har pratat lite med en annan kollega och det kaklet spricker vid minusgrader...Arggghhh, kunde han inte klämt ur sig det tidigare, typ när han sa att alla olika sorter gick lika bra? Alla olika sorter vilket egentligen betydde tre olika sorter, varav alla var fula. Det var ju bara att lägga tillbaka allting och "tacka" för oss och försöka hitta nån annan affär. Summa sumarum blev det alltså inget kakel köpt för oss idag. Det får bli nya friska tag nästa helg. Blä.Så kan man också fördriva (slösa bort) en timme en vanlig söndag. Om man inte har nåt bättre för sig alltså.