måndag 12 januari 2009

Jag är inte en myra

Sven släpade ut mig i morse igen; Mulet, kallt och förfärligt var det, men vad gör man inte för sin son? I alla fall, ut med oss, med stegräknare, återigen noga inställd. Promenera, promenera, promenera, mina stackars fingrar var små stelfrusna prinskorvar men jag kämpade på, meter efter meter, minut efter minut -you get the picture. Kommer hem, nöjd och belåten, tittar på stegräknaren och... Anfäktar och Anamma! Enligt den har jag då orkat med 413 steg! Och gått typ 150 meter. På 50 minuter! Vad tror den att jag är, en @##$%**& myra? Sven hade tagit sig längre än det, för egen maskin om han fått, på den tiden för i jösse namn!

Den där *fler fula ord* stegräknaren ska få bekanta sig mycket nära med botten av vår soptunna om den inte skärper sig.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vad har du för stegräknare? Sitter den kanske för hårt så den inte känner hur du går? Eller så går du kanske med för mjuka steg?
Jag har en omron walkinstyle II som jag tycker är jätte bra. Den kan man hänga hur som helst men jag gillar bäst att ha den i fickan eller runt halsen.

Jenny sa...

Cissi: Sportline heter den, har ingen aning om om den är bra eller inte, fick den i julklapp. Det står att man ska "knippa" fast den i byxlinningen/skärpet vid benet, men helt uppenbarligen funkar det inte ;-). Kan man gå med för mjuka steg? Jaja, jag får väl flytta om den lite och se om det blir bättre, om inte så tänker jag kolla efter en sån som du har. Tack för tipset! Kram

Marianne sa...

Ett måndagsexemplar?