Det är lite synd om den minsta skruttan i västerled, hon har nämligen fått feber. Inte nånting annat, men ganska hög feber (nära 40 grader i eftermiddags). Jag misstänker att det kanske är från vaccineringarna hon fick i måndags, de säger att det kan dyka upp feber i upp till en vecka efteråt, men helt säker kan man ju aldrig vara. Stackars Mathilda proppas i mediciner som aldrig förr, inte nog med att hon äter sitt penicillin (som hon fick i måndags mot sin envisa, aldrig övergående, snuva), dessutom måste vi ju nu ge henne Tylenol mot febern också. Samtlig medicin är i flytande format, så det blir mycket droppande och framför allt fasthållande av den lilla ovilliga prinsessan. Penicillinet, som jag tycker luktar urk-och-gamla-traumatiska-barndomsminnen-av hostmedicin, tycker hon är rätt gott, så det går ner utan problem faktiskt. Det är värre med Tylenolen. Först hade vi en flaska hemma som var smaksatt med vindruva, men den gick överhuvudtaget inte. Eller jo, vi tvingade i henne den -med resultat att hon fick kväljningar och sedan kräktes över hela mig. Även om det faktiskt ÄR lättare med sitt eget barn, så måste jag erkänna att jag har väldigt svårt med just kräks, så plan B fick sättas i verket. En ny flaska, denna gången med körsbärssmak, inhandlades. Denna smak har hon ännu inte kräkts av, men det är inte direkt med glädje hon öppnar munnen. Man får försöka manövrera in den lilla droppern när hon öppnar munnen för att protestera och sedan försöka hålla sig undan tills hon har svalt. Jag tycker så synd om henne när hon så uppenbarligen tycker att det är jätteäckligt, å andra sidan så är det ju synd om henne när hon är som en liten kamin och inte kan sova för att hon drömmer feberdrömmar också... Men det måste faktiskt sägas att Mathilda är en trooper. Hon gnäller och kinkar verkligen inte i onödan och inte ens med hög feber är hon särskilt kinkig faktiskt. Hon är seg och lite frånvarande och vill helst sitta i mitt knä, eller bredvid i soffan, och titta på tv eller läsa saga, men däremellan, när Tylenolen verkar, är hon nästan som vanligt (hjälp vilken lång mening det blev.). Bortsett från att hon inte äter särskilt mycket, men hon dricker välling och det är i alla fall nåt.
Dessutom släpade vi ut stackars Mathilda på sin skolkarneval i morse, fast till vårt försvar måste då sägas att det var innan hon blev superfebrig, så vi trodde inte att det var så farligt i och med det att hon var ganska pigg. Men det blev nog lite mycket, för hela skolan var proppfull av barn, föräldrar och syskon och Mathilda såg lätt bortkommen och väldigt liten ut. Så vi stannade inte så länge, vilket hon nog tyckte var skönt. Stackars barn, hur kul skulle man själv ha om man släpades ut bland en massa jättar som man bara såg benen av, som alla sprang runt och trängdes, när man hade 40 graders feber?
Typiskt nog har vi i morgon inte mindre än två födelsedagskalas att gå på också. Ett barnkalas och ett vuxetkalas, men det får vi nog se hur det blir med. Framförallt barnkalaset ligger ju helt klart i farozonen, men även det vi ska på på kvällen. Inte för att Mathilda kommer att vara vaken när vi är borta och barnvakten litar vi ju på, men mer för att jag känner att jag inte skulle kunna koppla av och ha trevligt om jag vet att Mathilda ligger hemma och är sjuk. Då kommer jag bara att sitta och oroa mig för det, och det känns lite slöseri med pengar att betala en barnvakt för att jag ska gå ut och oroa mig. I värsta fall får herr Dahlstrand gå själv, även om det vore trist. Men alldeles oavsett så håller vi alla tummar för att Mathilda ska vara bättre i morgon, för hennes egen skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar