Nån idiot kom på att det vore väl roligt att gå på Skansen

Så det gjorde barnen, jag och kronprinsens gudfar och tilllika bästaste H. Jag är inte säker på att det blir återbesök på ett rätt långt tag. Åtminstone inte med barn.

Först och främst, jag tror att Skansen lämpar sig allra bäst för vuxna utan barn med ett intresse av svensk kulturhistoria. Som gillar alla hus och miljöer men skiter i om kattungarna i mini-Skansen sover och är totalt likgiltiga över om det finns fem eller sex björnungar och vem av björnungarna är vem, samt äldst. Sån som jag egentligen är, eller var, eller blir eller... Sån som jag tror att jag var en gång i tiden då.

Nu var jag inte inne i ett endaste litet hus, glasblåseri eller krukmakeri för 1) Man kan inte ta med barnvagnar in i minihusen och lillgrisen är inte direkt lämpad för att sitta längre stunder ensam och övergiven i en vagn (även om risken att någon skulle "sno" honom väl får anses vara minimal, jag tror inga barnarövare vill ha mistlurar - det blir liksom inte så diskret.) och 2) Ingen av mina söner, varken små eller lite större, på minsta vis är lämpade för små rum fyllda av glas.

Däremot är mina söner, åtminstone den äldre av dem, mycket lämpad för att fika. Knappt hann vi innanför entreen, innan han deklarerade att han minsann var så huuuuunnnggriiiig (45 minuter efter lunch), samt framför allt tööööörrsssstiiiig. Den som har träffat Elias vet också att han inte uttrycker sig med små bokstäver, framförallt inte när han vill ha någonting (som han vill ha nu genast med detsamma). Jag fick därför flera misstänksamma blickar från präktiga barnvagsmammor vars lintottar nöjda satt och slabbade glass i vagnen, som om jag inte gett mitt barn näring på flera dagar. Eller så tyckte de bara helt enkelt att han lät fördjävligt, det kan ju ha varit det också ;-).

Nåja. Prinsessan knatade på uppför backarna och kronprinsen drogs ilsket protesterande med för att inspektera de icke existerande kattungarna, de icke existerande uttrarna, icke existerande igelkottar och marsvin, två kor som höll på att skrämma slag på honom genom att råma honom i örat, samt tre trötta kaniner och en ansiktsmålning sponsrad av "Lilla Lo, polarbröd". Sedan kolapsade H och jag med varsin kaffe, barnen utfodrades med stans dyraste pannkakor som de halvåt, samt fick slåss mot trettio småfåglar och höns som inte alls verkade förstå konceptet "Människor först och ni får äta smulorna", utan försökte sig på flygande attacker mot bullar och pannkakor (Ok för bullar, men pannkakor!?? Jag har väl aldrig sett en småfågel käka pannkakor i mitt liv!?).

Efter det njutbara fikat, hade vi en from förhoppning om att nu kunna valla de små älsklingarna förbi älg, björn och andra roliga djur. Barnen hade from förhoppning om glass. Visst, en älgkalv eller två kunde vi väl få peka ut, men sedan pekade de nogsamt ut att flickan där borta åt sockervadd och pojken där borta åt en klubba. Dessutom var det varmt, kissnödigt och de hade ont i fötterna.

Och visst. En jättevarm sommardag får man kanske ha förståelse för att det inte är så värst många djur som gör cikuskonster och springer kors och tvärs, men det hade ju varit kul om de åtminstone hade synts alls. Jo, vi såg tre björnungar som var roligt, men det var då allt i form av djurupplevelse och ska man titta på priset per djurtitt så var det rätt deprimerande.

Efter lite glass - där kronprinsen naturligtvis tappade sin innan han hunnit ta en slick, varpå mamman fick svetta runt mellan glasskioskerna för att köpa en ny och ett par karusellåkningar var alla nöjda med att få tacka Skansen för besöket och bege oss hemåt. Trodde jag i alla fall. Det var innan prinsessan allvarligt påminde mig om att jag LOVAT att de skulle få åka tunnelbana också. Det var bara att vika sig, för lovar man så lovar man (även om man kanske också när en from förhoppning om att ett Skansenbesök liksom skulle mildra behovet av tunnelbaneåkande). Som tur är var H smart nog att föreslå att han skulle släppa oss vid Östermalmstorg och sedan hämta upp oss vid Stadion, så att jag slapp ställa bilen och hasa runt stan med barn och barnvagnar.

Så. Ett Skansenbesök och en tunnelbaneåkning senare kom vi äntligen hem. När jag frågade kronprinsen om vad det roligaste var med Skansen så svarade han, givetvis - Att åka tunnelbana. So much for the moose...