måndag 8 november 2004

Helguppdatering

Oj nu var det lite länge sedan sist. So what´s new här i Västerled? Hmm, låt mig se...

I torsdags har jag ingen aning om vad jag gjorde, antagligen hände det väl inget mer ovanligt än att Mathilda var i skolan och jo just det, jag åt lunch med K efter det att jag pedikyrerat mina fötter, så det var en lat ledig torsdag. Sedan var Mathilda och jag i parken en lång stund på eftermiddagen och sen tja, sen hände just inte så mycket mer.

I fredags kom det en mycket mysko kabel-tv reparatör som skulle installera nytt digital video recording-system hos oss. Inte nog med att han inte hade en aning om hur man just installerade nånting (han hade nämligen varit "interior decorator" tidigare minsann. Inte för att jag har med det att göra, men hallå, hur är man funtad om man byter jobb från inredningsarkitekt till cabel guy!? Han kanske var väldigt dålig på att inreda, vad vet jag, men sanningen att säga så var han rätt kass på att installera digitaltv-boxar också.), han glömde också sina enskalkade läsglasögon hemma hos oss, som Claes hittade sen på kvällen. I mitt stilla sinne funderade jag över om han VERKLIGEN var från Time Warner, eller bara nån som tyckte att det var kul att åka omkring och titta efter hur folk har det hemma ;-)... Hur i hela friden installerade han resten av dagen i fredags, utan glasögon? Hur körde han ens iväg från vårt hus? KÖRDE han iväg, eller har han flyttat in vår (halvmeters)tomt på baksidan?

När Claes kom hem sedan på kvällen utbröt det vanliga "vad ska vi äta till middag"-ikväll dilemmat, som oftast kommer fram på fredagar. Vi var båda sugna på nånting gott, men ville varken gå ut eller enas om någon take-out mat som vi båda ville ha heller, så det slutade med att vi typ inte åt nånting speciellt alls, utan gamla rester. Och var förvånansvärt glada och nöjda för det. Sedan tittade vi på en film med Julianne More och Pierce Brosnan, som skam att säga var så pass dålig att jag inte ens minns vad den hette. Jag tycker om romantiska komedier som gärna får vara lite så där lagom sötsliskigt förutsägbara, men det är en hårfin gräns mellan en film som klarar av att vara både sockersöt OCH bra, och de som bara känns dumma och intelligensbefriade. Den här var alltså definitivt av det senare slaget och man visste precis hur det skulle sluta ungefär två minuter in i filmen. Man skulle ju kunna tänka sig att vi slutade titta, om vi nu båda var så ense om hur kass filmen var, men vi härdade så ordentligt ut; Har man hyrt en film så har man ;-).

I lördags natt bestämde sig Mathilda ,av någon konstig anledning, för att hon skulle vakna klockan två mitt i natten och inte sova nåt mera. Inte för att hon var så där värst pigg, men hon var heller inte trött, hon var mest bara arg. På vad framgick inte riktigt, men det verkade riktat mot världen i största allmänhet. Inte skulle hon ha nappen och snutte, inte ville hon bli buren, inte skulle hon ha välling, inte ville hon ligga på kudden, inte ville hon ligga i vår säng, inte ville hon vara uppe, inte ville hon leka med sina saker (ja jag vet, det är inte speciellt slugt att uppmuntra till att vara vaken mitt i natten, men vad gör man inte när man börjar bli smått desperat av någon som hela tiden skriker och inte vill nånting.) och inte ville hon titta på tv (se föregående inlägg.). Hon ville nog vara arg helt enkelt, och skrika och sparka. Tillsist, efter nån timme eller sju år, jag vet inte vilket, jag var TRÖTT, somnade hon i alla fall upp och ner i vår säng och jag tänkte i min (trötta) enfald att "nu blir det ju jätteskönt, nu sover hon säkert till nio i morgon bitti"; Haha pilutta mig, är allt jag har att säga om den saken, halv SJU vaknade fröken Dahlstand igen, fortfarande trött och framför allt fortfarande ARG! På detta nya, otroligt otrevliga, humör gjorde hon helt klart för sin mamma och pappa att det var färdigsovet och därmed basta. Pappa Dahlstrand, som ju hade baby-duty och därför var den som egentligen skulle gå upp, försökte låta henne sitta i sin säng med en massa leksaker "bara en liten stund till", men det ledde bara till att alla leksaker slängdes ut på golvet, tillsammans med nappar och snuttisar, ackompanjerat av mycket högljudda arga skrik. Så det var bara för två mycket trötta föräldrar att masa sig upp. Eller ja, jag låg faktiskt kvar och tittade på tv en stund, medan maken gjorde frukost. Han kan faktiskt vara världens snällaste man minsann ;-).

Det var superfint väder (ca 20 grader och strålande sol! Såna novemberdagar är det faktiskt rätt trevligt att bo i Houston ;-). Men det är väl det minsta man kan få, efter att ha härdat ut sex månader av pissvärme och luftfuktighet), så vi tog en långpromenad i parken. Naturligtvis somnade Mathilda som en klubbad säl (efter ytterligare några arga skrik) i vagnen, men vaknade lika naturligtvis, när vi kom hem och tänkte flytta över henne i sin säng. Med tanke på den mycket upphackade nattsömnen tyckte vi att lilla prinsessan definitivt behövde sova mer än 45 minuter, men se det tyckte inte prinsessan. Hon blev, just det, arg. Arg och trött är ingen bra kombination, ifall nu nån trodde det. Tillsist lugnade hon ner sig igen, om än trött, och eftermiddagen kunde fortlöpa. Naturligtvis var lillskuttan sedan dö´trött när klockan var fem, så då fick vi lägga henne i en halvtimme, för att hon överhuvudtaget skulle orka med fram till läggdags. I hade E och K över på middag, tillsammans med lilla I, som passande nog också haft en konstig sovdag. Så småtjejerna åt lite chips, I lekte en stund med Mathildas leksaker och betedde sig alldeles snällt och normalt, medan Mathilda gnällde, klängde och bara skulle sitta i min famn medan jag lagade mat. Till sist gick dock båda barnen och la sig och somnade, makalöst nog, båda två! Alla fyra föräldrarna tackade och tog emot och en lugn och barnfri middag kunde avnjutas.

Helgens stora händelse i den lilla värlen där vi bor, var att några idioter roade sig med att köra runt i sin pick-up och meja ner soptunnor i kväll (måndagar är sophämtingsdag och då ställer alla ut sina soptunnor på gatan kvällen innan.) . Vår grannes soptunna blev helt mosad och det låg sopor över hela vägen. Detta lilla "spektakel" lurade ut alla grannar på en liten kvälls-sop-plockning och en stunds grannsamvaro, vilket var trevligt, men helst skulle man nog varit utan det. Vi hade som tur är inte tagit ut vår soptunna än (ibland är det bra att vara lite lat och sen med saker och ting ;-)), så vi klarade oss. Kan just tänka mig hur populärt det varit med en massa mosade blöjpåsar över hela gatan...

Inga kommentarer: