En dag närmare våren

Så var man ett år och en dag närmare döden. Det skulle man ju kunna tänka sig var en mycket dyster första tanke att ha i huvudet när man vaknar på morgonen, men faktiskt inte alls. kanske mest för att det ju mest är ett faktum, inte mycket att göra åt, men inte heller så värst mycket att sitta och tänka på heller. Så det slutade jag med väldigt fort och tänkte istället på att det snart är vår. En dag närmare våren känns som en mycket trevligare tanke!

För i dag skiner solen för första gången på vad som känns som en evighet. Det ska bli uppemot, kanske mer till och med, 10 grader varmt och det ligger äntligen lite vår i luften. Då måste man vara glad.

Dessutom ger solen energi, så där så att man bara måste torka av allt kladd på köksskåpsluckorna. Och när man ändå höll på med det, kunde man ju lika gärna torka av allt rostfritt i köket (med mitt nya superduper-polerings-medel-som-jag-aldrig-trodde-skulle-funka-men-som-är-hur-bra-som-helst. Jag får nog göra lite gratisreklam för det snart, om det är någon annan som har tex rostfritt kylskåp och många små kladdiga barnfingrar.) och efter det var det väl lika bra att dra en vända med dammtrasan och tömma diskmaskinen. Och tvättmaskinen. Sedan var det väl lika bra att bädda allas sängar också, när man ändå var i farten och öppna fönster och släppa in lite sol och frisk luft.

När denna mycket ovanliga städlusta klingat av lite, så var jag ju faktiskt förtjänt av att ta mig en surfrunda och göra en förmiddagssmoothie, varpå jag var tvungen att tänka på hur bra jag har det. Egentligen. Visst kan man alltid gnälla över saker som inte är som man vill, och det gör man tyvärr allt för ofta, men på det stora hela har vi det verkligen bra. Och mest jag då, just nu.

Så nu sitter jag här och är glad och nöjd och bara är en stund. Och snart är det vår, vi är en dag närmare våren, hörni!