Halloweenfeber

Äntligen, äntligen är Mathilda så gott som frisk på alla sätt och vis. Fläckarna bleknar för varje dag och nu ser hon mest ut som om hon haft riktigt svåra fall av akne på låren, som lämnat ärr. Fast det är förstås inte ärr, utan mer som blåmärken nästan och har de bleknat överallt annars så bleknar de med största sannolikhet även här vad det lider. Det är i alla fall så roligt att se att lillskruttan är pigg igen. Ingen feber och inget kli, och prinsessan Dahlstrand är tillbaka till sitt gamla vanliga, glada, jag.

Mamma Dahlstrand å sin sida känner sig lite mör. Det har varit lite si och så med nattsömnen när Mathilda varit sjuk; Hon har vaknat ofta och skrikit och jag har sovit sämre på det stora hela, därför att jag velat gå in och kolla henne varje gång hon skriker. Det är fasligt vad fort man lägger av sig med att vara vaken på nätterna, kan jag ju konstatera. När man ammar så där varannan timme i början så är man ju uppe väldigt mycket när alla andra sover, och jag minns att jag efter ett tag inte tyckte att det var så hemskt att vara vaken vid tre-tiden på nätterna, visst var jag lite trött, men det blev liksom en vana och man hade inget val direkt. NU däremot, är det en helt annan sak. Eftersom Mathilda vanligtvis sover hela nätterna så har ju jag också börjat göra det, och nu har inte det minsta lust att vara vaken och uppe vid tre, det känns hur sömnigt och "mittinatten" som helst. Vi har nog alltid varit lite bortskämda med att Mathilda sovit bra, redan som pytteliten, åtminstone när man hör andra föräldrar som berättar. Så jag ska inte klaga, det var en vecka och det kan jag ju faktiskt härda ut. Vilket jag nu gjort och i morgon är det lördag och alltså har herr Dahlstrand babyduty i natt och jag får sova. Vilket hårt liv jag lever ;-).

Jag har också drabbats av Halloween-pynts-längtan känner jag. Av nån anledning trodde jag att det skulle gå så bra utan en massa pynt, ända tills vi så smått bestämde att ha nån form av Halloween-knytkalas hos oss i morgon och då kändes det genast mycket roligare att pynta. Spindelnät (med tillhörande spindlar förstås) har därför inhandlats, tillsammans med en häxljuslykta samt en otroligt ful plysh häxpumpa som gungar och sjunger en rock Halloween-sång. Den är faktiskt så hemsk (hemskt ful då alltså, inte rädd hemskt) att den är rolig och Mathilda fullkomligt älskar den! Hon rockar loss och tvistar när den sjunger och skriker av irritation när sången tar slut och försöker trycka igång den igen. Så det var väl värda pengar. Sist men inte minst inhandlades förstås godiset! Jag måste säga att jag är stolt över mig själv, med tanke på att de började sälja Halloweengodis typ i slutet av augusti, som inte köpt nånting förrän nu. Det är nämligen vääääldigt lätt hänt att man måste köpa lite, "för att vara i god tid", som sedan "magiskt" försvinner långt före Halloween, varpå man naturligtvis måste köpa mer. Di är inte dumma, di där handlarna, di vet att människan är vek. Och speciellt jag då. Utom i år! Med bara en dag kvar så får jag ligga i värre än den värsta godisautomat om jag ska hinna sätta i mig allting, och eftersom risken då skulle vara överhängande att jag missar min dotters första trick-or-treat:ande eftersom jag skulle ligga hemma och kräkas, behärskar jag mig utan allt för stora svårigheter ;-).

Det svåraste i hela Halloweenekvationen är då vädret. Det sitter liksom i ryggmärgen att det ska vara höstkyligt och mörkt, med prasslande höstlöv, när det är Halloween. Inte 30 grader varmt och utan ett gult löv så långt ögat kan nå. Visserligen är det mörkt tidigt, men det är väl det enda som känns normalt. Inte kan man väl påstå att det känns som om julen är mindre än två månader bort. Hu!!