torsdag 14 maj 2009

Appropå det där med datorer

Prinsessan var väl nästan fyra-och-ett-halvt innan hon upptäckte det här med dator och datorspel, men sedan har hon spelat online spel och så med regelbundna mellanrum. Hon tycker det är roligt, men hon är inte på något vis besatt av det än.

Entré lillebror; Allt som storasyster gör, ska ha göra. Så även spela datorspel. Naturligtvis. Att han sedan knappt har koll på vad musen gör, samt envisas med att trycka på alla knappar han kommer åt (Naturligtvis. Ibland måste man ju vänta på att en sida ska laddas upp eller liknande, och har man då inget tålamod måste man ju desperat hitta sätt att snabba på saker och ting. Duh.). För det mesta leder knapptryckningarna till att små rutor ploppar upp, typ "print" eller "högerklickningsrutor", ingen störra skada skedd. Emellanåt lyckas han dock få ihop mystiska knappkombinationer som öppnar "redigera BIOS" och annat mycket avancerat och farligt. Som tur är är han än så länge mer för att bara trycka på knappar och sedan yla för att spelet försvann, än att ägna sig åt "Hm, vad händer om jag trycker så här". Det är säkert bara en tidsfråga dock och jag ser inte det minsta framemot den dagen då datorn är förvandlad till en brödrost i koma eller något liknande.

Dock betyder lillebrors nyvaknade intresse för datorer att storasyster fått konkurens om den dator som är "barndedikerad". Vilket naturligtvis, med syskons självklara logik, i sin tur leder till att de nu tävlar om vem som ska spela först, längst och mest. Skit samma i den pedagogiska mammans uppmaningar om "DELA" och "TURAS OM".

Och när barndatorn är upptagen av den ena, vill den andra använda mamma-datorn, vilket mamman inte alls är så pigg på, eftersom hon ser framför sig hur datorn nu kommer att gå samma öde till mötes som TV:n, dvs mamman tittar numera adrig på TV (nästan) när barnen är vakna därför att de då står och hopppar bredvid (mest sonen då) och skriker att "Jag viiiiiiillll iiiiiiinteeeee tittaaaaaa påååååå vääääääääädeeerrrrr!! Jaaaaag viiiiillllll haaaaa baaaaaaarrnprooooograaaaaam!!" och det är så väldans svårt att både höra och koncentrera sig, när något sådant pågår en halvmeter från ens öra.

Vad gör ni andra med barn? Hur löser man det här med datortid, och framför allt, hur många jädrans datorer ska man behöva ha?? Vad är rimligt för en snart 4-åring och en 6-åring? We´re entering new territory here...

6 kommentarer:

Taina sa...

Vilket dilemma! Nu har ju vi så långt mellan barnen så tonårstjejen har ju egen laptop. Fort Knox-typ. RÖR den INTE! Minstiingen är inte så intresserad än. Hon är drygt 5 år. Hon spelar ibland urgamla spel som Anki & Pytte eller Alfons Åberg. Däremot TV´n har hon tagit i beslag och den måste bara delas broderligt, dvs jag talar om i förväg hur länge hon får titta och det går bra. Ibland då ;)
Good luck!

SuburbiaLiving sa...

Oj, jag vet faktiskt inte hur man ska göra med datorer och lite mindre barn. Vi har ju två lite äldre barn i huset och dom delar på EN dator. Collin och Kalissa är inte speciellt haj på datorer, vilket Trey tycker är lite jobbigt. Dom klarar knappt att sätta på TVn heller. Så fort ngt går galet så ropar dom på hjälp. (vi vägrar hjälpa dock..lite framåtanda och trouble shooting måste dom ju ha!)
Kanske att Ni kan köpa en äldre modell dator till kronprinsen?
Jag vet att Trey skulle ge sin högra hand om Collin ens visade intresset för lite "Hm, vad händer om jag trycker här".
Jag tror att kronprinsen kommer att bli kanonduktig på det han nu tar sig an!!

thebromanders sa...

Jaa, du... vi har bara en dator (18-åringen har sin egen laptop) och den delar vi alla på. Går förvånansvärt bra, kommer jag att tänka på nu! Det skulle ju kunna vara upphov till en hel del fights, faktiskt! Men det är ingen som är nån datafantast direkt. Ofta sitter de ihop o spelar nånting, särskilt 11-åringen o 5-åringen. (det här ser ju fantastiskt bra ut när jag ser det svart på vitt, har liksom inte ens tänkt på det!) Eller så spelar nån tv-spel medans den andre är på datorn. Tex...
Men det ÄR svårt, särskilt när man har en liten som kanske är något lite otålig?? Jag har haft några såna också;) men just 5-åringen är hur lättsam som helst! Det är man värd tycker jag, efter fyra barn...

Mamma J sa...

När det gäller killarna som snart är 4 år så spelar de ju samma spel - samtidigt. Så, jag sätter helt enkelt en äggklocka på 5 eller 10 minuter och när den piper så byter de helt sonika plats. Den som spelade får titta och vice versa. Den som tjafsar om detta får gå därifrån. Men, det brukar fungera hur bra som helst.

Den dag som killarna spelar spelar inte dottern och vice versa också - hon behöver inte "dela" dator-tid med dem eftersom hon spelar andra saker än dem.

Dottern får endast använda datorn om hon inte har någon kompis att leka med - när hon har någon kompis, så kan de leka med annat istället för att sitta vid datorn. Och när det är bra väder får de också göra annat.

Och - om det då regnar två dagar på raken, typ - så är det varannan dag som gäller.

Oftast så innebär ett "spel-pass" en timme ungefär. Eftersom pojkarna delar blir alltså deras tid halverad jämfört med flickan - men å andra sidan så är de hälften så gamla som hon också :-).

Vi har bara en dator och detta upplägg fungerar bra.

fru fräken sa...

Vi har ganska precis skaffat oss en bärbar dator till. Den gamla började bli lite knepig så vi kände att vi behövde en ny om den gamla skulle lägga av.

Dottern på 5 år spelar gärna onlinespel och har lärt sig allt själv (i princip). Sonen på 3 år fixar inte musen ännu så han gillar racing-onlinespel där det inte "händer" så mycket.
Pappan skulle allra helst vilja ha en EGEN dator där han kunde ha alla sina nördprogram själv, men det menar jag (som i mamman i huset) på att vi inte har råd med riktigt än.

Om fem år är jag dock säker på att vi har varsin dator i huset.

MEN vi har bara en teve, så det så! :))

Marianne sa...

Ja jag har MIN MacBook och den får INGEN annan röra. Och han har sin jobbdator, sin stationära (fast den börjar bli riktigt gammal och rasslig) och min gamla laptop. Så vi behöver aldrig bråka om dem. Fast vi är förstås liiite äldre än dina barn.

Nähä, det var inte till någon hjälp?

Kram!