Det var inte vilka vanliga små mesmyror som helst som partade under vårt köksbord, minsann! Det var fire ants, denna elakaste av alla elaka myror. Jag vet inte om de finns i Sverige faktiskt, men gör de inte det så är de ingenting att sakna och längta efter.
Nu ska de i alla fall vara häck väck förhoppningsvis, nedmotade till sitt underjordiska bo, antagligen under vår grund, där de kan få roa sig i mörkret knaprande på vad-det-nu-är-de-äter. Tillbaka till våra goda smulor under matbordet kommer de ICKE *alla fingrar i kors*.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar