Helgsummering

I helgen har det varit ganska full fart här i västerled. Fredagskvällen tillbringade vi tillsammans med vännerna K och J, samt hemgjorda pizzor på grillen och sist men inte minst, chokladfondue till efterrätt. Mumsigt och trevligt!

I lördags åkte vi till stranden, för det var sånt jättehärligt väder. På stranden visade det sig blåsa en mindre sandstorm, så när vi åkte därifrån hade man verkligen sand precis överallt. Sanden är så himla finkornig och på något mystiskt sätt liksom klibbig, att det inte spelar någon roll hur man än borstar av sig, den sitter fast ändå. Vi åt picknic och jag satt i en solstol och läste min bokklubbsbok, medan Mathilda sprang runt i blåsten och bakade otaliga sandkakor med hjälp av pappa Dahlstrand. Det måste vara ganska mysigt för henne att ha så stora fria ytor att springa på. Tillsist fick dottern även bada i stora havet, vilket var en så stor hit att hon vägrade gå upp fast hon frös (vattnet var inte kallt, men det blev ju kallt att vara blöt i blåsten) så tänderna skallrade. Dock fann hon sig ganska fort, då hon fick på sig torra kläder och sitta i den solvarma bilen med napp och snutte. Eftersom det var en timme efter hennes vanliga middagsvila, så somnade hon som en stock innan vi typ hunnit lämna parkeringen.

I lördags kväll var vi ute och åt födelsedagsmiddag för K som fyllde år, på ett japanskt "steakhouse", dvs man sitter runt en stor häll där en kock steker kött och skaldjur. Ganska gott, men ack och ve vad man luktar stekos när man kommer hem! Eftersom vi har sån tur med barnvakter, så har även vår, hitintills i alla fall, pålitliga barnvakt bestämt sig för att överge oss. Förstår inte vad det är med oss och barnvakter/städtanter (fast städtant nr 3 har hitills varit till stor belåtenhet! När hon inledde sitt städande med att våttorka alla golvlister var jag redo att be henne flytta in hos oss permanent. Now that´s my kind of cleaning ;-))? Jag kan ha full förståelse för om de överger oss, men det faktum att det verkar vara så accepterat att bara inte dyka upp en vacker dag utan att ringa eller på annat sätt höra av sig, det förstår jag inte. Därför fick Mathilda också gå på japanskt stekhus, vilket funkade ganska bra; Hon gnagde lite på pinnarna och fascinerades av kocken som vispade runt med stekspadar och mat. Sedan blev hon jättetrött och ville bara sitta i famnen, men magiskt nog försvann sagda trötthet i samma stund som det serverades glass ;-). Jag är lite dubbel där vad gäller att ta med henne på restaurang, för å ena sidan tycker jag att det är så skönt att få sitta och äta i lugn och ro, och prata med andra vuxna så som de flesta, icke småbarnsföräldrar, faktiskt gör, när de går ut och äter middag. Å andra sidan så är det ju så att ju mer hon befinner sig på restauranger och andra ställen, desto bättre går det ju, ju mer lär hon sig uppföra sig. Herr Dahlstrand tycker att det mest är mysigt att ha med henne, men så äter han ju inte alla sina måltider, sju dagar i veckan med henne heller... Fast till hans heder ska tilläggas att han mer än gärna också springer efter henne om hon går med oss ut och äter, vilket jag HATAR. Inte bara för att jag faktiskt vill äta min mat medan den är varm, men också för att det är bland det tråkigaste som finns att jaga runt efter ett barn bland en massa stolar och bord.

Gårdagen tillbringades till största delen med lille E:s dop. Själva dopet var i den norska sjömanskyrkan, som liksom tjänar som en sorts skandinavisk kyrka, eftersom det varken finns svensk eller dansk dito här. Man kan ju (eller ja, man och man, JAG ;-)) fnissa lite åt att allting låter jättekul på norska, så även präster och psalmer, men det var ändå ett fint dop och det är ju inte direkt varje dag som familjen Dahlstrand går i kyrkan heller, så det var trevligt. Mathilda skötte sig faktiskt förvånansvärt bra; Det var ju väldigt intressant att E skulle "bada", hon tyckte om när alla sjöng och när själva dopet var över och gudstjänsten tog vid, så fick hon mutkex vilket höll henne sysselsatt en god stund. Dessutom var det familjegudstjänst och en liten barnkör som sjöng och det var hon ju jätteintresserad av. Det var väl bara på slutet, när det var böner och grejer som lilla frökens tålamod tröt, och det hade jag full förståelse för. Eftersom det var en massa andra barn där, så gjorde det heller inte så mycket att hon knatade lite upp och ner i gången med myror i benen. Sedan sov hon en timme i bilen och tillbringade eftermiddagen på doplunch/kalas på ett strålande humör. Inget av de andra barnen hade sovit, så de däckade lite till mans, men inte Mathilda! Hon pulade runt med leksakerna och framför allt I:s gummistövlar, som hon av någon anledning fullkomligt förälskat sig i. Jag hade inte tänkt köpa några gummistövlar, eftersom det är så varmt här och eftersom vi faktiskt inte är ute när det regnar i vanliga fall (ofta regnar det ju inte lite heller, när det väl regnar och mamma, så varande gammal dagisfröken till trots, förstår inte det där med "inget dåligt väder, bara dåliga kläder" - Här är ju faktiskt allt som oftast fint väder, så vad ska man ut och hasa för när det regnar? Då är det väl mysigt att vara inne!?) och vi ju inte har nån tomt att tala om, där hon skulle "klafsa" omkring. Men det var bara att kapitulera, gummistövlar ska inhandlas, det har jag nu lovat. Om inte annat kan hon ju ha dem när vi vattnar gräset eller nåt, för det brukar hon ju tycka är kul att hjälpa till med.

I dag var det faktiskt en regnig dag (och eftersom inga gummistövlar hunnit inhandlas), så vi har varit inne och bakat. Både matbröd och bullar blev det, så jag känner mig riktigt duktig - och trött i benen. Sedan kan man ju också konstatera, att herr Dahlstrands och min favoritdag i veckan är fredagar, för då stundar helgen tillsammans hela familjen. Mathildas favoritdag är måndagar. Då kommer sopbilen :-).