Historisk dag

Så är han insvuren och vederbörligt firad; Vår nye President Obama. Ja egentligen är han långt ifrån slutfirad, så här vid 18-tiden på kvällen, för han har enligt uppgift bl.a. kvar att besöka de 10 officiella inaugurate balls. På dessa baler ska han dessutom inte bara visa sig och vinka lite, han ska tala och dansa med sin fru. Puh, han har att göra ett tag till tror jag ;-). Personligen blir jag trött bara av att tänka på tanken att efter en lång dag och, som de gör nu, "tvingats" sitta igenom en parad med marching bands med totalt 13,000 deltagare marchera förbi honom (zzzzz.... Jag hoppas det i alla fall är roligare live än på TV, för det är makalöst trist att titta på.), klä upp mig och hasa runt stan för att tala och dansa halva natten. Jag är defintivt alldeles för lat och stugsittig för att finna nåt nöje i det, när jag istället kan få krypa upp i soffan med ännu ett avsnitt av SATC. Men så är jag ju inte President heller, tack och lov (kanske).

Själva insvärningen (insvurningen? Herr Dahlstrand...?), med de enorma folkmassorna gav mig ståpäls. Både för stundens allvar, Obama som sådan givetvis och det han representerar både för mig och så många andra, men också inför den kraft som strömmar ut när sådan enorma massor av människor samlas. Samlade för att de alla tror på en gemensam sak, en annorlunda väg in i framtiden. En god sak, ska jag kanske tillägga, för det är inte direkt så att jag skulle få samma ståpäls av en miljon samlade Ku Klux Klan-medlemmar. Gåshud, ja. Men av ett helt annat slag, that´s for sure.

Godnight, Mr President, congratulations and enjoy your first evening and all the celebrations, you´ve earned it. Och, eftersom jag inte blev insvuren till Amerikas fyrtiofjärde President idag, och därmed därför inte är inbjuden till ens minsta lilla pensionärsdans (surt sa räven?), medan the Obamas klär om sig för sina tretusen baler och lång kvälls färd mot natt, tänker jag läsa godnattsagor och sätta en maskin tvätt, för att sedan krypa upp i soffan med SATC, en skål varm hemlagad chili och en gosig man. Thank god for the simple life, all things considered.