Ha! Bildbeviset!

Före...



... Och efter!


Nåväl. Detta var i morse det - Sedan dess har ytterligare två tvättmaskinner snurrat (dags att tvätta vinter-fleecen tänkte jag, och hänga undan, för nu är det ändå "tunnare jacka"-väder förhoppningsvis.)

Annars bjöd dagen mest på ytterligare ett doktorsbesök, denna gång för Loppiploppen som i morse inte kunde stå på benen och än mindre gå. Träningsvärk, tänkte mamman. Muskelinflammation i vaderna, tänkte doktorn. Efter nogsamt testande för allt vad hon kunde komma på, inklusive ont i halsen (där det inte har varit tal om att ha ont, men vad vet väl jag, hon vara chefen.). Ofarligt och övergående, vila och anti-inflamatoriskt ordinerat. Tydligen inte helt ovanlig "följdsjukdom" hos barn efter virus, ex influensa eller liknande.

Man lär så länge man lever.

Det stackars barnet verkar också ha ärvt sin mors djupt liggande blodådror och vener, vilket är trevligt om man vill undvika åderbråck, men mindre kul om man tänkt sig en karriär som sprut-knarkare. Eller någon gång behövt ta ett blodprov, sätta ett dropp eller liknande. De stack och de stack och Mathilda var tapper som få - På tredje försöket och andra sköterskan lyckades de tillsist hitta nån liten åder att tappa ett par rör blod ifrån och då var Mathilda definitivt på upphällningen. Och undra på det.

Hennes mamma stod sedan första försöket i ett hörn tvärs över rummet och hyperventilerade. Jag klarar knappt av att se blod på tv och än mindre mina barns. Som tur var var pappa Dahlstrand med också, och kunde hålla den lilla patienten. Det är tur att man gifter sig med sin kompletterande hälft, är allt jag har att säga.