onsdag 10 februari 2010

Middagsro

Det är middagsdags hos familjen Dahlstrand. Det serveras kyckling i ugn med tomat, vitlök, citron och stora vita bönor, samt orzo (av barnen kallat rispasta).

Den minsta familjemedlemmen har gnällt oavbrutet sen tre timmar tillbaka och vill bara bli buren, blir han inte buren hänger han sig fast i mamma Dahlstrands ben som en, rätt tung och framförallt högljudd fotboja och gnäller. Mamma Dahlstrand är inte på gott humör.

De äldre barnen har sedan ungefär samma tre timmar också gnällt och deklarerat att de inte tänker befatta sig med kycklingdelen av middagen på något sätt överhuvudtaget, absolut aldrig.

Den lilla grisen (LG) klättrar upp på en stol och är plötsligt misstänkt tyst. När Mamma Dahlstrand (MD) vänder sig om från att ha tagit ut kyclingen ur ugnen, har han lyckats hälla ut en halv liter sojamjölk över en tallrik, bordet, stolen samt sig själv. Glad och fullkomligt oberörd står han och plaskar med en sked i den mjölkfyllda tallriken.

MD, svär mellan tänderna, medan hon försöker sanera son, bord och stol: Nu är maten klar!
Kronprinsen (KP): Jag tittar på Tom and Jerry (som han uttalar med det värsta sydstatssläpet i världshistorien...Jeeeeeeeerrryyy) och jag vill inte äta kyckling.
LG som inte alls är nöjd med att bli av med sin mjöltallriks-leksak: Mine! Mine! Mine!
MD: Du behöver inte äta kyckling. Kom nu!
KP: Okej! Springer iväg till lekrummet och börjar leka

Under tiden har Prinsessan (P) infunnit sig, satt sig och börjat äta. Bara rispasta.
MD: Du ska inte smaka lite kyckling i alla fall?
P med arga tårar i ögonen: Aldrig i livet!
MD: Okej, okej. Här är i alla fall lite brockoli.
P: Tänker jag inte äta!
MD: Men du tycker ju om brockoli, varför ska du inte äta det!?
P: För nyttigt. Äter trots allt, tack och lov, brockolin.

Här placeras den lilla grisen i sin stol, varpå han omedelbart försöker stoppa ner händerna i ugnsformen med kyckling. Vi inser att han måste förflyttas till sin vanliga plats - ungefär tre meter från matborder.
LG argt: Mine! Mine! Mine! (Jag vet, vi borde vara glada att ungen äntligen börjat tala, men han är väldig tjatig, tänk fiskmåsarna i Finding Nemo)
MD: Här är din mat, varsågod.
LG: Mine! Mine! Mine!

Prinsessan, som ätit färdigt sin portion: Jag vill ha mer mat
MD: Kanske vore trevligt att vänta på resten av familjen...
Pappa Dahlstrand (PD) infinner sig, sätter sig, och lägger upp mat på sin tallrik
LG: Mine! Mine! Mine!
MD: Elias! Kom nu snälla!
KP
: Här är jag. Sätter sig vid bordet och börjar köra runt en grön leksaksbil.
MD & PD: Inga leksaker vid bordet.
LG ivrigt viftande mot leksaksbilen: Mine! Mine! Mine!
KP surt krävande: Jag vill ha ketchup på pastan. Ingen kyckling.

Pappa Dahlstrand hämtar ketchupen, varpå den lilla grisen får syn på den och börjar hoppa upp ner i sin stol, så hela Svanstolen gungar, eftersom hans nya favorit i världen råkar vara just ketchp.
LG: MINE! MINE! MINE!

