söndag 21 februari 2010

Söndagslunk

Bortsett från lillgrisens ögon-äventyr nedan, så hade vi en superskön hemmasöndag idag.

Vädret visade sig från sin absolut allra härligaste vårvintersida med gott över 15 grader varmt och strålande solsken, vilket vi faktiskt inte varit direkt bortskämda med den senaste tiden. Båda de två större barnen lider av någon mysko förkylning som verkar komma och gå lite som den vill. Ena dagen feber, andra dagen feberfri osv, men däremot konstant trötthet och hängighet.

Trots detta försvann Mathilda iväg till bästisen i kvarteret redan vid halv-elva tiden i förmiddags och syntes sedan i stort sett inte till förrän hon kom hem vid middagstid. Lillebror ville givetvis inte vara sämre han, så han var hemma hos sin bästis, J, fram till seneftermiddagen när pojkarna kom över hit och avslutade dagen med lite Wii. Då hade de i stort sett varit ute hela eftermiddagen, så det kändes helt okej med lite tv-spel, eftersom båda pojkarna var rejält trötta.
Herr Dahlstrand och jag fipplade runt hemma och hann till och med avnjuta en mycket sällsynt stilla lunch där vi båda satt ned och till och med pratade med varandra, medan lillgrisen sov middag! Det var så tyst i huset att vi båda liksom tittade på varandra och undrade vad som hänt... Det märks verkligen att barnen blivit större, när de kan vara ute "på egen hand" så här en söndag och även om det såklart är roligt att de har vänner och kan sysselsätta sig utan oss (alternativet att de satt hemma, utan vänner att gå till, är ju inte direkt mer lockande) så är det med lite blandade känslor också.

Det är ljuvligt när huset är lite stilla och man faktiskt har ro att pyssla runt, och klart, med saker och ting och samtidigt så är det ju lite skrämmande att tiden går så fort att våra barn, så små de än är, faktiskt redan har egna liv utanför hemmet. Som det ska vara. Jag försöker påminna mig ofta om att vi faktiskt bara lånar våra barn, ett tag, och att vår största uppgift, bortsett från att älska dem villkorslöst fördärvade, är att förbereda och hjälpa dem för att gå vidare, utan oss, ut i livet. Förhoppningsvis betyder det inte att de inte vill ha oss med sig på resan, men deras liv ska ju inte cirkla runt oss, som föräldrar.

Men i alla fall, efter den lugna stunden, vaknade ju Sven efter sin middagslur. Herr Dahlstrand begav sig ut på driving range:n med en granne och Elias med kompis och medföljande mamma och lillebror kom på besök. Jag hade bakat lite kakor och det blev en trevlig, om än inte särskilt lugn, fikastund.

Ordningen var återställd med ljud och liv i huset och det kändes rätt mysigt det också. Det är bra att få längta lite ibland!

3 kommentarer:

Desiree sa...

Låter som en riktigt skön och underbar söndag. Härligt att ni fick njuta av lite vackert vårväder också. Här var det också fint hela helgen och vi riktigt njöt av att få känna solen och få lite värme. Det är ju toppen att barnen har sina bästisar i närheten och lätt kan springa över och leka. Ja de små de växer fort och blir stora. Hoppas lille Sven mår bättre idag med ögat stackarn.
Kram

Marianne sa...

Ja, de växer lite för fort känns det som ibland. Mitt äldsta barnbarn är redan 13 år ... Men de finns ändå alltid runt en, om än inte fysiskt.

Kram!

Jenny sa...

Desiree: Just att de kan ha alla kompisar sa nara ar val den storsta fordelen med att bo i fororten. Tack och lov har de ofta kompisar hemma hos oss ocksa, sa det ar lika ofta full fart har. Kram!

Marianne: Det som ar allra galnast ar att du overhuvudtaget har ett BARNbarn. Manniska, du ar ser ju sa ung och frash ut att det kan man aldrig tanka! Kram!!