Moving on up

I julas fick jag en ny laptop, då min gamla verkligen var gammal, slö och höll på att driva mig till totalt vansinne. En bronsskimrande 17-tummare fick jag och jag var så glad, gå glad... Tills vi alla insåg att den i princip inte gick att surfa på, att den fick tiden med 56K modem att verka lockande. Man kunde klicka på en länk, gå på toaletten, laga lunch och dammsuga hela huset och sedan läsa den nya sidan. Om man hade tur. Ibland fick man bara en vit skärm. Och ibland funkade det alldeles utomordentligt bra. Helfestligt och lite spännande att inte veta riktigt hur saker och ting skulle funka när man verkligen behövde den! Lite vardagsdramatik liksom.

i alla fall, så kan man ju inte ha det. Så efter ett par frustrerande samtal till techsupport
("Du har fått malware på din dator".
"Nja men nu har det ju varit så här sedan jag fick datorn, sedan jag packade upp den. Tror du verkligen....?"
"Absolut, det är malware. Du måste avinstallera och återinstallera och ominstallera."
En timme senare är jag gjort allt de bar mig. Försöker surfa och kommer inte "ut".)
så slutfördes projekt "ta med eländet till affären och byta den mot någonting som funkar som moderna datorer ska funka".

Jag hatar verkligen att byta dator (bortsett från att jag tycker mycket om att få en ny, snabbare med större skärm. Den biten tycker jag om :-)) och det jag hatar ännu mer är att behöva göra det två gånger på två månader. Kan vara därför som jag hängde fast vid den gamla, slöa saken.

Jag tycker att det är lite som att flytta. Allt måste packas ner, allt måste rensas, packas upp, flyttas och slängas. Och så är det alldeles nytt och konstigt, den nya datorn är annorlunda än den gamla, invanda. Den ser annorlunda ut och känns inte alls hemtam. Jag känner mig vilsen och kort sagt, det är lite traumatiskt.

Men, nu är det förhoppningsvis gjort, så nu kan jag ägna mig åt att boa in mig riktigt ordentligt i min nya HP (Bara en sån grej, jag som alltid varit en Dell-tjej). Än så länge surfar den som den ska, peppar peppar.