I dag var det dags för svenska mammagruppen som vanlig, som det är varje måndag. Det är nånting som jag är otroligt glad över att ha hittat, inte bara för min skull, men framför allt för Mathildas. Jag tror att det betyder mycket för hennes språk, att vara tillsammans med en grupp vuxna och barn som alla pratar svenska. Som balans till all engelska hon ju får ändå, liksom. Det kändes ju lite ett tag som om hon skulle växa upp och tycka att svenska var väl nåt konstigt sekundärt språk som bara mamma och pappa pratar (och inte ens vi pratar ju BARA svenska, eftersom man ju umgås med amerikaner), förutom alla i Sverige då. Nu umgås vi ju dessutom med K och I från mammagruppen, och en del andra, även utanför själva träffarna, så det blir definitivt mycket mer svenska och det är jag så glad över!
Mathilda är annars lite småharig runt de andra barnen. I dag, som var en bra dag, var det väl ganska ok att vara med och leka med alla roliga grejer, men vi har lika många gånger som hon bara vill sitta i knä och bli buren och de gångerna blir ju kanske inte lika roliga, varken för henne eller för mig. Men idag var det faktiskt riktigt bra, som sagt; Vi var hemma hos en mamma som hade en riktigt fin trädgård, med lekstuga, klätterställning, sandlåda OCH en massa roliga leksaker, så Mathilda släppte handen på en gång och började fixa och dona i lekstugan. Dessutom förälskade hon sig i en (ihålig)golfklubba, som hon gick runt och demolerade buskar och gräs med - Pappa upp i dagen med andra ord ;-). Själv fick jag sitta och prata med de andra mammorna, vars barn antingen var större (och därför lekte helt själva) eller mindre (och därför satt i knät och blev ammade/dregglade/gnagde på kex) och så sprang vi alla lite i skift för att kolla vad telningarna höll på med. Det är otroligt trevligt, framför allt som man lär känna folk, att alla liksom hjälps åt med varandras barn. I och med det lär ju barnen känna de andra föräldrarna också och bli trygga med dem, och det är jättebra. När det var dags att bege sig hemmåt, somnade Mathilda som en liten stock innan vi ens hunnit ut från deras uppfart, så nog är det lite tröttsamt att vara liten och i farten.
På eftermiddagen var vi iväg på såna roliga äventyr som att åka till posten och mataffären: Det är extrapriser på många Thanksgiving ingredienser, samt bakgrejer, så det var bara att passa på. Tillsammans med lite kuponger som jag hade blev det en riktigt bra affär. Att sedan skafferiet får vara lite proppfullt ett tag får man leva med. Den som blir extra glad över det är Mathilda; Hon är fena på att nosa sig till när antingen skafferi- eller kylskåpsdörr är öppna och då kommer hon sättande i hundranittio och plockar med sig nånting (vad som helst egentligen, det verkar vara jakten som är det viktiga.) som hon sedan springer iväg med och lägger nåntstans så att vi inte ska få tag på det. Helst ska man ganaga lite på paketen också, för att riktigt markera sitt revir ;-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar