tisdag 3 februari 2009

En försmak av tonårstrots

Prinsesssan, så liten hon är, börjar visa tydliga signaler och tendenser på att vara på väg in i "lilla puberteten", det som många 6-åringar går igenom. Hon rullar med ögonen, suckar och stönar och försöker fräsa ifrån. Ärligt talat är hon ganska söt och ungefär lika skräckinjagande som en liten tax eller nåt, men det gör ju inte hennes beteende mer acceptabelt och det sista man vill göra är ju att skratta åt henne.

Däremot funkar det ganska bra att skratta med henne, och få henne att se hur fånigt hon beter sig. Det svänger fort, ena stunden är hon stöddig som en mycket liten Hells Angel som nog anser att hon är den som vet mest av alla i världen och egentligen skulle få sköta sitt liv själv. I andra stunden är hon den söta fem-åring hon ju faktiskt är, som pussas och kramas, vill ha hjälp med att knyta skorna, skära upp maten och sitta med snuttefilten när det läses saga.

Det är väl bara att inse att tiden går, och fort dessutom, hur gärna man än vill att de ska vara små för alltid. Och det är ju väldigt roligt med större barn, så jag tror (och hoppas, för man har ju inte riktigt nåt val här) att det bara blir roligare. Men bäva månde våra dörrar och öron, när loppisen fyller tonår. Hujeda mig.

1 kommentar:

Marianne sa...

Men guuu vad mycket du har hunnit skriva medan jag har varit borta!

Haha, man kan ju hoppas att loppisen tar ut tonårshumöret nu och blir en sån där snäll en sedan.