När vi ändå är inne på ämnet herr Dahlstrand, för det är vi ju gärna med tanke på hur mycket glädje han beredde mig i torsdags, så tänkte jag på det här med att gräla.
Inte att herr Dahlstrand är extra bråkig, utan mer det här med vad man bråkar om, när man bråkar. Oftast bråkar vi om samma saker som jag tror alla par mer eller mindre bråkar om emellanåt; De här "stora" sakerna i livet som
Barnuppfostran (Men herregud, fattar inte karln att jag redan har sagt si och gjort datt och då kan han väl inte bara komma och säga så och göra datt. Jag har alltid rätt. Naturligtvis. Det är ju mina barn.)
Pengar (Somliga i vår familj (och jag säger inte vem, för här i Amerikat har man rätt att tiga när det man annars skulle säga skulle kunna användas för att påvisa att man gjort ngt brottsligt, så det så :-)) har emellanåt svåra shoppingatacker på exempelvis Target, vilket inte alltid uppskattas av den icke lika shoppande herrn i huset... Eller jag menar... Oooops!)
Och städning (Herr och fru Dahlstrands åsikter om kluttersanering samt när och var det behöver städas, skiljer sig emellanåt väsentligt. Givetvis har jag alltid rätt. Jag är ju icke desperat hemmafru.)
Ibland har dock hänt att vi bråkat om väldigt, väldigt konstiga saker, när man till sist inte vet varför man bråkar. Som om att jag (Enligt herr Dahlstrand, jag förnekar allt innan jag är överbevisad) la bordstabletterna med blomstermotiv upp och ner. Inte upp och ner som med baksidan upp, fullt så IQ-befriad är inte ens jag, utan upp och ner som i att blommorna hamnade upp och ner när man tittade på dem. Detta föranledde en icke helt liten diskussion, där jag måste säga att jag försökte försvara mig själv rätt väl (Vaddå, vad spelar det för roll? Vi sätter ju tallrikar på dem ändå och vaddå "alltid"?) men till sist fick se mig besegrat med argumentet "Varför köpte vi då borstabletter med ett mönster om vi aldrig kan se det ordentligt?"
Tja, vad svarar man på det? Kan ju säga att jag svarade ingenting, just då, för jag var mäkta upprörd och sårad å mitt egos vägnar. Inte för att någonsin kommer att erkänna att jag på något vis skulle ha gjort det jag anklagades för, det gör jag inte - Men å andra sidan ligger de usliga underläggen heller aldrig aldrig aldrig åt fel håll numera. Så det så, herr Dahlstrand, ba´så att du vet... Men som sagt, I plead the fifth.
I alla fall. Vad grälar ni om för dumma grejer?
4 kommentarer:
Hahahaha!
Ja du Jenny, det är nog mest om barnuppfostran. OCH hunduppfostran!
Kram
Vi grälar faktiskt aldrig... det går inte att bråka/gräla med min man. Helt omöjligt. Är det något jag är arg eller irriterad på så piper jag om det och han lyssnar och så blir det oftast som jag vill. Ja, det är faktiskt så. Men jag försöker vara en snäll fru och lyssnar på honom med, jag vet ju med mig att jag inte alltid är bra på att stänga ex lådorna i köket, skåpsdörrarna i badrummet... och så har jag också satt upp blommiga gardiner åt fel håll. *skrattar* Mannen frågade bara snällt och rart om gardinerna skulle sitta upp och ned? Jag insåg att jag satt dem fel och så fick han hjälpa till med att ändra om.
Ibörjan av vårt förhållande trodde jag att jag det här går ju inte, man måste väl bråka och bli arga i alla förhållanden, men jag vet nu efter tio år att det fungerar att ha ett förhållande/äktenskap helt utan bråk med.
Konstigt vá?!
Vi är "dåliga" på att bråka, M och jag. Det närmsta vi kommer är nog när M tycker att jag borde knyta ihop soppåsen och kasta den istället för att fortsätta fylla den till bredden. Själv förstår jag inte riktigt varför, för det får ju alltid plats lite till. Och väntar jag tillräckligt länge byts den ut mot en ny. Av sig självt! ;-)
Hahaha. Ja det närmaste vi kommer barnuppfostran är väl kattuppfostran (och jag har ALLTID rätt). Pengar är väl oftast att jag tycker att vi HAR råd men det tycker inte någon annan (här ska jag väl erkänna att det är det område där jag någon gång, väldigt sällan, faktiskt ytterst, ytterst sällan, kan ha fel). Och när det gäller städning har jag nog kommit på det där manliga släktet, orsaken till att de inte "ser" är att de hoppas slippa göra om det bara för att de gör ett så taskigt jobb. Ha!
Och jag måste faktiskt säga att när en man har sån evig tur att han har en fru som inte ens minns vad som är tjafsat om, och han PÅMINNER henne, ja, då får han skylla sig själv : D
Kram!
Skicka en kommentar