Livat hos tandläkaren

Jag kommer väl aldrig att förstå kallet att bli tandläkare (Prinsessan nämner ibland detta som kommande yrkesval, och jag tittar varje gång på henne för att vara säker på att hon är mitt barn och ingen bortbyting), men jag måste säga att för att just ha tillbringat en ansenlig tid med någon annans händer grävande i min mun och mina tänder, så känns det inte för illa. Det är nämligen en mycket förstående tandläkarmottagning, som erbjuder både lugnande och lustgas för såna vekmesar som jag.

Förra gången jag var där fick jag lugnande intravenöst och det fungerade så bra att jag trodde att jag var där i 45 minuter när jag varit där i 2 1/2 timme. Lullilull är allt jag har att säga om det. Idag blev det lustgas och Halleluja vilken skillnad. Tequilashot har aldrig kunnat göra mig så glad och avslappnad... Och det bästa av allt var ju att så fort jag andades genom munnen istället, så blev jag helt normal på en sekund. Detta måste ju vara sättet att parta på, varför hälla i sig en massa sprit och få baksmälla, när man bara skulle kunna koppla på sin lilla tub på ryggen (förklädd ryggsäck) och göra stan. Ok för att man kanske inte är sitt allra snyggaste jag med en stor mask över nyllet, så är man ute för just raggandets skull så kanske det inte är att rekommendera. Å andra sidan, fem i tre brukar ju alla få napp så... ;-)

Synd också att jag verkligen aldrig, med betoning på aldrig, är ute och partar längre. Men ändå, vilka möjligheter!