Dags för en liten Mathilda-uppdatering igen. Lika mycket för mitt framtida minne, som för ev. intresserade läsare nu. Man glömmer så HIMMELENS fort så det är inte klokt.
Det stora som händer nu med Mathilda är att hon helt plötsligt fått en språklig spurt. Det kommer mycket nya ord och framförallt så märker vi att hon förstår och kommunicerar på ett helt ny nivå. Nu kan man säga saker som "här får du ett kex och ta det här andra kexet och ge till Lucy (hennes kompis)" när vi står i köket och då går hon ut i vardagsrummet och ger bort ett kex (Det är klart, ibland fastnar hon på vägen och kommer aldrig fram, men på det stora hela ;-)). Och att hon minns grejer och lägger ihop. Hon kan peka på nånting och så säga namnet på nåt barn som lekte med den där leksaken igår eller liknande. Det är himla roligt. Det mindre roliga, om man får säga så, med att det blivit så bra minne helt plötsligt, är väl att det börjar bli allt svårare att avleda henne, eller gömma undan grejer. Attans också ;-)
Nya ord (sedan sist): Okej, "Babell, Ashiii och Osy" (hennes kompisar Isabell, Ashley och Lucy. Dem pratar hon ofta om.), "ussi" (russin), kaka, "äppä" (äpple), "mauuu" (mjau säger katten eller helt enkelt bara katt), "ko" (skor), halloj, "ämmou" (Elmo, från Sesame Street), "öa" (öga) och "wäwä" (välling). Det är med andra ord väldigt mycket delar av orden som ramlar bort, men det är i alla fall förståligt vad hon menar. Det största problemet är att höra skillnad mellan Lucy och russin, det är ibland lite svårt att förstå skillnaden. Utom när hon står och bankar på skafferidörren och skriker "ussi, ussi"; Då kan man vara ganska säker på att det inte är Lucy hon menar ;-). Hon är också mycket för att härma ord man själv säger, t.ex. om jag säger "och så tar vi lilla armen" (när jag klär på henne), så säger hon "almen" efter. Fast hon skulle aldrig använda "arm" själv. Hon pratar mest hela tiden och även om det mesta är obegripligt, så börjar det faktiskt mer och mer likna ett riktigt språk om man lyssnar på satsmelodin. Dessutom har hon börjat "sjunga", eller lalla eller vad man ska kalla det, det är ju inte på nåt sätt riktiga sånger, men det är definitivt nånting med melodi. Hon dansar fortfarande till allt som kan likna musik, så fort det är nånt som sjunger på tv:n så står hon upp och gungar, viftar med armarna och snurrar runt. Överhuvudtaget är sång och musik jättekul verkar hon tycka.
Mathilda kan (dvs nya saker sedan sist): Peka ut sin egen navel, näsa, ögon och mun och oftast även mammas desamma. Ibland är det lite svårt att hålla isär mamma och sig själv, så då har Mathilda mammas näsa och lite så där. Öron är det lite si och så med, ibland vet hon var de sitter och ibland sitter de på ögonen. Men det är kanske inte så lätt, öga och öra låter ju ganska lika. Övriga kroppsdelar har vi inte gett oss på än, röra runt med en slev eller sked, springa ganska fort, kasta slängpussar, göra "armar uppåt sträck", åka rushkana själv och göra rörelser till ramsor och knacka på en stängd dörr om hon vet att man är på andra sidan.
I övrigt tycker hon nog om respektive tycker inte om, ungefär samma saker som förra månaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar