måndag 1 november 2004

Trick or Treat

Helgen avlöpte helt klart i Halloweens tecken. Eftersom jag drabbats av dekorations-iver, så tillbringades en del av lördagen med att hänga upp spindelnät och spindlar, samt sätta en miljard små teljus i en miljard små ljuslyktor. Samt, inte att förglömma, göra Marthaistiska ljuslyktor, vilka faktiskt inte blev dumma alls, om jag får säga det själv (ok, de var också så enkla att göra att Mathilda nästan hade klarat av att göra en, men det hör inte hit.).

På kvällen kom K & J över och vi lagade quesadillas, blandad plockmat, samt absolut världsagoda margerithas (Recept: En burk lemonad (aka limeaid), motsvarande mängd is som det ska vara vatten och så förstås tequila. Sluuuurrrp, sa det visst.). När vi ätit och druckit oss proppmätta och lite lagom "goa" spelade vi "Cranium", killarna mot tjejerna, vilket som vanligt var hetsigt och ledde till diverse diskussioner, men som också var väldigt roligt. Tyvärr vann Ken och herr Dahlstrand, vilket jag förstås fått äta upp, irriterande nog. Å andra sidan så var Claes så rolig när han med stängda ögon skulle rita en gubbe som stod på händer, att det faktiskt kvittade lika .. Herr Dahlstrand har inte en makalöst artistisk teckningsgåva, om jag säger så ;-).

I söndags åkte vi först iväg för att titta på en ny barnvagn som vi funderar på att köpa. Vi behöver helt klart en bättre vagn än den kassa lilla amerikanska vagn som Mathilda skumpar runt i nu, framför allt om vi vill gå eller springa med henne. Vi har ju vår fina BRIO Nova, men tyvärr har vi insett att den inte håller för att åka fram och tillbaka över Atlanten. Varendaste gång som vi har rest med den så har chassit fått sig en massa smällar, tillochmed så illa att vi fått byta ut det en gång. Det fick ju visserligen SAS betala, men det är ju inte så där jätteroligt att hålla på att mecka med varenda gång. Dessutom har vi haft tur att det hänt när vi flugit TILL Sverige, för här i Houston finns inte minsta BRIOvagnsreparatör att uppbåda. Så i alla fall, för att göra en lång historia kort, så är vi för tillfället vagnslösa för allt annat än småpromenader, och detta tänkte vi då råda bot på. Kompisarna K & E med lilla I har en Mountain Buggy och de är väldigt nöjda med den, så det lutar nog åt att det blir en sådan här tillsist. Mathilda tyckte att det var jättekul att åka med till barnaffären och provsatt snällt en hel massa vagnar, innan hon tröttnade och började ägna sig åt diverse leksaker som också fanns där. Det var väl lite si och så med förståelsen för att det inte var HENNES leksaker och att man därför inte fick öppna paketen, men sedan hon fått sig en stor inplastad prisuppgiftsskylt, som hörde till vagen, att bära runt på var hon hur glad som helst. Jag fasar för den dagen min dotter blir ytterligare ett snäpp intelligentare och inser att mammas och pappas fina "bytespresenter" inte alltid är så mycket att ha ;-)

I går kväll var det sedan dags för "trick-or-treating", den första i ordningen för Mathildas del. Hon var sät som socker i sin nyckelpige-kostym och knallade glatt iväg med sin lilla ask (som var för att vi samlade in pengar till UNICEF istället för att be om godis. Man får ju passa på innan dottern blir så stor att hon förstår godisets tjusning, vilket tack och lov inte riktigt inträffat.). Nu gick vi ju inte till så där vansinnigt många hus, det blev mest runt grannskapet och folk vi kände, men det var riktigt kul. Den lilla nyckelpigan var väl lite skeptisk först och ville mest gömma sig bakom pappa och mamma och inte alls ha varken godis eller pengar, men rätt snart fick hon kläm på vad det handlade om och försökte traska in i vartenda hus vi ringde på hos. Och det är väl kanske inte så konstigt, varför skulle vi annars ringa på dörren om vi inte ville komma in? Och det är ju sant... Om folk sedan envisades med att sticka stora skålar fyllda med roliga prassliga saker under näsan på henne, var inte Mathilda den som var den, hon tog stora grabbanävar och stoppade i sin lilla väska och vi fick lite försynt "hjälpa till" att bara ta en godis och inte halva skålen. Det är inte alltid så lätt att vara liten och förstå vad som förväntas av en och jag tycker att Mathilda gjorde en strålande första Halloween (ok, andra, men förra året var hon verkligen så miniliten att det inte kan räknas). Modershjärtat riktigt svämmade över av stolthet och kärlek.

I dag har det spöregnat precis hela dagen, så då blev det inte så mycket gjort ute direkt. Vi var på en liten playdate på förmiddagen hos K och I och Mathilda fick både måla med fingerfärg och leka med modellera, vilket visade sig vara en stor hit. Nu måste mamma genast ut och inhandla färg och lera för att stödja det artistiska intresset hos lilla prinsessan, samt, om möjligt, förhindra att pappa Dahlstrands konstnärliga ådra, eller brist på den samma, går i arv ;-) (Säger hon som också målar som en ko, men det talar vi tyst om just i detta sammanhanget...).

Inga kommentarer: