Helguppdatering

Helgen försvann som vanligt i ett jehu. Knappt hann man vara glad över att det var fredag, förrän det var dags att vakna på måndag morgon.

I fredags somnade jag klockan 21.30 och maken strax efter, så det var nog en av historiens lugnaste fredagskvällar (med undantag möjligen av vissa fredagskvällar när jag var gravid och gick och la mig strax efter sju.). Halva lördagen tillbringades i mataffärer, då vi skulle ha fyra vänner över på middag. På eftermiddagen tog herr Dahlstrand tog med sig dottern till lekparken medan jag ägnade mig åt matlagning. En fördelning som jag tror vi alla var nöjda med. Det tillagades krabbdip med jalapeños, fisksoppa samt brödpudding med pralines. Gästerna kom vid halv-åtta tiden och då var det perfekt tid för loppisen att hoppa i säng. En skön barnfri middag kunde således avnjutas. Det var klar svenskmajoritet runt bordet, bara en (stackare ;-)) var icke-svensk, men vi lyckades hålla oss så gott som hela kvällen från att oartigt övergå till svenska konversationer. Det är annars något som är väldigt lätt hänt, när man blir många svenskar. Konversationen flöt fritt om allt mellan himmel och jord och det blev nästan midnatt innan vi reste oss från middagsbordet. En himla trevlig lördagskväll var det.

Kanske var det inte fullt lika kul nästa morgon, när den den lilla morgonsångfågeln Mathilda började kvittra vid 7-tiden, i vilket fall så såg varken jag eller maken det roliga i det. Men som det snälla barn vi nu har, så somnade hon faktiskt om en timme efter det att hon fått lite välling och låg dessutom vaken och pratade glatt med sin mobil i nästan 45 minuter ytterligare, när hon sedan vaknat på riktigt för dagen. Klockan var alltså närmare nio när pappa och mamma Dahlstrand behövde masa sig upp och det var ju bara att tacka och ta emot för. Men söndagen blev annars en riktigt slöardag, när inte så där jätte mycket blev gjort. Jag fastade totalt i min Harry Potter-bok (jag tycker bara att de böckerna är sååå bra. Betyder väl antagligen att jag har en intellektuell nivå som en 13-åring, men det må så vara, jag är helt frälst.) och herr Dahlstrand tittade på film. Mathilda skrotade runt med oss i vardagsrummet och underhöll sig med att först suga på ett chips, sedan tillaga det i sin lilla spis, samt därefter bära runt på sagda (rätt blötmjuka) chips i säkert en halvtimme, innan hon slutligen åt upp det. Tänk om ett chips kunde räcka så länge även i vuxen ålder, vad bra det vore ;-).

Framemot kvällen åkte vi iväg till herr Dahlstrands chef, som bjudit oss på middag. Chefen är britt och hade inhandlat ett lager riktigt engelska "bangers and mash", dvs korv och potatismos. Det var en mycket oavancerad, men ack så god, måltid. Mathilda fick sitt lystmäte av kex medan vi väntade på maten och sedan slocknade hon, även denna gång nästan makalöst vältajmat, precis när vi skulle äta. Visserligen vaknade hon till och var pigg när vi sedan tog upp henne och åkte hem (hon var vaken jag somnade), men det gjorde ju inte så mycket. Hon är jätteduktig faktist nu, på att kunna ligga och vara vaken/somna själv även om hon inte är jättetrött. Hon ligger och pratar och småsjunger för sig själv och emellanåt hörs små "hallå hallå". När hon vaknar på morgnarna och tycker att det börjar bli fööör trist att ligga i sängen hör man små "plong plong", då sitter och kastar ut alla sina nappar genom spjälorna ner på golvet.