torsdag 14 maj 2009

Jag säger ingenting, så har jag ingenting sagt. Men jag skrattar lite elakt. Det gör jag.

Herr Dahlstrand har varit på jobbresa i mellanvästern, närmare bestämt Minneapolis, och skulle åka hem idag. Fru Dahlstrand är en mycket nervös flygare, som tycker mycket om att vara ute i goooood tid när hon flyger. Så där så att en layover på si så där fyra, fem timmar känns "lagom med tid emellan". Ni vet. I alla fall.

Klockan 17.01 utspelar sig följande konversation mellan herr och fru Dahlstrand:
HD:... Och nu har vi precis beställt in mat... bla bla bla... och du kanske kan kolla om flyget är i tid?
FD: *knappeli knapp på datorn* Jo det ser det ut att vara. Du vet att det går 17.20 va?
HD: Ja ja.
FD: Det är om 20 minuter... Ni har nog lite bråttom.
HD: Jaja (underförstått "sluta tjata, läget är under kontroll". Jag känner min man och hans tonfall.)
FD: Man ska ju vara vid gaten 10 minuter innan... Eller är det 20 minuter!? (Börjar stressa upp sig. Rejält.)
HD: Mhm, jaha, jaja. Puss puss vi hörs.

Fru Dahlstrand lägger på och känner mig mycket tjatig, jobbig och lite irriterad på sig själv. Som om inte herr Dahlstrand har flugit förr, liksom.

30 minuter senare ringer telefonen. Det är herr Dahlstrand.
HD: Du får hädanefter alltid säga "Vad vad det jag sa".
FD: Men helt allvarligt, ni missade planet!!!???

De missade planet. I natt bor herr Dahlstrand och hans resesällskaps-kollegor på hotell. Igen. Och två av kollegorna hade checkat sitt bagage. Det är i Charlotte nu. Rätt åt dem, lite grand i alla fall, tycker fru Dahlstrand, som var tvungen att skratta lite för högt, lite för länge och lite för rått.

Kan de gott ha. Kaxar bäst som kaxar sist. Vad var det jag sa?

7 kommentarer:

Taina sa...

Jag skrattar med dig. Hahahahahaaaaa! Min make är EXAKT likadan. Det är liksom sista sekunden som gäller och jag vill ha TID. Det kommer att hända honom också och då ska jag skratta. Mycket.
Kramen!

thebromanders sa...

Jag måste nog också skratta lite elakt: Muhahahahahahaaaa!!! Hoppas han lär sig att han ska lyssna på sin lilla missus!! (Fast, nej, det gör han nog inte....)

Jenny sa...

Taina: Japp, det kan inte hjälpas, det var faktiskt lite rätt åt honom, så det så :-). Kram!

Mz.Olsson: Ha, I wish :-)! Nä, du har helt rätt, det kommer han aldrig att göra ändå. Fast han skämdes lite, det gjorde han. Och det BORDE han, så det så :-). Kram!

Mamma J sa...

Trist för dig att inte få hem honom när han skulle komma hem - men attans vad rätt åt dem :-).

Så, jag skrattar lite med dig. Absolut!

fru fräken sa...

å, så irriterad jag hade varit över att han inte hade kommit hem! Jag liksom avskyr att ha ansvaret helt själv över allt här hemma, så jag räknar (nästan) alltid ned minuterna när han är iväg på resa.

Jag skulle blivit så sur. Säkert.

Skrattar.

Helena sa...

Hehe... lite roligt var det faktiskt! Och inget går ju upp emot lite äkta skadeglädje. ;-) Kram!

Marianne sa...

HAHAHAHAHA! OCH HA! Det skrattas rått ändå borta i Egypten, kan du hälsa honom : D

Jag är som du. Det är MYCKET bättre att ta en fika i stället för att stå och vara stressad i en incheckningskö. Så man SKA vara i god tid.

Kram!