lördag 27 september 2008

Rapport från trött lördag

Sven har, sedan vi kom tillbaka från Sverige, utvecklat den mindre roliga (o)vanan att vilja "kliva upp" vid halv fem, fem på morgonen. Nu kan han ju inte just ta sig så långt på sina egna knubbiga ben, men han kan vifta med dem. Och med armar och händer. Som han ju har lagom kontroll över. Samt grymta och stöna som en liten griskulting.
Efter att ha legat i en kvart nånting i morse och försökt ignorera det faktum att jag blev lätt misshandlad av en 4-månaders grisboxare (smock,smock, fnys, grymt, stön, grytmt, smock smock osv)och tänkt att "om jag låtsas att jag sover så får han säkert så tråkigt här i mörkret att han somnar om" - så fick jag ge upp och kliva upp åt honom, dvs med honom.

Lillgrisen må vara världens snällaste bäbis, utom när han vaknar "mitt i natten" då, men han har redan börjat uppvisa tydliga tecken på personlighet a la my way or the highway. Visserligen på ett ytterst förtjusande gosebäbissätt, men Oh boy, vad jag ser framemot 2-års trotset. Not.

1 kommentar:

Marianne sa...

Min Sven heter Stina och är katt. Hon sätter sig tätt, tätt intill mig och kurrar högt. Och kittlas lite med morrhåren. Och mjauar för då vet hon att jag till slut måste ge mig för att Maken ska få sova så han orkar jobba och dra hem brödfödan ...