Trotsåldersvarning och bara söt

Fröken Dahlstrand visar små tendenser på att närma sig trotsåldern, eller de "terrible two´s" som det kallas här. Det är mycket nu som hon VILL eller ännu oftare, INTE vill. När prinsessan "tvingas" till någonting som inte passar henne, slänger hon sig bakåt, och ser ut ungefär som en ostbåge, och skriker "no, no, no, no". Med betoning på skriker. Av någon anledning så säger hon vanligtvis bara "nä" eller "nej" när det är något hon inte vill, t.ex ha mer mat eller så, men när hon blir arg, blir hon det på engelska. Det som orsakar flest "no" hemma just nu är dels att behöva gå och byta blöja eller kläder, eller när hon har bestämt sig för att någonting är så roligt att hon aldrig vill sluta.
Ex. 1: Mathilda tycker att det är jättekul att vara med och vattna blommorna som står i stora krukor utanför ytterdörren. Jag vattnar med den stora vattenkannan och Mathilda vattnar (spiller) med sin lilla. Enligt Mathilda bör blommor vattnas varje gång man ser en vattenkanna och man bör absolut inte fylla på en vattenkanna färre än 26 gånger på raken. Om mamma Dahlstrand (som inte riktigt ser det roliga i att springa med vattenkanna (och torka vatten) mer än högst ett par, tre gånger) har den stora fräckheten att lite försynt påpeka att de stackars blommorna håller på att drunkna, eller ännu värre; ATT DET INTE BLIR NÅGON VATTNING just nu, gråter dottern först stora krokodiltårar som strax övergår i mycket ilskna tjut.
Ex 2: Mathilda har upptäckt hur kul det är att sitta i förarsätet på bilen och låssas-köra. Detta vill hon göra helst varje gång vi ska åka bil, men absolut varje gång pappa kommer hem från jobbet och hon hör garageporten öppnas. Pappa Dahlstrand, som är en lite lagom vek man, vars dotter har honom lindad kring lillfingret trehundrasextiosju varv ;-), brukar oftast ge med sig och gå ut och "leka" i garaget (något som mamma Dahlstrand absolut vägrar, eftersom vår soptunna bor där och är det något som inte frambringar goda dofter så är det gamla sopor (inklusive blöjpåsar) och 35-gradig värme. Tro mig.). Nästan oavsett när pappa Dahlstrand tycker att det räcker och att han gärna skulle få gå in och äta middag, så tycker inte Mathilda det. Och det låter hon höras.


Annars är det faktiskt otroligt roligt att vara med Mathilda, när hon inte skriker alltså. Det är fantastiskt att upptäcka vad mycket hon minns, och vad hon lägger ihop saker och får det till rätt. I går hände till exempel en rolig sak: Prinsessan har, som säkert tidigare skrivits, en konstig förkärlek för vårt kylskåp. Tidigare har hon mest suttit i det (!), men nu på senare tid har detta utvecklats till att hon hämtar saker ur det, som hon sedan bär iväg, så fort hon får möjlighet. Det brukar vara en ketchupflaska här, eller en mjukost-tub där, och oftast så brukar hon bara bära ut grejerna en liten bit och så typ antingen tröttna på dem och låta dem ligga, eller komma tillbaka med dem. I alla fall, i går hade jag handlat och höll på att plocka in i kylen och Mathilda "hjälpte" som vanligt till. Efter ett tag försvann hon och jag tänkte inte mer på det. Förrän ungefär tio minuter senare, när jag började fundera över hur tyst hon var (dåligt tecken.). När jag tittar in i vardagsrummet så har hon fått tag på ett paket med tortillas, som hon lyckats öppna, och sprida ut över ungefär precis hela vardagsrummet! Det låg tortillas på golvet, på bordet, i soffan, på mattan... Och mitt i allt så spatserar lilla fröken runt, mycket målmedvetet och koncentrerat, och flyttar på sina bröd mellan olika ställen - samtidigt som hon tar sig än en tugga här och än en tugga där. När hon placerat alla tortillasarna på mattan, flyttade hon dem, allihop, en i taget, till soffbordet och därefter in i ugnen på sin lilla (med betoning på lilla, det är en minimini) ugn i sin lilla spis. Hon var så nöjd och belåten att jag inte hade hjärta att skälla på henne för att hon tagit ut mat och spridit ut, visst, det är väl kanske inte någonting som ska uppmuntras, men å andra sidan; Det var lite brödsmulor och det må så vara, hon hade roligt och framför allt; Hon lekte verkligen. När hon hade "bakat" färdigt så hjälpte hon mig med att slänga de bröd(bitar) som var utspridda och var hur söt och glad som helst.

Just slänga saker är också en grej som är stor nu. Ju mer man kan slänga dessto bättre och ibland kan det vara svårt att förstå skillnaden mellan vad som ska slängas och vad som inte ska slängas. Hushållsapper får man ju slänga, och tidningspapper (däremot får man inte spola ner tidningar i toaletten, vilket har gjorts vissa försök till. Tack och lov kan hon inte trycka tillräckligt hårt på spolknappen än, men det är ju bara en tidsfråga.), men nappar, snuttefiltar och kammar bör helst stanna utanför sopkorgen, åtminstone om man frågar pappa och mamma Dahlstrand. Det blir en hel del diskussioner (= små arga protesttjut från dottern) om detta med lilla fröken om dagarna och både jag och herr Dahlstrand har nog gjort som vana att titta efter lite nogrannt innan vi slänger nånting, så att inte en mycket liten städhjälp har varit där och slängt något innan ;-).