Alla har ketchup som vill ha det. Pappan och mamman äter. Prinsessan är färdig, dukar av sin tallrik och vill gå och titta på tv. Det får hon inte.
P: Fine. Då tänker jag sitta här och leka med den här (En liten Litt´lest pet shop vad-det-nu-är-för-nåt-djur)
MD & PD säger helt okonsekvent ingenting, eftersom det ju i allafall är trevligt att hon sitter kvar.
MD till PD: Och hur var din dag?
KP: Jag har gjort en säger-nånting-oförstårbart-som-låter-som-spanska till dig, pappa. Med kyckling och rispasta och...
PD: Vad snällt. Men ska du äta upp din mat nu?
PD till MD: Joo då, den var...
LG: Mine! Mine! Mine! vill ha pappas mat,istället för sin egen.
KP, rör runt i den nu mycket kalla orzon på tallriken; Nä. Jag är inte så hungrig. Men vi kan säga så här att jag går och leker en stund och sedan när jag är hungrig så kommer jag tillbaka.
MD: Eller så kan vi säga att antingen äter du nu, eller så dukar vi av din mat när vi har ätit färdigt och så blir det ingen middag för dig.
LG: Mine! Mine! Mine! Sträcker sig efter pappas sojamjölk igen
KP: Okej, jag dricker bara min mjölk.
PD till MD:... Bra. Hur har ni haft det?
LG: Mine! Mine! Mine!

Här klättar den lilla Grisen helt beslutsamt ur sin stol och ställer sig upp, vilket betyder att han är färdig. Efer viss sanering sätter mamma Dahlstrand ner honom på golvet, varpå han springer en vända runt köket och slår på alla köksskåp, innan han ställer sig vid pappa Dahlstrands stol
LG: Mine! Mine! Mine!

Måltiden avslutas med att Prinsessan sitter med halva stjärten på en stol och vill gå och spela Mario Cart Wii. Kronprinsen sitter inte med nån del av sin kropp på nån stol, utan ligger på golvet - och vill spela Mario Cart Wii. Lillgrisen försöker äta allas rester, pappa Dahlstrand försöker äta färdigt medan han hindrar Lillgrisen från att ösa orzo över hela bordet eller välta ut hans mjölk.

Mamma Dahlstrand å sin sida, försöker minnas vad pappa Dahlstrand frågade om och undrar i sitt stilla sinne vad det är för fel på McDonald´s. Eller barnvakt.

Efteråt

5 kommentarer:

Helena sa...

Vilket matkaos - jag tyckte det blev kaos hemma häromdagen - och då har jag ju bara en Prinsessa!!

För att svara på din fråga om kalas, så tycker jag att det är så att man lämnar barnen på kalaset och hämtar dom när det är slut. Om det inte nu är någon speciell aktivitet, som sist när det var ridning. Då kände jag att ett par extra händer var välbehövliga.

Men jag lär nog ha att göra med 8 ungar om alla kommer, tur att väninnan hjälper till :)

KRam!

Victoria sa...

Att jag inte dog av skratt när jag läste det här!! Inser snabbt att jag kommit mycket lindrigt undan (men så har jag ju färre ungar med...). En gång kastade de dock prick med pyttipanna så det fanns pytt i HELA köket. Då var det nära att det blev barnaga, det ska erkännas. ;o)

Anonym sa...

Så det är inte bara hemma hos oss mamman börjar tappa tålamodet redan innan den trevliga och vällagade middagen står på bordet ... Vi får visst alla vår beskärda del!
Bea

anna of sweden sa...

Hahaha! Alldeles underbart! :D

Jenny sa...

Helena: Jag tror att matkaos är oberoende av antalet barn, har man ett har man kaos :-). Kram!

Victoria: Vad jag är glad att mina barn inte läser här än... Prick med Pyttipanna!! Haha, det var det roligaste jag hört på länge :-D! Förstår att det INTE var kul när det hände dock, men för nån som inte var där och behövde ta ner små potatisbitar av väggarna, så... hihihi. Och det är väl tur att det inte är förbjudet att TÄNKA på barnaga, bara utföra det -Annars skulle jag vara jätteskyldig! Kram!!

Bea: Tack, det ligger nånting väldigt lugnande i att veta att man inte ensam!! Det känns ju ibland som att ens egna ungar är de enda hopplösa fallen i världen :-). Kram!

Anna of Sweden: Tack! Mest roligt när middagen är över, och man inte befinner sig mitt i stormen, dock :-). Kram!