torsdag 28 maj 2009

Ett direkt olämpligt yrkesval

Herr Dahlstrand och jag har DVR:at flera avsnitt av den nya serien Southland (går på NBC, för er med amerikansk tv), som är som en sorts ER -fast i polismiljö. Riktigt bra, tycker jag faktiskt! Jag gillar den av samma anledning om jag tyckte om ER (fast jag inte riktigt orkade följa den slaviskt genom åren), att det är så realistiskt på nåt sätt, att det känns som som det är en blandning av dokumentär och drama. "Men det skulle kunna ha hänt"-känsla liksom.

I alla fall. Där tutar poliserna omkring i South Central LA och har värsta bovjakten, ni vet sån där som man ser på TV där det åker helikoptrar ovanför och en massa polisbilar försöker jaga och genskjuta. Och det slår mig hur otroligt fantastiskt dålig jag skulle vara på att vara just polis.

Jag klarar till exempel inte av att se blod i större mängder än från ett mycket litet skrubbsår på ett mycket litet barn, så nån mordutredare kan jag ju inte vara (även om det vore roligt, faktiskt.) och inte heller ens nån liten vanlig ordningspolis, för de måste ju också ta hand om folk som är i slagsmål etc. För att inte tala om fyllhundar som kräks. Det går också bort, det är knappt att jag klarar av mina egna barns magsjuka, så att tro att jag skulle greja alkis-Bengans kaskader är väl att begära lite mycket.

Och så har jag jordens sämsta slutledningsförmåga, så även om jag kunde undvika blodet, så skulle jag i princip aldrig lösa några brottsfall ändå. Jag är sämst i världen på att spela Cluedo (till och med juniorvarianten, där får jag spö av prinsessan. Och hon är 6.), för att inte tala om Mastermind och andra spel där man ska eliminera olika alternativ. Bort, bort och bort.

Och så var det då det här med biljakter. För det första tycker jag inte om att åka för fort på slingriga vägar, eller backar (folktomma motorvägar är en helt annan sak, men tyvärr brukar de ju aldrig vara det i LA), då får jag sån där berg-och-dalbans kill i magen och måste blunda. Det verkar dumt att blunda när man kör hundra knyck på småvägar. Och så har jag ganska taskigt lokalsinne kombinerat med ännu taskigare orienteringsförmåga av väderstreck och riktningar. När vi bodde i New York var det hopplöst, för varje gång jag kom upp ur tunnelbanan var jag helt lost - jag hade noll koll på om jag stod med näsan mot öster eller norr eller vad. Noll. Det var liksom bara hus överallt. Och på såna här polisjakter så sitter de ju och ropar från helikoptern att "suspect running southwest on bla bla street..." och "make a right at the northeast corner of bla bla street".

Skitlyckat, är allt jag har att säga. Där kommer polis-Jenny tutande i försiktiga 40 km/h, 45 minuter efter att den misstänkta sist syntes till, och när alla de andra modiga, snabba, poliserna åkte höger med skrikande däck. Så åker jag vänster. Varpå herr Dahlstrand i dispatchen (jaja, det är min fantasi, så han får vara där) skriker: "Höger!! Hööööögeeeer! Ditt andra vänster! Idiot!". Och får en hjärblödning på kuppen.

Som sagt, min karriär som radiopolis skulle bli kortvarig den med. Så då återstår väl någon form av kontorsarbete... Ok, jag skulle bli en rätt bra passpolis, det skulle jag. Ta kort ordentligt och skriva nya pass. Och fika. En gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen.

Eller så kan jag kanske låta bli polisyrket helt. Faktiskt. Det går rätt bra det också.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Men Jenny! Polis är bara en uppdaterad version av vara housewife ;-) Kram Anna

anna of sweden sa...

Haha! Vilket kul inlägg!
Men vet du vad. Det skulle kunna bli
en kul film om ditt liv som polis! :)
Kram!

Taina sa...

HAHAHAHAHAAAAAAAAAAAA!!!! Jenny den förvirrade polisen i LA! Vilken film!!
Trevlig helg.
Kram

Jenny sa...

Anna: Hmm, du kan har rätt :-)! Men betyder det då att jag är rätt kass på hemmafruandet också då... ;-)? Kram!

Anna of Sweden: Faktiskt, det skulle kunna bli rätt kul. Om det inte var så patetiskt :-). Kul sätt att bli ihågkommen på efter sin död: Ja just det, det var hon den kassa polisen i den där roliga filmen. Ha ha :-). Kram!

Taina: Möjliga titlar - "Lost in LA", "Polisen som visste för lite" eller barnvarianten "Det kommer blod, sa polisen och kräktes". Kram ;-D!

Marianne sa...

Hahahahaha, jag tror jag skrattar ihjäl mig! BLI inte polis är du snäll! Då skulle vi bli tvungna att sitta här och oroa oss för att du har kört vilse i LA, ligger och kräks i Hollywood Bowl, och att herr Dahlstrand segnar ner vid radiomikrofonen.

Kram!

Jenny sa...

Marianne: Det känns i alla fall varmt i hjärtat av att någon skulle tänka på mig i allt elände. Tack :-D! Kram!!