Giiidiiiiisss

Den minsta grisen, som förövrigt just inte klämt ur sig så värst många begripliga ord här i livet än, kom igår över en godispåse i bilens baksäte, kvarglömd av storasyster. Gud vet vad påsen innehöll mer, men när jag efter att ha burit in mat, tyckte att det var misstänkt tyst från bilen (som stod i garaget), hittade jag en o t r o l i g t nöjd gris som smaskade på en klubba.

Han hade inte bara öppnat påsen, han hade fått ur klubban ur pappret och satt och bokstavligen dregglade över sitt byte. När han fick syn på mig kastade han sig blixtsnabbt över klubban för att gömma den, eller kanske skydda den.

Sedan tittade han upp på mig och sa med lysande ögon: "Giiiidiiiiis".

Ja det var godis det. Och inte kunde den elaka mamman med att ta bort klubban heller, inte med det leendet, det gick ju inte. Så han fick ju äta upp den. Med det resultatet att vi hade en liten gris som tillbringade resten av eftermiddagen med att på ett mycket argt sätt begära mer "gidis".

Det fick han inget. Han får faktiskt vara nöjd med att ha utökat sitt vokabulär med i alla fall ett ord till. Det räcker så tillsvidare. Tyvärr måste vi också vara noga med att lägga undan allt lördagsgodis här framöver, för nu finns det ingen återvändo.