Här har det varit läkarbesök på löpande band i västerled de senaste dagarna. I går var lilltjejen på 18-månaders kontroll och idag var jag på det årliga, mindre roliga, gynbesöket. Det finns mycket gott att säga om amerikansk sjukvård, men nånting som de inte är bra på, är att hålla tiden. Man får vänta, och så får man vänta lite till. Jämt. Detta väntande gör att ett litet vardagligt, inget-speciellt, besök, tar upp halva dan. Det är mer än irriterande, men bortsett från att försöka få första morgontiden, så är det inte mycket man kan göra vad jag vet.
Hos barnläkaren behövde vi "bara" vänta i 30 minuter efter utsatt tid. Mathilda vägdes och mättes på alla vederbörliga sätt (centimeter & gram hittar du här) och förklarades alldeles normal och bra för sin ålder. Sedan pratade doktorn lite om vad barn i hennes ålder ska/bör kunna, om vad hon äter, hur hon sover och lite annat smått och gott. Jag är väldigt förtjust i den doktor vi har nu, hon verkar alltid ta sig tid och prata igenom saker och ting ordentligt (man skulle ju kunna tänka sig att det skulle ju kunna vara en anledning till att man alltid fick vänta, men vi har väntat hos varenda doktor vi någonsin haft, oavsett om de varit pratsamma eller inte.). Hon tittade på Mathildas stortå, med den tappade stortånagel (eller ja, vad som är kvar/håller på att växa ut då, själva den tappade nageln är just inte så mycket att titta på.), som ju blev illa klämd när någon trampade på henne. Sedan kollade hon tänderna och lyckades faktiskt hitta hela 12 stycken små bissingar av varierande storlek, så nu är det bara åtta kvar. Bara att få Mathilda att öppna munnen så på vid gavel så att man hinner räkna efter är en storartad bedrift! Mamma Dahlstand har försökt ett flertal gånger -med det enda resultatet att hon blivit biten i pekfingret.
Till sist var det dags för de (känns det som i alla fall) "obligatoriska" vaccineringarna. Jag börjar misstänka att Mathilda är världens mest välvaccinerade barn, men å andra sidan så är det väl bättre än alternativet. Här är det dessutom så att man måste hålla koll på alla vaccineringar, därför att barnen får inte gå i skolan om de inte har alla vaccinationer i ordning. Något som ställde till lite problem när Mathilda skulle börja i höstas; Hon har fått allt man ska ha fått, men eftersom hon bytt doktor tre gånger (med flytten hit etc), så var det ett fasligt sjå att få alla journaler till hennes nuvarande doktor, som skulle skriva intyget. Trots att jag har sparat kopior, så blev det ändå fel nånstans, och det fattades en massa noteringar. Jag blev så trött på allting så att jag helt sonika fyllde i de som saknades själv och låssades som om det regnade. Det är ju ändå inte så att jag ljög, eller gjorde så att doktorn ljög, hon HAR ju vaccinationerna gjorda. Jag tog upp detta med doktorn (ja inte att jag själv suttit och fyllt i grejer, med att det fattades uppdateringar i hennes journaler) och hon lovade att prata med de föregående läkarna och få alla papper "up to date". Pust. Så här kan man ju inte hålla på vartenda år, det blir ju bara hur jobbigt som helst. I alla fall så blev det tre vaccineringar denna gång; fjärde dosen av stelkramp/difteri och polio samt en influensa vaccinering. Det sistnämnda är inte nånting man måste ta, men det rekommenderas för barn under två år. Förra året tog vi ingen, mest för att jag tyckte att hon var så liten och att vi ju aldrig riktigt var ute bland folk, men nu när hon är i skolan så är ju risken att smittas betydligt större. Prinsessan var hur duktig som helst och skrek bara pyttepyttelite, vi var så stolta över henne!
Mitt eget läkarbesök var mindre händelserikt, även om jag också blev mätt och vägd (ok, inte mätt; det räkte med att jag talade om hur lång jag var, jag misstänker att oddsen för att man i 33-års... eh, 25-årsåldern menar jag, skulle ha vuxit nämvärt nog är begränsade. Snarare är det väl så att man snart börjar mäta så att man inte krymper, oh hemska tanke!). Det var första gången jag träffade den här läkaren, på rekommendation av gravida väninnan K, och jag kunde bara konstatera att jag hamnat på den populäraste gynmottagningen i Houston. Det är en stor grupp med läkare som har praktik tillsammans och det var som att befinna sig på en "baby-making-factory"; Först blev man anvisad ett av fyra väntrum (min doktor har väntrum "D" tillsammans med fem läkare till), sedan fick man gå i en låååååång korridor med sköterskan för att väga, ta blodtryck etc, sedan var det till att sitta i doktotns egna, privata, lilla väntrum, där bara hans patienter sitter. Efter en stund fick jag komma in och prata med Dr. Anding, som han hette, som var jättetrevlig, fast han hade en övervintrad 70-tals Tom Sellec-mustach ;-). Efter att vi pratat färdigt, så fick jag gå med en ny sköterska till ett nytt undersökningsrum och där fick jag vänta igen, innan doktorn kom tillbaka och gjorde undersökning. Totalt tog det över två timmar för mig att bli klar, helt sjukt! Men då var jag väl också vederbörligen undersökt och inspekterad (Det kan bara vara en gynekolog till att säga att ens livmoderhals looks "wonderful" ;-)).
Nu tror jag vi har fått nog av att gå till doktorn för ett tag framöver, ska bara fundera ut om vi inte kan skicka iväg herr Dahlstrand på nån undersökning av nåt slag, jag tycker att han har kommit alldeles för lindrigt undan ;-)...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar