Läkarbesök med Mathilda

I morse fick jag (temporärt hoppas jag)hjärnsläpp och åkte iväg för att lämna Mathilda i skolan, men glömde hennes lunch. Inte så stort problem i vanliga fall, då kan jag ju (även om det är vansinnigt irriterande) åka hem och hämta lunchen, men idag skulle jag på läkarbesök direkt efter att dottern avlämnats (och vi var redan sena. Lite som vanligt), samt att hela skolan skulle ha avslutningspicnick som började klockan 11. Eftersom man aldrig vet hur lång tid mina läkarbesök ska ta, inte för att det är jag som tar lång tid på mig, men man får alltid, alltid vänta, så var risken dessutom stor att jag inte skulle hinna tillbaka till 11. Så, jag kunde inte hämta lunchen och Mathilda kunde ju inte gärna sitta på picnick utan mat. Mathilda fick helt enkelt skippa skolan och följa med till doktorn. Inte den mest idealiska lösningen, men inte mycket att göra. Dessutom skulle hon ha hämtats redan klockan 12, så det var inte så mycket hon missade (skolan börjar ju 9.30). Sagt och gjort så åkte vi iväg. Dottern frågade lite förvirrat: "no barn?" men såg rätt glad ut när jag berättade att nej, idag blev det inget leka med barnen i skolan, utan idag fick hon följa med till mammas doktor och sa bestämt: "No mammas doktor, Mathilda doktor." Kanske har jag det enda barnet i världen som faktiskt verkade uppriktigt intresserad av att få gå till doktorn ;-)?

Väl framme fick vi naturligtvis vänta i nästan en timme innan det blev min tur och även om prinsessan verkligen var världens tålmodigaste och snällt satt och åt druvor och tittade i tidningar, så blev det förstås en lång väntan för en liten tjej i ett tråkigt väntrum utan några leksaker alls. När vi så äntligen fick komma in, så var vi nog båda lika glada. Naturligtvis var det extra intressant för lilltjejen att urinprov skulle lämnas och hon ville omedelbart ta av sig blöjan och "kissa burk"."Mathildas turn, Mathildas turn!" skrek hon argt."Nej nej" svarade mamman, som inte riktigt kunde komma på ett bra argument till varför bara mammor fick kissa i burkar, förutom att det bara var så.Men med en egen (tom!) burk och lock, så lät dottern sig tillfälligt nöjas. Ända tills vi kom in i undersökningsrummet och jag fick ta blodtryck och dessutom fick en (inte så festlig) spruta i höften."Mathildas turn! Mathildas turn!" hördes det uppmanande från de nedre regionerna på golvet, där dottern intresserat satt sig och tittade på."Nej nej" svarade mamman, som inte heller kunde komma på nåt bra argument till varför bara mammor skulle få spruta -annat än att det gör ont, och det ville hon ju inte säga, för det var hon säker på att dottern skulle minnas till nästa gång det var dags för vaccination och hon ville ju inte skrämma dottern i onödan. När sköterskan sedan kollade Dunderklumpens hjärtljud, så drog naturligtvis Mathilda upp tröjan och ville lyssna på sin mage. (Gulle, gulle henne, det var faktiskt hur sött som helst :-)). Så när sköterskan gått och vi (återigen) satt och väntade på att doktorn skulle komma in, fick Mathilda lyssna på sin mage med ett stetoskop som hängde där lite lägligt. Jag har ingen aning om vad, om något, hon hörde, men hon såg väldigt nöjd ut i alla fall.

Denna förnöjdsamhet varade i exakt fem minuter efter att doktorn väl kom. Det första Mathilda gjorde när han kom in var att dra upp sin tröja och konstatera "bäbis tummy", så då var han så snäll att han lyssnade med SITT stetoskpop på hennes mage och hon fick ligga ner på britsen. Sedan började jag prata med honom, varpå prinsessan konstaterade att hon fått nog av läkarbesök och ville åka hem nu genast, på stuberten. Hon ställde sig vid dörren och tjöt "Hem, hem, hem", så att varken doktorn eller jag kunde höra vad vi tänkte. Sedan skrek hon argt, tog hon sin nappp och snutte, la sig på britsen (efter att jag flyttat mig lite) och somnade! Jaja, det blev ju i alla fall tyst :-).

Naturligtvis vaknade hon sedan efter typ en kvart, när jag stod och bokade en ny tid och var sedan lagom "cat napped" för att inte somna förrän klockan var närmare halv två på eftermiddagen, dvs nästan när hon vanligtvis brukar vakna...Jag tror att jag verkligen försöker att undvika att ta med henne till doktorn flera gånger här framöver. Inte för att hon inte var så duktig som hon bara kunde, för det var hon, men för att det blir för långtråkigt för henne med all väntan, samt att det blir mycket lättare för mig att kunna fokusera på vad doktorn säger, vilket jag ju också gärna vill.