Svens nya liv on hold

I går, när juldemolerandet blev allt för traumatiskt, öppnade jag min julklappsstegräknare för att leka lite med den och se hur mycket gående det blir en vanlig tråkig dag. Men det var inte bara att knäppa på den inte, nej istället var jag tvungen att ställa in steglängder, vikt, månfaser och antal dammtussar under sängen. Typ. Och så kunde jag inte klura ut exakt hur långa steg jag tar generellt sett... Jag menar, det beror ju på om jag bara såsar runt och småplockar, om Sven skriker eller om någon gråter hysteriskt. Alltså går jag ju alltifrån lattripp till långa benet före och hur långt ska jag då säga att ett genomsnittssteg är? Plötsligt blev det genast mycket roligare att rulla ihop fejkiga grangirlanger...

Men jag förberedde mig hela dagen mentalt för Svens nya liv som skulle börja idag. Livet som sovande-i-vagn-som-rullar-utomhus bäbis minsann. Vi ska ut och promenera en god stund varje förmiddag hade jag tänkt mig. Bra för oss båda och framförallt för stegräkningen. Åh, jag gick och peppade mig honom hela dagen och tänkte att "Åh vad skönt det ska bli att komma ut. Och äntligen kommer jag att få tid att lyssna på SR podcasts igen. Det här blir så bra och oj vad nyttigt för oss och heja mig och heja Sven och.." ja, så där höll jag på och somnade riktigt nöjd med mitt Svens nya liv och min, visserligen inte konfigurerade men dock, nya stegräknare.

Idag spöregnar det. Massivt jättespöregn. Ack så synd. Inte kan jag dra ut Sven i sånt busväder. För att inte tala om hur dåligt det måste vara för lilla stegräknaren att bli blöt och fuktig. Det går ju bara inte att gå ut och gå i sånt väder, det förstår ju vem som helst, även om jag, personligen, aldrig aldrig någonsin drar mig för en tur i friska luften; Friluftsälskare och fd Mulleelev som jag är, nej minsann.



Näe, tyvärr. Jag får lov att tänka på min sons välbefinnande och istället ta mig en kopp kaffe till ta och ge mig på stegräknaruslingens inställningar igen. Och så på´t imorgon istället. Om det slutat regna.